Texter skrivna av Louise.

Mötte min stora kärlek för tre år sedan och blev upp över öronen förälskad. Allt gick väldigt snabbt mellan oss. Redan efter två månader hade vi flyttat ihop. Jag svävade på små rosa moln. Efter ett tag märkte jag att han var väldigt svartsjuk och kontrollerande. Jag fick inte ha kontakt med mina vänner eller min familj, om jag pratade i telefon kunde han rycka luren och slå den i huvudet på mig, jag fick inte lyssna på vilken musik jag ville, kort sagt jag fick inte göra något utan hans tillstånd.

Han ansåg att jag behövde uppfostras, detta genom både verbal och fysisk misshandel. Misshandeln blev värre och värre. Han har slagit mig medvetslös, han har sparkat mig i magen vid graviditet så att barnet dog och han försökte döda mig då jag väntade vår son.

Med mig in i vårt förhållande hade jag en 7-årig dotter sedan tidigare. Han gav sig även på henne mest verbalt men även fysiskt ett par gånger. Bla har han kört på henne med bilen för att hindra mig att lämna honom.

Efter ett års helvete flydde jag från honom för att aldrig återvända. Var då gravid med sonen. Han förföljde och trakasserade oss så han fick besöksförbud och jag och barnen fick skydade identiteter.

Han vill nu ha umgänge med sonen och delad vårdnad. Jag vägrar. Varför??

Jo, för att skydda min sons liv. Jag är fullt övertygad om att han kommer att skada barnet eller slå ihjäl honom. Min fd har problem med att kontrollera sin ilska om man inte lyder honom, då slår han besinnigslöst, även på barn. Min son är idag 2,5 år och som alla vet så lyder inte barn i denna ålder. Vad händer då om han är olydig hos pappa? Vi har processat om detta nu i snart ett år. Huvudförhandlingen har ej varit än, däremot har han lämnat in fyra stycken yrkanden på umgänge i väntan på att familjerättens utredning ska bli klar. Han har fått avslag på alla både i tingsrätten och hovrätten, ändå fortsätter han att lägga in nya. När han inte får som han vill så anmäler han familjerätten istället.

Familjerätten har tidigare angett som skäl till att dom ej rekomenderat umgänge att vi lever under ID-skydd och att det ej är förenat med barnets bästa just nu att ha umgänge. Sedan han anmälde familjerätten har jag dock märkt en förändring Nu ska det bli umgänge till varje pris, att han har besöksförbud och att vi lever under skydd verkar inte spela någon roll längre.

Han har rätt att träffa sin son heter det nu. Men sonens rätt att få leva tryggt och harmoniskt då undrade jag. Fick till svar att min fd är ju så snäll och trevlig när familjerätten träffar honom och att människor kan ju förändras, dessutom får man ta risken att min fd kanske inte alltid kan kontrollera sitt humör för det är ju mycket värre att sonen gör sig en bild av sin far som ett monster.

Familjerätten anser nu att jag ska gå med på att min fd ska få ha umgänge med sonen på hans dagis, detta dagis ligger alldeles i närheten av där vi bor så då tar det inte lång tid innan han har hittat oss och vi får fly igen. Dessutom anser jag det vara fullkommligt ansvarslöst att föreslå en dömd våldsman som har gett sig på barn att vistas på ett dagis under dessa omständigheter för vad händer om han inte får som han vill där och dagispersonalen säger emot honom, jag anser att risken är stor att han ger sig på personal eller andra barn fysiskt i det läget.

Hur kan man som familjerättsekreterare utsätta andra vuxna och barn för den faran som faktiskt föreligger?

Sist vi var i rätten för förhandling blev han aggressiv och vi fick avbryta förhandlingen för att han skulle lugna ner sig.

Detta är bara ett par månader sedan och ändå anser familjerätten att han är en lämplig fader och att han har förändrats.

Jag kommer att göra vad som behövs för att skydda mitt barn mot denna man även om det innebär vad många kallar umgängessabotage. Min sons liv och välmående är värt så mycket mer än min fd´s rättigheter. Det pratas så mycket idag om pappas rättigheter, vissa pappor har faktiskt förverkat sin rätt till sina barn, det är hemskt att behöva säga det men tyvärr är det så. För många myndigheter är "barnets bästa" bara en kliche.

Vad jag har lärt mig av detta är att barn till fäder som misshandlar har i många lägen inga rättigheter alls i svenskt rättssystem när det handlar om att bli skyddade från psykiskt och fysiskt våld.

Min uppgift som mamma är att ge min son en trygg, stabil och kärleksfull barndom, min uppgift är också att skydda honom och det kommer jag att göra oavsett vad myndigheterna säger. Jag får ta böterna och utskällningarna och kränkningarna som myndigheterna utsätter oss för. Det viktigaste för mig är att min son ej får betala priset för att hans pappa är en farlig våldsman.