:. Fakta  
  :. Min historia  
  :. Råd  
  :. Dikter  
  :. Misshandlad ?  
  :. Boktips  
  :. Sitenytt  
  :. Arkiv  
  :. Nyheter  
  :. Tankar  
  :. Awards  
  :. Berättelser  
  :. Banners  
  :. Fakta  
  :. Skicka in  
  :..Diverse  
  :. Kontakt  
  :. Gästbok  
  :. Efteråt  
  :. Tagboard  
  :. Webringar  
  :. Länkar  
:. Index
     

 

Texter skrivna av Molly.


Du slog, 1998

Jag är inte glad, och inte riktig ledsen. Det känns tomt, konstigt tomt. Jag tar mig till huvudet och smärtan får mig att minnas vårat bråk idag. Varför? är min eviga tanke. Varför slår du? Varför är du inte snäll? Varför stannar jag kvar? Har jag inte lärt mig? Men det är inte som förr, då gjorde det så ont i mig, besvikelsen, tankarna, rädslan var som en evig smärta, som värkte i hela kroppen. Men nu, nu är det bara de blå märken som gör ont, Visst är jag besviken och ledsen, det känns så misslyckat alltihop, Men mest av allt känns det som att jag är misslyckat, Att jag får skylla mig själv. Jag har satt mig i båten och stannat kvar när den fylldes med vatten. Fast det känns inte som på riktigt, det är tomt, utan några särskilda känslor. Bara varför och hur skall det bli. Jag vill lägga mig ner och känner smärtan i axeln, efter dina slag igår. Du slog mig, så att jag skulle stiga upp från sängen. Du slog mig, det är inte så märkvärdigt som förr. Jag vet du slår ibland och att jag så småningom glömmer bort. Tills du slår igen.

 

Fenix 2001

Rädslan, förtvivlan, hatet, tomheten, alla känslor som ingen förstår. Ni behöver nästan inget säga och jag förstår, jag vet precis, jag känner känslan.

När allt känns som värst, och ingen annan förstår hur jag mår, känns det som att jag inte får känna som jag gör, jag får inte må som jag gör. Jag kan inte förklara hur jag mår, det är bara känslor och dolda minnen, som gör att jag reagerar som jag gör. Men jag behöver nästan inget säga och ni förstår, ni vet precis hur jag mår.

Jag har förstått, det är ok att må som jag gör.

 

 

 

Tankar 1992

Jag kommer alltid att känna en smärta, vid tanken på dig.

Du är den som värmer mitt hjärta.

Du är den som lyser upp mitt liv,

Men du är också den som gett mitt liv så många mörka skuggor.

Hur kunde du? Och hur kan jag?

Det skulle aldrig bli bra, för innerst inne vill jag alltid vara rädd,

Vill jag alltid ha tårar, från dina slag, från dina ord.

Jag vill alltid ha frågan varför i mina tankar,

Ändå att jag glömmer, finns de alltid kvar.

Jag älskar dig.

Jag säger gång på gång att det är fel, att det inte stämmer,

Men jag vet hur jag saknade,

Jag vet hur jag kände när jag såg dig.

  Jag blir jätteglad om du vill rösta på min site :)  

© 2000-2002