Hugo Wolf 1860-1903

Österrikisk tonsättare. Han var musikkritiker i Wien på 1880-talet och framhöll då främst Wagner och Bruckner, medan han hätskt bekämpade Brahms. Han led svårt av depression och perioder av förlamande improduktivitet, och 1897 blev han obotligt mentalsjuk. Hans namn är främst knutet till en rad sångcykler: 53 Gedichte von Mörike (1888), 20 Gedichte von J. von Eichendorff (1886–88), 51 Gedichte von Goethe (1888–89), Spanisches Liederbuch (1889–90) och Italienisches Liederbuch (1–2, 1890–96). Vidare märks den komiska operan Der Corregidor (1895). Wolf var som sångkomponist främst knuten till den Schumannska, poetiskt uttrycksfulla lieden med självständigt framträdande pianostämma, men han hämtade även inspiration från Wagner. Hans sånger utmärks av sin starka betoning på det måleriska och dramatiska, motiviskt genomarbetad pianosats och reciterande sångstämma. Bland hans övriga verk märks den ofta spelade Italienische Serenade för liten orkester (1887), som han även omarbetade för stråkkvartett (1892).


   Wolfs mest kända verk:

Kammarmusik:
Italiensk serenad G-dur

Sånger:
An dieGeliebte ( Mörike )
Anakreons Grab ( Goethe )
Er ist's ( Mörike )
Gebet ( Mörike )
Gesang Weylas ( Mörike )
Heimweh ( Eichendorff )
In dem Schatten meiner Locken ( P.Heyse )
Der Rattenfenfänger ( Goethe )
Verborgenheit ( Mörike )