Anton von Webern 1883-1945

Österrikisk tonsättare. Han fick sina viktigaste impulser från sin lärare Arnold Schönberg, såsom frigörelsen från tonalitet och formbyggande harmonik, idén om ’’klangfärgsmelodik’’ och, från opus 17, tolvtonstekniken. Men han var också i viss mån påverkad av 1400- och 1500-talens tonkonst. Han har kallats ’’det expressiva pianissimots mästare’’, vilket bl.a. karakteriserar det fjärde av hans Fem orkesterstycken (1913), en 19 sekunder lång studie i piano pianissimo, varvid de olika tonerna exponeras av växlande instrument. Detta kan ses som en ansats till den ’’punktmusikaliska’’ stil som kännetecknar hans senare produktion. Fr.o.m. symfonin opus 21 (1928) blir färgspelet allt mer asketiskt, fakturen luckras upp i punktuell riktning, rytmiken slätas ut och den konstruktiva behandlingen av tolvtonsserierna blir allt konstfullare. Det är främst denna senare period som blev utgångspunkt för 1950-talets ’’postwebernska’’ punktmusik och seriella musik. Bland Weberns övriga verk märks kammar- och körmusik.

Webern har utövat stort inflytande på efterkrigstidens generation av tonsättare, bl.a. Pierre Boulez, Luigi Nono och Karlheinz Stockhausen. Han vådasköts av en amerikansk soldat alldeles efter krigsslutet.