Karlheinz Stockhausen 1928-
Tysk tonsättare och musikteoretiker. Efter studier för bl.a. Messiaen blev han en av förgrundsgestalterna i Darmstadtskolan. Han har haft mycket stor betydelse för den nya musiken efter 1950 som banbrytare för en rad tekniker och formidéer, t.ex. seriell musik och punktmusik i Weberns efterföljd (Kontra-Punkte, 1952, Zeitmasse, 1956), elektronisk musik (Gesang der Jünglinge, 1956, Kontakte, 1960), ’’öppen’’ form (Klavierstück XI, 1956), ’’musik i rummet’’ (Gruppen för tre orkestrar, 1957) och instrumental teater (Originale, 1961). Vidare märks Momente för sopransolo, fyra körgrupper och 13 instrument (1964). Prozession (1964–67) är ett exempel på hans ’’live-elektronik’’ (där instrumentklanger under konsert bearbetas elektroniskt). Ett monumentalverk är den närmast apokalyptiska visionen Hymnen, medan Stimmung (båda 1968) för endast röster är mer återhållsam. Senare verk har drag av bl.a. mysticism och österländsk filosofi, t.ex. Ylem (1972) och Inori (1974). Donnerstag (Torsdag, 1980) är den första och Dienstag (Tisdag, 1993) den senaste operan i en cykel, Licht, som är tänkt att omfatta veckans sju dagar. Stockhausen har även haft stor betydelse som pedagog.
