Eric Satie 1866–1925

Fransk tonsättare. Efter en sporadisk utbildning vid Pariskonservatoriet åren 1879–86 försörjde han sig från 1898 som kafépianist och kabarékompositör. Hans egentligen mycket intrikata musik är ofta skenbart enkel, som t.ex. i de tidiga verken 3 Gymnopédies (1888) och 3 Gnossiennes (1890), som kom att betyda mycket för bl.a. Debussy. 1892 blev han medlem av rosenkreutzorden och komponerade för denna en rad mystiskt-religiösa stycken. Hans spiritualitet kommer till uttryck i pianostycken som Trois morceaux en forme de poire (1903, Tre stycken i päronform), för fyra händer, som han skrev som svar på kritik för formlöshet. Saties mest fruktbara period inträffade ca 1912–15, då han skrev en rad pianoverk med synnerligen egenartad melodik och rytmik, bl.a. Trois préludes flasques (pour un chien) (1912) och Vexations (1915, en ständigt upprepad ackordföljd). Efter kontakt med bl.a. Cocteau och dadaisterna skrev han experimentella baletter som Parade (1917, med skrivmaskiner, revolvrar m.m. i orkestern), den provokativa Relâche (1924, för Svenska baletten), filmmusik m.m. En helt annan karaktär har hans kanske viktigaste verk Socrate (1918), ett symfoniskt drama för sopran och asketiskt besatt orkester, baserad på fragment ur Platondialoger. Satie var en utpräglad excentriker. Han blev genom sina revolutionära, antiromantiska idéer en föregångsman för såväl den franska impressionismen som expressionismen.