Vaughan Ralph Williams   1872–1958

 Engelsk tonsättare. Han är djupt rotad i engelsk tradition och har hämtat influenser från bl.a. folkvisa, elisabetansk vokalmusik och Henry Purcell. Han anses som Englands störste symfoniker. Av hans nio symfonier är två programmatiska: A London Symphony (nr 2, 1914) och Sinfonia Antarctica (nr 7, 1952), som bygger på hans musik till filmen Scott of the Antarctic. De mest betydande är den kontemplativa Pastoral Symphony (nr 3, 1921), den mörkt upprörda, fränt dissonanta f-mollsymfonin (nr 4, 1934), präglad av det överhängade krigshotet, och den något moderatare e-mollsymfonin (nr 6, 1947). Vidare märks den meditativa Fantasia on a Theme by Thomas Tallis (1910) för stråkar, en oboe- och en bastubakonsert, musik till Aristofanes Getingarna (1909, med känd uvertyr), sånger och operor, t.ex. The Pilgrim’s Progress (1951).


   Vaughans mest kända verk:

             Orkester:
Symfonier:
Nr 2 ( A London Symphony ) G -dur, 1914 rev 1920
4 f-moll, 1934
5 D-dur, 1943
Fantasi över ett tema av Thomas Tallis, 1910

          Scenmusik:
Getingarna, 1909 ( The wasps ) ( Aristofanes )

Uvertyr