Jag tror nog att gud kanske gråter

när han på sin jord tittar ner

När han ser på oss som han skapat

och ser vad som händer och sker

Då grånar hans skägg ännu mera

och pannan den fåras av veck

Otaliga är de bekymmer

och sorger som fyller hans säck

När han ser på barnen som svälter

som ständigt pinas av nöd

Som aldrig får skratta och leka

som knappt får sitt dagliga bröd

Och när han ser människor som fängslas

för tron eller hudfärgens skull

Som aldrig ser solen på himlen

ja då blir nog säcken hans full

När han ser vad vi gjort naturen

ser hur vi har misshandlat den

och hur vi förpestar vårt luftrum

då rörs han till tårar igen

Han skakar sitt grånande huvud

och känner sig gammal och trött

Jag tror nog att gud kanske gråter

han måste ju känna sig stött

När han ser vårt otack till livet

ser hur vi förbrukar vår jord

då måste det kännas i hjärtat

det kan ej beskrivas med ord

Ibland tror jag ändå han skrattar

när han på sin jord tittar ner

på barnen så fulla av oskuld

Ja då tror jag nog att han ler