Robert A Schumann 1810-1856
Tysk tonsättare. Han beslöt sig 1830 för att bli musiker, men 1832 fick han en fingerförlamning som stoppade hans planer på att bli konsertpianist. Därefter ägnade han sig helt åt komposition och musikskriftställeri, bl.a. som redaktör för Neue Zeitschrift für Musik 1834–44, där han bekämpade det reaktionära och salongsmässiga och förespråkade en ’’ny, poetisk tid’’. Av stor betydelse för honom, också som konstnär, blev giftermålet med Clara Wieck, dotter till hans forne pianolärare, vilken i åratal hade motsatt sig äktenskapet. Schumann var en kortare tid lärare vid Leipzigkonservatoriet, bodde sedan i Dresden och var 1850–53 stadsmusikdirektör i Düsseldorf. En länge latent sinnessjukdom bröt ut 1854 och han avled två år senare.
Schumann är ett av den romantiska musikens största namn, och hans skapande är färgat av hans intresse för romantikens poetiska och fantasifulla litteratur. På 1830-talet komponerade han uteslutande pianomusik. De första verken var främst av virtuos karaktär, t.ex. Papillons (1832), men senare blev uttrycket mer varierat, som i Carnaval (1835) och sviten Kinderszenen (1838, med den kända Träumerei). Av hans pianomusik märks även den ungdomligt friska konserten i a-moll (1841).
Det lyckliga året 1840, då Schumann gifte sig med Clara, blev för honom ’’lied-året’’, tillkomståret för alla de stora sångcyklerna, bl.a. Frauenliebe und -leben och Dichterliebe till text av Chamisso respektive Heine. Nästa stora liedperiod inträffar 1849–50. Stilen har nu blivit strängare, med starkare dominans för melodistämman. Det lyriska bär också upp Schumanns främsta körverk, oratoriet Das Paradies und die Peri (1843).
Orkesterverken tillkom alla på 1840- och 50-talen. Bland dessa märks särskilt symfoni nr 1 i B-dur (1841, Vårsymfonin), nr 3 i Ess-dur (1850, Rhensymfonin) samt Manfred-uvertyren (1848–51). Under denna period skrev han också en hel del kammarmusik, som rymmer några av hans främsta kompositioner, bl.a. stråkkvartetten i A-dur (1842), pianokvintetten i Ess-dur (1842) och pianotrion i d-moll (1847).
Symfonier:
Nr. 1 i B-dur, Op. 38, Vårsymfonin
Nr. 2 i C-dur, Op. 61
Nr. 3 i Ess-dur, Op. 97, Rhensymfonin
Nr. 4 i D-moll, Op. 120Orkestermusik:
Manfred, scenmusik, Op. 115
Uvertyr till Julius Caesar, Op. 128
Uvertyr till Hermann och Dorothea, Op. 136Konserter:
Pianokonsert i A-moll, Op. 54
Cellokonsert i A-moll, Op. 129Kammarmusik:
Pianokvintett i Ess-dur, Op. 44
3 stråkkvartetter, Op. 41Pianomusik:
Papillorls, Op. 2
Carnaval, Op. 9
3 sonater, Op. 1 1 , 14 och 22
Phantasiestucke, Op. 12 och 1 1 1
Kinderszenen, Op. 15
Albumblätter, Op. 124Opera:
Genoveva, Op. 81
