Föreningen Rädda Lovö bildades i april 2000 på ett konstituerande möte i 
Drottningholmskolans matsal. 

I maj hade vi ett första stort möte, i Tappströmsskolans matsal. En av 
talarna var Henrik Waldenström från Ekoparkens Vänner. Han berättade om 
spelet bakom tillkomsten av stora kontroversiella projekt som 
Dennispaketet och Västerleden. "Ge dem lillfingret och de sväljer handen" 
var en bestående synpunkt. Cirka 120 personer deltog, pressbevakningen var 
god med bl a DN, som gjorde ett helsidesuppslag kring leden. 

I augusti hade vi en Lovö-vandring med Anders Wijkman. Ett 70-tal personer 
deltog, liksom Radio Stockholm som sände referat och intervjuer hela nästa 
dag. Anders Wijkmans tes var: 
"Alla papper på bordet när det gäller exploateringen av Lovö!" (Både 
regionplanen, lands-hövdingen och Handelskammaren talar om vikten av att 
Stockholm ökar med 600 000 nya invånare de närmaste 30 åren. 
Landshövdingen har uttalat att ett flertal kan komma att bo på Lovö.) 

Den 9/9 deltog föreningen i Lovö-dagen på Rörby. Vi sålde dekaler och 
T-shirts, visade kartor på byggplaner och vägdragningar, hade utstakningar 
av ledens sträckning samt skyltar och kartor på många ställen på ön. 
Mälaröarnas Nyheter gjorde stort reportage om vår verksamhet. 

Den 17/9 hade vi ett möte i Klockargården, där vi lyssnade på Henrik 
Waldenström som talade om byggbolagens roll i lobbyverksamheten kring 
Dennis och Förbifarten. 
Därefter bildade vi de första arbetsgrupperna. 

Den 24/10 möttes vi igen på Klockargården. Först redogjorde teknologie 
doktor Ingemar Ahlstrand som forskar, undervisar och skriver om 
trafik-ekonomi för utredningar och ekonomi kring Västerleden/Förbifart 
Stockholm. 
Glädjekalkyler och byte av konsulter var ett genomgående tema, liksom det 
för beslutsfattare obekväma faktum att Västerleden alltid varit ett 
sällsynt olönsamt projekt. 
Ingemar informerade även om hur man i Singapore använder trängselavgifter 
som också kallas framkomlighetsavgifter för att lösa trafikproblemen 
smidigt, resurssnålt och med mycket lägre investeringskostnader än vad nya 
motorvägar kräver. Han anser att det skulle vara ekonomiskt ansvarsfullt 
att införa framkomlighetsavgifter även i Stockholm för att snabbt öka 
framkomligheten. Dessutom bör kollektivtrafiken förbättras och göras 
attraktivare. 
Om det därefter ändå skulle behövas mer vägkapacitet över Mälaren skulle 
Essingeledens Brommagren bli samhällsekonomiskt mycket lönsam och 
trafikmässigt mycket effektivare och billigare än Förbifarten. 
Därefter lämnade några arbetsgrupper sina första rapporter. Ett par nya 
grupper bildades. 

Fortsättning följer, se kommande aktiviteter!