:.Varför stannar...  
  :. Min historia  
  :. Råd  
  :. Dikter  
  :. Misshandlad ?  
  :. Boktips  
  :. Sitenytt  
  :. Arkiv  
  :. Nyheter  
  :. Tankar  
  :. Awards  
  :. Berättelser  
  :. Banners  
  :. Fakta  
  :. Skicka in  
  :..Diverse  
  :. Kontakt  
  :. Gästbok  
  :. Efteråt  
  :. Tagboard  
  :. Webringar  
  :. Länkar  
:. Index
     

 

Min historia

De flesta vet hur det känns...

Man blir så kär så att Han är allt man kan tänka på..Så var det för oss, när vi träffades. Världen glittrade ! Lyckan hade kommit in i mitt liv. Vi flyttade ihop efter två månader, allting var underbart... Vi gjorde allt tillsammans. Jag har aldrig varit med om en sådan enorm gemenskap, både kroppslig och själslig...

Min dotter tyckte också om honom, när hon hade vant sig vid att mamma hade ny kille..:-) Visst fanns det lite smolk i bägaren, svartsjuka ifrån båda håll.. Men vad gör det när man är så otroligt kär ?

Minns att jag kunde sitta och titta på honom när han sov, i flera timmar - Vad vacker han var !! Tänk att han var bara min. Så vaknade han och höll om mig, viskade om hur oändligt mycket han älskade mig.. Och så mycket roligt vi hade ! Små romantiska resor, långa månskens promenader...Till och med när vi var ute och festade hade vi urkul tillsammans, vi behövde inga andra. Ja, kärleken kan var fantastiskt vacker... men också fasansfullt farlig och hemsk.

Det skulle jag snart få lära mig..... >>

  Vill du stötta siten? Rösta gärna här! Tack.  

© 2000-2002