Ragnar Östberg 1866–1945

Arkitekt, professor vid Konsthögskolan 1922–32, den svenska nationalromantikens
mest framträdande arkitekt. Östberg etablerade sig med eget arkitektkontor i Stockholm 1900
och inriktade sig först på möbler, inredningsarbeten och villor, där han tillsammans med
Carl Westman blev banbrytande för Ruskins och Morris hantverksideologi. Kännetecknande
för villorna är en ljusare, mindre pretentiös inredning, exklusiv hantverkskvalitet och fin
naturanpassning, t.ex. Villa Ekarne (1905) på Djurgården i Stockholm. Ett av hans första
monumentalverk är Östermalms läroverk i Stockholm (1910), gestaltat i stramt tunga tegelformer.

Med Stockholms stadshus (1911–23) skapade Östberg sitt mest ryktbara verk.
Byggnaden är en manifestation av den svenska 1890-talsesteticismen, och Östberg har här
lyckats förena nationalromantik, exotism och begynnande klassicism till en storslagen helhet.
De rena tegelmurarna återkommer i hans byggnad för Patent- och registreringsverket i
Stockholm (1921). Bland hans senare verk märks Sjöhistoriska museet i Stockholm (1933–36)
och Zornmuseet i Mora (1938–39).

Stockholms stadshus. Byggnad för stadens representation och förvaltning,
belägen i Kungsholmens sydöstra hörn mellan Riddarfjärden och Klara sjö, på platsen för Eldkvarn (nedbrunnen 1878).
Med sin anknytning till både nationella traditioner och exotisk arkitektur och genom sin betoning av det stämningsfulla
och estetiska framstår Stadshuset som ett genuint uttryck för nittiotalismens romantiska idéer. Byggnaden är uppförd i
mörkrött, handslaget tegel och utgör med sitt mäktiga hörntorn Tre kronor ett rektangulärt komplex kring två gårdar,
Borgargården och den övertäckta Blå hallen med dess mönstrade tegelmurar (ursprungligen tänkta att putsas i blågrått,
därav namnet). Blå hallen bildar med Gyllene salen och Statvåningen i södra flygeln en storslagen festlokal, bl.a. använd
vid nobelfestligheterna. Gyllene salen är klädd med mosaiker på guldgrund av Einar Forseth (med Mälardrottningen i fonden),
och Statvåningen smyckas av väggmålningar av prins Eugen (’’Prinsens galleri’’) och Axel Törneman samt av stuckreliefer
av J.A.G. Acke och Yngve Berg, vilken även dekorerat restaurangen Stadshuskällaren i östra längan.

Vidare märks kommunfullmäktiges sessionssal, Rådsalen, med huvuduppgång genom De hundrades valv i stadshustornet.
Genom södra flygelns kolonnarkader öppnar sig Borgargården mot Stadshusträdgården som ligger vid vattnet.
Här finns bl.a. Carl Eldhs bronsfigurer Dansen och Sången och hans statyer i marmor av Strindberg, Fröding och
Ernst Josephson (Författaren, Skalden, Målaren) samt Christian Erikssons staty Engelbrekt, som placerats på en hög kolonn.
Vid stadshustornet finns en minnesvård över Birger Jarl.