Peter Tjajkovskij 1840-1893

Rysk tonsättare. Han föddes i en gruvingenjörsfamilj i centrala Ryssland. Trots att han tidigt visade stora musikaliska anlag inriktade han sig på en juridisk karriär och blev efter avslutade studier tjänsteman vid justitieministeriet i S:t Petersburg. 1863 lämnade han tjänstemannabanan för att helt ägna sig åt musik. 1866 blev han efter rekommendation av sin lärare Anton Rubinstein lärare i harmonilära vid konservatoriet i Moskva, en tjänst han innehade till 1878. Under denna tid skrev han bl.a. den första av sina sex symfonier, Vinterdrömmar (1866), och uvertyrfantasin Romeo och Julia (1869, reviderad 1870 och 1880). Tjajkovskij påverkades starkt av den ungryska skolan och särskilt av Balakirev, men han tog aldrig till sig skolans nationalistiska idéer. Han stod närmare den tyska romantiken, även om han ofta fick impulser från rysk folkmusik. Framför allt präglas hans musik av en personlig känslointensitet som tar sig uttryck både i starka effekter och i lyrisk sötma.

År 1875 blev Tjajkovskij färdig med ett av sina mest populära verk, pianokonserten i b-moll. Året efter fick han kontakt med Nadezjda von Meck (1831–94), en förmögen änka som kom att bli hans mecenat och mångåriga brevvän. De träffades aldrig, men hennes mecenatskap befriade honom från ekonomiska bekymmer.

Tjajkovskij hade stor betydelse för baletten. I Svansjön (1877) skapade han musik som var både melodiös och väl lämpad för dans, och verket har en inre enhetlighet som var okänd tidigare. Med Törnrosa (1890) och Nötknäpparen (1892) fullbordas bilden av kompositören som en balettens förnyare.

Tjajkovskij, som var homosexuell, gifte sig 1877. Äktenskapet (som blev kortvarigt) resulterade samma år i ett nervöst sammanbrott och självmordsförsök. Den labile kompositören kom länge att lida av denna depression, men lyckades ändå skapa mästerverk som violinkonserten i D-dur (1878) och operan Eugen (Jevgenij) Onegin (1879).

När 1880-talet kom var Tjajkovskij en populär tonsättare som åter njöt av full skaparkraft, vilket bl.a. bar frukt i femte symfonin (1888) och operan Spader dam (1890). Mot den yttre framgången kontrasterade dock en tilltagande depression. 1890 sade fru von Meck plötsligt upp kontakten, och i ett allt dystrare tillstånd reste Tjajkovskij på turné i USA. Vid återkomsten skapade han sitt mest personliga mästerverk, sjätte symfonin i h-moll (Pathétique, 1893), där han gav uttryck åt hela sin förtvivlan. Samma år avled han i vad som länge har sagts var sviterna av kolera. Modern forskning har mot bakgrund av hans tragiska öde och djupa depression visat att det sannolikt rörde sig om ett maskerat självmord, möjligen i syfte att undvika skandal.


Tjajkovskijs mest kända verk:

            Operor:
Eugen Onegin op. 24, 3 akter, 1878
Tatjanas brevscen (S)
Onegins aria (Bar)
Vals (orkester)
Lenskijs aria: Förbi,förbi (T)
Polonäs (orkester)
Furst Gremins aria (B)

        Baletter:
Svansjön op.20, 1877
Törnrosa op.66 1889
Nötknäpparen op.71, 1892

       Orkester:
Slavisk marsch op.31, 1876
Capriccio italien op. 45, 1880
Serenad C-dur op.48, stråkorkester, 1881
Vals 
Elegi

Symfonier:
Nr. 1   g-moll, Op. 13, Vinterdrömmar 1866 
Nr. 2   c-moll, Op. 17, Lilla ryska 1872, 
Nr. 3   D-dur, Op. 29, Den Polska, 1875
Nr. 4   f-moll, Op. 36, 1877
Nr. 5   e-moll, Op. 64, 1888
Nr. 6   h-moll, Op. 74, Pathetique 1893

Symfonisk fantasi
Francesca da RRimini op. 32, 1876

Sviter:
Nr 3 G-dur op.55, 1884
Nr 4 G-dur op.61, 1887, (Mozartina)
Nötknäpparen: svit op.71a
Liten uvertyr
Marsch
Sockerféns dans
Trepak,rysk dans
Arabisk dans
Kinesdans
Flöjternas dans
Blommornas dans

Uvertyrer:
Romeo och Julia, uvertyrfantasi, 1869
Festuvertyr 1812, op. 49, 1880

Konserter:
Pianokonsert Nr. 1  b-moll, Op. 23, 1875
Pianokonsert Nr 2  G-dur op. 44, 1880
Violinkonsert  D-dur, Op. 35, 1878
Sérénade mélancolique op.26, violin och orkester, 1875
Variationer över ett rokokotema op. 33,violin och orkester, 1876

           Kammarmusik:
Stråkkvartett nr 1 D-dur op.11, 1871
Andante cantabile
Pianotrio a-moll op.50, 1882

Violin & piano:
Souvenir d'un lieu cher op. 42, 1878
Nr 3 Melodi

           Piano:
Souvenir de Hapsal op.2
Nr 3 Sång utan ord
Romans f-moll op.5, 1868
Humoresk op. 10:2 1871
Årstiderna op. 37a, 1876
6 Juni:Barkaroll
10 Oktober: Höstsång
11 November: Trojkafärd
12 stycken op.40, 1876-78
2 Chanson triste
6 Sång utan ord a-moll

          Sånger:
Blott den som längtan känt op. 6:6 1869
( Goethe) (Nur wer die Sehnsucht kennt)