Felix Bartholdy Mendelssohn 1809–1847

Tysk tonsättare, sonson till Moses Mendelssohn. Han komponerade redan i tonåren, blev tidigt fascinerad av Bach och genom arrangerandet 1829 av det första framförandet av Matteuspassionen efter Bachs död inspirerade han en renässans för denne. Åren kring 1830 reste han i England, Skottland, Italien och Frankrike och mottog naturintryck som inspirerade hans skapande. Från 1835 var han främst verksam i Leipzig där han bl.a. dirigerade Gewandhausorkestern. Han var, tillsammans med bl.a. Robert Schumann, en drivande kraft vid tillkomsten av stadens berömda musikkonservatorium, grundat 1843, och även dess konstnärliga ledare.

Mendelssohn var romantiker men samtidigt en arvtagare till wienklassicismen i fråga om tonspråkets balans och klarhet. Hans musik är till sin grundkaraktär lyrisk, med förkärlek för det känsloveka och det luftigt spirituella. Bland hans orkesterverk märks En midsommarnattsdröm, som omfattar en mästerlig uvertyr (som han skrev redan vid 17 års ålder) och Bröllopsmarsch, Scherzo och Notturno (samtliga 1843). Vidare märks konsertuvertyrerna Hebriderna (1832), Meeresstille und glückliche Fahrt (1832) och Ruy Blas (1839), symfonierna i A-dur (1833, ”den italienska”) och a-moll (1842, ”den skotska”) samt violinkonserten i e-moll (1844). Som pianokompositör blev han populär främst genom de melodiösa Lieder ohne Worte från 1830- och 40-talen. Av hans många sånger är Auf Flügeln des Gesanges särskilt känd. Mendelssohn komponerade även oratorierna Paulus (1836) och Elias (1846), kammarmusik, t.ex. Oktett i Ess-dur (1825), och körverk m.m.