Richard Strauss 1864-1949

Tysk tonsättare och dirigent. Strauss växte upp i en musikalisk miljö med förankring i en wienklassicistisk och romantisk tradition, vilket präglade hans ungdomsverk, t.ex. den första hornkonserten (1883). Det dominerande inslaget fram till sekelskiftet var den symfoniska dikten, kännetecknad av lysande instrumentationskonst och djärv karakteriseringsförmåga. Don Juan (1889) visar påverkan från Beethovens uvertyrer medan Tod und Verklärung (1889) bär drag av Liszt. I Till Eulenspiegels lustige Streiche (1895), Also sprach Zarathustra (1896) och Don Quixote (1897) förenar Strauss klassiska former med litterära idéer. Bland övriga orkesterverk märks Ein Heldenleben (1898), Eine Alpensinfonie (1915) och Metamorphosen (1945).

Från sekelskiftet och fram till ca 1940 ägnade sig Strauss främst åt operan. Salome (1905, efter Oscar Wilde) och Elektra (1908) är komponerade i Wagners efterföljd. Der Rosenkavalier (1910, Rosenkavaljeren), en pastischartad komedi med anknytning till 1700-talets opera buffa, blev en världssuccé. Den närmade sig stilmässigt impressionismen, liksom även är fallet med Ariadne auf Naxos (1912, omarbetad 1916, Ariadne på Naxos) och i viss mån den symbolfyllda Die Frau ohne Schatten (1919). I Daphne (1937) och Die Liebe der Danae (1940), med motiv från antiken, har Strauss återgått till sin ungdoms klarhet och subtila tonspråk.

Under hela sitt liv skrev Strauss romanser, varav många hör till de yppersta inom den senromantiska lieden. Bäst har han lyckats i sin natur- och kärlekslyrik, som Morgen, Ständchen och Traum durch die Dämmerung. Av de 170 sångerna är ca 20 med orkester, däribland Vier letzte Lieder.

Strauss var mycket uppskattad som dirigent och han var en av initiativtagarna till de berömda festspelen i Salzburg.