Frederic Chopin 1810- 1849

Polsk-fransk tonsättare och pianist, en av romantikens främsta. Han framträdde redan som sjuåring och började även tidigt att komponera. Som tjugoåring lämnade han Polen för gott och befann sig i Tyskland när det polska upproret mot den ryska överhögheten bröt ut 1830. Den blodiga revolten inspirerade honom till den berömda Revolutionsetyden. 1831 bosatte han sig i Paris, där han umgicks i kretsarna kring flera av tidens kulturpersonligheter, bl.a. Delacroix, Liszt och Berlioz. Som pianist framträdde han nästan enbart i överklassens intima salonger. Chopin inledde ett förhållande med den ryktbara författarinnan George Sand. För att förbättra hans dåliga hälsa – han led av lungtuberkulos – tillbringade de vintern 1838–39 i klostret Valldemosa på Mallorca. Därefter vistades Chopin antingen i Paris eller på slottet Nohant i Berry, George Sands barndomshem. Efter en brytning 1847 förvärrades hans lungsjukdom av psykisk depression. En framgångsrik men ansträngande turné till England 1848 tog hans sista krafter och han avled året därpå i Paris, där han begravdes på PèreLachaisekyrkogården. I enlighet med Chopins egen önskan fördes hans hjärta till Heliga Korsets kyrka i Warszawa.

Chopins produktion domineras av verk för piano, och det är nästan uteslutande verk i det lilla formatet: livfulla mazurkor och ridderliga polonäser som knyter an till polska folkdanser liksom 18 valser, t.ex. den kända Minutvalsen i Dess-dur. Hans nocturner (”nattstycken”) är ett slags poetiska, rikt utsmyckade stämningsbilder. De 24 preludierna, komponerade på Mallorca i skalans 24 olika tonarter, är intimt personliga i sina känsloskiftningar; känt är bl.a. Regndroppspreludiet i Dess-dur. De 27 etyderna ger kanske de bästa proven på Chopins djärva harmonik och rika rytmiska nyansering. Ett av hans mest kända verk är en djärv s.k. fantasi, Fantaisieimpromptu (1834). Något större format har hans lyriskt-dramatiska ballader. Pianosonaten i b-moll (1839) innehåller den berömda sorgmarschen. Utöver verken för pianosolo skrev han främst två pianokonserter, i e-moll (1830) respektive f-moll (1829), samt sjutton sånger.

Chopin betydde mycket för pianomusikens utveckling genom att han använde en delvis ny spelteknik och genom att hans musik är så totalt anpassad till instrumentet. Som kompositör var han emellertid alltför originell för att omedelbart få efterföljare.

---

Piano och orkester:
Pianokonsert Nr. 1 i E-moll, Op. 11
Pianokonsert Nr. 2 i F-moll, Op. 21
Variationer över Lä ci darem la mano,
Op. 2
Grande Fantaisie, Op. 13
Krakowiak Rondo, Op. 14
Andante Spianato & Grande Polonaise
brillante i Ess-dur, 0p.22

Sonater för piano
Sonat i C-moll, Op. 4
Sonat i B-moll, Op. 35
Sonat i H-moll, Op. 58

Andra verk för piano
4 ballader
4 scherzon
27 etyder
19 nocturner
25 preludier
14 valser
10 polonäser
55 mazurkor
Impromptun
Fantasi-impromptu
Bolero
Berceuse
Tarantella
Barcarole
Allegro de Concert
Fantasi
Ecossäser

Kammarmusik:
För piano: Trio, Op. 8
För cello: Sonat i G-moll, Op. 65
För piano och cello: Introduktion och
polonäs, Op. 3

Sånger:
17 polska sånger, Op. 74