
Föreningen Rädda Lovö bildades i april 2000 på ett konstituerande möte i
Drottningholmskolans matsal.
I maj hade vi ett första stort möte, i Tappströmsskolans matsal. En av
talarna var Henrik Waldenström från Ekoparkens Vänner. Han berättade om
spelet bakom tillkomsten av stora kontroversiella projekt som
Dennispaketet och Västerleden. "Ge dem lillfingret och de sväljer handen"
var en bestående synpunkt. Cirka 120 personer deltog, pressbevakningen var
god med bl a DN, som gjorde ett helsidesuppslag kring leden.
I augusti hade vi en Lovö-vandring med Anders Wijkman. Ett 70-tal personer
deltog, liksom Radio Stockholm som sände referat och intervjuer hela nästa
dag. Anders Wijkmans tes var:
"Alla papper på bordet när det gäller exploateringen av Lovö!" (Både
regionplanen, lands-hövdingen och Handelskammaren talar om vikten av att
Stockholm ökar med 600 000 nya invånare de närmaste 30 åren.
Landshövdingen har uttalat att ett flertal kan komma att bo på Lovö.)
Den 9/9 deltog föreningen i Lovö-dagen på Rörby. Vi sålde dekaler och
T-shirts, visade kartor på byggplaner och vägdragningar, hade utstakningar
av ledens sträckning samt skyltar och kartor på många ställen på ön.
Mälaröarnas Nyheter gjorde stort reportage om vår verksamhet.
Den 17/9 hade vi ett möte i Klockargården, där vi lyssnade på Henrik
Waldenström som talade om byggbolagens roll i lobbyverksamheten kring
Dennis och Förbifarten.
Därefter bildade vi de första arbetsgrupperna.
Den 24/10 möttes vi igen på Klockargården. Först redogjorde teknologie
doktor Ingemar Ahlstrand som forskar, undervisar och skriver om
trafik-ekonomi för utredningar och ekonomi kring Västerleden/Förbifart
Stockholm.
Glädjekalkyler och byte av konsulter var ett genomgående tema, liksom det
för beslutsfattare obekväma faktum att Västerleden alltid varit ett
sällsynt olönsamt projekt.
Ingemar informerade även om hur man i Singapore använder trängselavgifter
som också kallas framkomlighetsavgifter för att lösa trafikproblemen
smidigt, resurssnålt och med mycket lägre investeringskostnader än vad nya
motorvägar kräver. Han anser att det skulle vara ekonomiskt ansvarsfullt
att införa framkomlighetsavgifter även i Stockholm för att snabbt öka
framkomligheten. Dessutom bör kollektivtrafiken förbättras och göras
attraktivare.
Om det därefter ändå skulle behövas mer vägkapacitet över Mälaren skulle
Essingeledens Brommagren bli samhällsekonomiskt mycket lönsam och
trafikmässigt mycket effektivare och billigare än Förbifarten.
Därefter lämnade några arbetsgrupper sina första rapporter. Ett par nya
grupper bildades.
Fortsättning följer, se kommande aktiviteter!