Maurice Ravel 1875-1937

Fransk tonsättare, på mödernet av spansk-baskisk härkomst. Bland hans förebilder fanns Debussy, men också Schönberg och Stravinskij. Stilmässigt står han impressionismen nära, men hans musik har även klassicistiska drag och visar också på ett markant intresse för rytmiken och en intensiv förbundenhet med den spanska musiken. Hans verk kännetecknas av formsäkerhet, intellektuell klarhet och mästerlig kolorit.

Rapsodie espagnole (1907) är det enda av hans orkesterverk som var tänkt för konsertsalen. Av de övriga verken märks balettmusik, t.ex. Daphnis et Chloé (1912), med koreografi av Fokine, La valse (1920), och ett av hans mest spelade verk, Boléro (1928), som med sin suggestiva taktfasta rytm delvis bygger på den spanska dansen med samma namn. Han komponerade pianoverk, som han sedan orkestrerade genialt, bl.a. Pavane för en död prinsessa (1899, orkesterversion 1910), Alborada del gracioso (1905, orkesterversion 1912), Valses nobles et sentimentales (1911–12) och Le tombeau de Couperin (1917, orkesterversion 1919). Han har även gjort en berömd orkestrering av Musorgskijs Tavlor på en utställning (1922). Ravel skrev två pianokonserter (båda 1931), en i G-dur och en i D-dur, den s.k. vänsterhandskonserten. Bland övriga pianoverk märks Jeux d’eau (1901) och Gaspard de la nuit (1908). Han har vidare komponerat två operor. Den första, Spanska timmen (1911) vittnar om hans kärlek till spansk musik, medan sagooperan L’enfant et les sortilèges (1925) har inslag av bl.a. jazzrytmer. Han har också komponerat kammar- och vokalmusik, däribland en stråkkvartett i F-dur (1903) och Schéhérazade (1903) för sång och orkester.