Dmitrij Sjostakovitj 1906-1975

Rysk tonsättare och pianist. Han komponerade under inflytande av bl.a. rysk folkmusik och kompositörer som Mahler, Hindemith och Alban Berg. Under 1920-talet var han tillsammans med bl.a. Majakovskij och Meyerhold den ryska avantgardismens främsta företrädare. 1924–25 skapade han sin första symfoni, som räknas till den moderna musikens klassiska verk. I Oktobersymfonin (1927) och Förstamajsymfonin, båda med körfinal, försökte han anknyta till det aktuella, politiska livet. Vid denna tid chockerade Sjostakovitj med ett alltmer fränt, radikalt tonspråk och en benägenhet till karikatyr och satir, t.ex. i operan Näsan (1930, efter Gogol), baletten Guldåldern (1930) och den stilbrokiga första pianokonserten (1933). Operan Katerina Ismailova eller Lady Macbeth från Mzensk (1934) stämplades 1936 av sovjetmyndigheterna som formalistisk och dekadent. Sjostakovitj slog därefter in på en mindre radikal linje, vilket bl.a. visar sig i femte symfonin (1937) med sin anknytning till rysk 1800-talsmusik. Leningradsymfonin (1941), hans sjunde symfoni, hyllar stadens hjältemodiga uthållighet under den tyska belägringen. Av hans övriga symfonier kan nämnas nr 11 (1957), inspirerad av revolutionsåren 1905 och 1917, nr 13 (1960) med tonsatta dikter av Jevtusjenko, bl.a. ’’Babi Jar’’, samt nr 15 (1971). Andra betydande verk är en violinkonsert (1955), 15 stråkkvartetter (1938–74), oratorier, körverk, pianomusik m.m. Hans memoarer, Vittnesmål, nedtecknades av S. Volkov och utkom 1979.