Ivar Kreuger 1880-1932
Finansman, civilingenjör, bror till Torsten Kreuger. Han bildade 1908 tillsammans med Paul Toll (1882–1946) byggnadsfirman Kreuger & Toll, som blev en av landets största, bl.a. tack vare en rad spektakulära byggprojekt i Stockholm, som Stadion och NK-varuhuset. 1917 ombildades företaget till holdingbolag och blev moderbolag till bl.a. Svenska Tändsticks AB, grundat av Kreuger samma år efter sammanslagning av hela den svenska tändsticksindustrin.
Kreugerkoncernen skaffade sig snart en stark ställning internationellt, bl.a. genom att ge stora lån till olika stater (Tyskland 125 miljoner dollar, Frankrike 75 miljoner dollar, etc.), i de flesta fall mot att AB Kreuger & Toll erhöll tändsticksmonopol i mottagarlandet. I Sverige grundade Kreuger Svenska Cellulosa AB 1929 och Bolidens Gruv AB 1931, köpte aktiemajoriteten i Telefon AB L.M. Ericsson 1930 och stora aktieposter i andra storföretag. Kreuger, vars skygghet för publicitet blev legendarisk, åtnjöt personligen stort förtroende i vida kretsar. Kreugerpapperens börsnoteringar steg kraftigt, och nyemissioner såldes till kraftiga överkurser. Den ekonomiska världskrisen fr.o.m. 1929 fick emellertid ödesdigra följder för koncernen, som snabbt hamnade i en likviditetskris. Som ett led i försöken att rädda företaget såldes aktiemajoriteten i L.M. Ericsson 1931 till den amerikanska konkurrenten ITT, som året efter krävde att köpet skulle återgå med motivering att teleföretaget skulle ha övervärderats. Den spruckna ITT-affären innebar bl.a. att AB Kreuger & Toll tappade en stor del av den livsviktiga kreditvärdigheten på den amerikanska marknaden. Krisen för koncernen kulminerade den 12 mars 1932 då Kreuger begick självmord i Paris, varefter AB Kreuger & Toll försattes i konkurs.
Utredningarna efter Kreugerkraschen visade att koncernens lysande ställning varit i hög grad konstlad och till stor del upprätthållits med hjälp av förfalskningar, bl.a. av italienska statsobligationer till ett nominellt värde av en halv miljard kronor, och andra bedrägliga transaktioner. I utredningarnas spår följde fängelsedomar mot flera ansvariga inom Kreugerkoncernen, medan andra drabbades av höga böter. En politisk följd av kraschen blev statsministern C.G. Ekmans avgång, efter avslöjandet om att han tagit emot pengar av Kreuger för sitt partis räkning.
Carl Gustaf Ekman 1872–1945
Politiker (frisinnad), statsminister 1926–28 och 1930–32. Han blev 1911 riksdagsman för liberala samlingspartiet, som splittrades efter förbudsomröstningen 1922. Ekman (som var aktiv nykterist) blev då ledare för det nybildade frisinnade folkpartiet. Han spelade i riksdagen skickligt en roll som vågmästare mellan högern och socialdemokraterna. När 1930-talets depression nådde Sverige förespråkade Ekman en strikt sparpolitik och kritiserades för att inte aktivt stimulera ekonomin. 1932 blev det känt att Ekman mottagit 50 000 kr av den skandalomsusade finansmannen Ivar Kreuger som bidrag till valrörelsen. En oberoende kommission konstaterade därefter att Kreuger donerat ytterligare 50 000 kr, och Ekman tvingades avgå.