|
Texter
skrivna av Molly.
Du slog, 1998
Jag
är inte glad, och inte riktig ledsen. Det känns
tomt, konstigt tomt. Jag tar mig till huvudet och smärtan
får mig att minnas vårat bråk idag. Varför?
är min eviga tanke. Varför slår du? Varför
är du inte snäll? Varför stannar jag kvar?
Har jag inte lärt mig? Men det är inte som förr,
då gjorde det så ont i mig, besvikelsen, tankarna,
rädslan var som en evig smärta, som värkte
i hela kroppen. Men nu, nu är det bara de blå märken
som gör ont, Visst är jag besviken och ledsen, det
känns så misslyckat alltihop, Men mest av allt
känns det som att jag är misslyckat, Att jag får
skylla mig själv. Jag har satt mig i båten och
stannat kvar när den fylldes med vatten. Fast det känns
inte som på riktigt, det är tomt, utan några
särskilda känslor. Bara varför och hur skall
det bli. Jag vill lägga mig ner och känner smärtan
i axeln, efter dina slag igår. Du slog mig, så
att jag skulle stiga upp från sängen. Du slog mig,
det är inte så märkvärdigt som förr.
Jag vet du slår ibland och att jag så småningom
glömmer bort. Tills du slår igen.
Fenix
2001
Rädslan,
förtvivlan, hatet, tomheten, alla känslor som ingen
förstår. Ni behöver nästan inget säga
och jag förstår, jag vet precis, jag känner
känslan.
När
allt känns som värst, och ingen annan förstår
hur jag mår, känns det som att jag inte får
känna som jag gör, jag får inte må som
jag gör. Jag kan inte förklara hur jag mår,
det är bara känslor och dolda minnen, som gör
att jag reagerar som jag gör. Men jag behöver nästan
inget säga och ni förstår, ni vet precis hur
jag mår.
Jag
har förstått, det är ok att må som jag
gör.
Tankar
1992
Jag
kommer alltid att känna en smärta, vid tanken på
dig.
Du
är den som värmer mitt hjärta.
Du
är den som lyser upp mitt liv,
Men
du är också den som gett mitt liv så många
mörka skuggor.
Hur
kunde du? Och hur kan jag?
Det
skulle aldrig bli bra, för innerst inne vill jag alltid
vara rädd,
Vill
jag alltid ha tårar, från dina slag, från
dina ord.
Jag
vill alltid ha frågan varför i mina tankar,
Ändå
att jag glömmer, finns de alltid kvar.
Jag
älskar dig.
Jag
säger gång på gång att det är
fel, att det inte stämmer,
Men
jag vet hur jag saknade,
Jag
vet hur jag kände när jag såg dig.
|