Hilding Rosenberg 1892–1985

Tonsättare. Han var tidigt påverkad av gregoriansk recitativstil, Bach, Schönberg och nyklassicismen. Under 1920-talet studerade han kontrapunkt för Stenhammar. Vid samma tid inledde han ett fruktbart samarbete med regissören Per Lindberg, som resulterade i skådespelsmusik till bl.a. flera antika klassiker. Även flera av hans övriga verk har litterärt underlag, som buffaoperorna Resa till Amerika (1932, text Alf Henrikson) och Marionetter (1938, text Benavente) samt baletten Orfeus i sta’n (1938). I det orientaliskt färgade oratoriet Den heliga natten (1936, text Gullberg) kommer en naiv enkelhet till uttryck.

Rosenbergs orkesterproduktion består dels av virtuosa och utåtriktade solokonserter och concerti, dels av symfonier. Några av symfonierna (nr 1–3 och nr 6) är rent instrumentala, andra, som Johannes uppenbarelse (1940, med texter ur Bibeln och av Gullberg) och Örtagårdsmästaren (1944), pekar med sin oratorieartade, vokala uppläggning mot den storslagna opera-oratorie-tetralogin Josef och hans bröder (1946–48, efter Thomas Manns romancykel). Andra operor är Lycksalighetens ö (1945, efter Atterbom) och Hus med dubbel ingång (1969, efter Calderón). Bland kammarmusikaliska verk märks främst 12 stråkkvartetter, där en modifierad tolvtonsteknik har använts. Rosenberg har haft stor betydelse för yngre tonsättare som Blomdahl, Lidholm och Bäck och framstår som en förgrundsgestalt inom modern svensk musik. Han gav ut sina memoarer, Toner från min örtagård, 1978.