Tack!J

Storbritannien, med sina 58,4 miljoner invånare, har varit kungadöme sedan urminnes tider, med undantag för åren 1649 - 1653 då landet var republik.

1200-talet: Parlamentet uppstod (två kamrar)

1533: Wales förenades med Storbritannien

1707: Skottland ingick i kungariket Storbritannien

1714: Parlamentarismens genombrott

1832: Medelklassen fick rösträtt

1867: Hantverkare, hemmansägare och stora industriarbetargrupper fick rösträtt

1885: Lantarbetare fick rösträtt

1918: Kvinnor över 30 fick rösträtt

1920: Några grevskap på norra Irland fick ett eget parlament i Stormont med protestantiskt styre.

1928: Kvinnor fick rösträtt vid samma ålder som män, dvs. vid 21 år

1972: Parlamentet i Stormont upplöstes och ersattes med direktstyre från London. Stora motsättningar mellan katoliker och protestanter.

1973: Storbritannien blev fullvärdig EG-medlem.

Storbritannien har ingen samlad skriven författning utan man utnyttjar istället "Common Law" = domstolstolkningar av lagarna.

Tradition, historia och sedvana inom författningslivet har större betydelse än i andra länder.

Parlamentet är enväldigt och kan lagstifta i vilket ämne som helst.

(t.ex. inom gruv- stål- och kraftindustrin).

Detta har lett till hårda konflikter mellan parterna på arbetsmarknaden (bl.a. gruvarbetarstrejker).

Den konservativa regeringen har, genom lagstiftning, försökt att begränsa de fackliga organisationernas inflytande.

*EG-medlemskap:

Både de Konservativa och Labour har varit splittrade i frågan om medlemskap i EG. Man har även haft folkomröstning som resulterade i en klar majoritet FÖR medlemskap.

1972: Den katolska befolkningen ville ha utökade friheter och rättigheter vilket ledde till kraftiga protester från majoritetsgruppen, d.v.s. protestanterna. Protestanterna är rädda att Nordirland ska införlivas med republiken Irland. Katolikerna fick stöd från brittiska regeringen vilket ledde till våldsamma sammandrabbningar mellan protestanter å ena sidan och katoliker och militären å andra sidan.

1985: En överenskommelse stiftades mellan Storbritannien och Irland som innebar att om Nordirland skulle vilja förenas med Republiken Irland så skulle Storbritannien och Irland stödja detta.

1993: Nytt avtal som ska underlätta lösningen av problemen på Nordirland.

Idag: Oroligheterna har blossat upp igen efter några år med någorlunda balans och lugn.

Nordirlandsproblemet har egentligen aldrig vållat några stora problem mellan regeringen och oppositionen i London. Det har alltså inte varit en partiskiljande fråga även om den varit en av de stora frågorna.

(90 % av befolkningen i Storbritannien är protestanter och 8 % är katoliker)

1970: Landet drabbades, liksom många andra europeiska länder, av hög inflation, stor arbetslöshet, budgetunderskott och en växande statsskuld. Anledningen var, bland annat, otillräckliga investeringar inom industrin på 50- och 60-talet.

1980: Landet hade en gynnsam ekonomi. Bytesbalansen förbättrades och inflationen bekämpades. De hade dock fortfarande stor arbetslöshet, särskilt i de norra delarna av landet. Det rådde stor obalans på arbetsmarknaden i landet; blomstrande i söder och stagnerande i norr.

1990: Inflationen steg på nytt och arbetslösheten låg på hög nivå.

Idag: Inflationen ligger på en relativt låg nivå. Arbetslösheten är fortfarande hög, främst i de norra delarna.

Inflation, arbetslöshet, statsskuld och underbalanserad budget har lett till starka protester vad gäller invandringspolitiken. Storbritannien är ett mycket invandrartätt land med en mosaik av olika kulturer och ursprung, främst från Afrika, Karibien, Indien, Pakistan och Kina.

2 stora grupper dominerar både i parlamentet och i den offentliga debatten.

Det Konservativa partiet och Labourpartiet.

Dessa har skiftat i regeringsställning.

Idag har Labour makten efter att i 18 år ha tillhört oppositionen. Ledaren heter Tony Blair.

Parlamentet i Storbritannien består av två hus:

House of Lords = Överhus

House of Commons = Underhus

I verkligheten är det i underhuset som alla beslut fattas.

I stort sett maktlöst.

(Regeringen är ansvarig endast inför underhuset.)

Vissa rättsliga funktioner t.ex. fungera som högsta domstol. Domarlorderna har sitt säte i överhuset.

1200 personer har sitt säte i överhuset, de flesta p.g.a. börd. Så här är "rangordningen":

1. Kungahusets prinsar
2. Ärftliga *pärer
3. Livstidspärer (ej ärftliga)
4. Skotska Lorder
5. 2 ärkebiskopar
6. 25-talet biskopar

*Från medeltiden, ungefär liktydigt med lord.

Talman är lordkanslern som är medlem av regeringen. (The Lord Chancellor)

Ledare är en av regeringens lorder. (Leader of The House of Lords)

Består av 651 ledamöter varav 524 från England, 72 från Skottland, 38 från Wales och 17 från Nordirland.

Mandatperioden är 5 år. (Regeringen har upplösningsrätt vilken brukar utnyttjas).

Befogenheter:

• Lagstifta
• Besluta om utgifter och inkomster för den offentliga verksamheten
• Kontrollera regeringen

Talmannen (The Speaker) väljs för en hel mandatperiod, vanligen ur majoritetspartiet, och ska iaktta politisk neutralitet .(J ). En viktig roll är att dirigera och organisera debatten. För att få tala i underhuset måste man fånga talmannens uppmärksamhet ("Catch his eye").

Politisk arbetsledare är underhusledaren som brukar vara en av regeringens främsta personligheter. Ledaren planlägger och organiserar underhusets arbete i visst samråd med oppositionspartiets ledare.

Arbetet styrs, mycket tydligt, av den styrande regeringen. Oppositionen får inrikta sig på att i första hand kontrollera regeringen och i andra hand på att framlägga egna konstruktiva förslag.

Inpiskare ("Whips") har till uppgift att hålla samman partigrupperna vid politiska beslut.

Formellt sett kan parlamentet lagstifta efter behag.

Drottningen, Queen Elisabeth, är statschef. Kungahusets hem är, sedan 160 år, Buckingham Palace. Både manliga och kvinnliga medlemmar av huset Windsor har arvsrätt till den brittiska kronan. En son har dock företräde framför en dotter. För att få ärva kronan måste han eller hon ha fyllt 18 år.

Monarken personifierar staten genom att vara:

• huvudansvarig för den verkställande makten
• en integrerad del av lagstiftningsmakten
• högste ansvarig för domstolsväsendet
• överbefälhavare samt högste styresman för "Church of England"

Men i realiteten har monarken endast representativa uppgifter och deltar inte formellt i regeringsbesluten.

Australien, Canada, Nya Zeeland och en rad andra f.d. brittiska kolonier är också monarkier, eftersom de ingår i det Brittiska Samväldet och erkänner den brittiska drottningen som statsöverhuvud.

Andra länder i Samväldet är republiker med egen president, t.ex. Indien, Pakistan, Maldiverna, Seychellerna, Sierra Leone och Trinidad.

Copyright: Tina Pohl-Larsson

Vill du använda materialet?

Maila mig, tack! Eller skriv en rad i min gästbok så att jag vet!

Tillbaka

Skriv i Gästboken