Lars-Erik Larsson 1908–1986

Tonsättare och dirigent,professor i komposition vid Musikhögskolan 1947–59,director musices vid Uppsala universitet 1961–65.
Efter en inledande nordisk-romantiskt färgad period kom han under utlandsstudier i kontakt med Hindemiths och Schönbergskolans musik, som påverkade honom under det tidiga 1930-talet, i verk som Sinfonietta för stråkorkester (1932). Därefter följde en nyklassicistisk period med bl.a. Saxofonkonsert och Serenad för stråkorkester (båda 1934). Larsson anställdes vid Radiotjänst som kapellmästare 1937. Vid samma tid blev hans stil åter mer romantisk, vilket bl.a. präglar två av hans mest kända verk, Pastoralsvit (1938), där den berömda "Romans" ingår, och Förklädd gud (1940), för recitation, soli och orkester, med text av Hjalmar Gullberg. Med Musik för orkester (1949) inledde Larsson en period av syntes och mognad. I hans tolv Concertini (1953–57) framträder ett klassiserande element, medan det i violinkonserten (1952) och Missa brevis (1954) finns tendenser till tonal expansion. Dessa tendenser kulminerar i Tre stycken för orkester (1960) och orkestervariationerna opus 50 (1962), där Larsson tillämpar en personligt färgad tolvtonsteknik. Som ett sidoskott i hans produktion kom 1940 schlagern Obligationsmarschen, i samband med en kampanj för att få svenska folket att köpa försvarsobligationer. Larssons verk präglas av teknisk otvungenhet, naturlighet, spiritualitet och måttfull expressivitet samt stor stilrikedom.