Här följer en helt underbar dikt av Erik Lindorm:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick.

Att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick.

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.

~Erik Lindorm~

 

Tillbaka till startsidan