Lördag 1/1-00
Det här datumet ser ju helt fel ut! Men så måste det bli. Undrar om jag ska behålla den här drottningssylt-i-mjölk färgen? Då får det nog bli den här ljusgrå som textfärg. Vi får se om jag behåller det eller byter tillbaka till den gamla vanliga gröna. Det är den enda färg jag inte har tröttnat på på snart ett år. Det ni! 6 februari fyller "Det kommer mera" ett år. Intresseklubben ligger ju några månader efter.
Nyårsfirandet igår var precis som man kunde förvänta sig. God mat, inget vin till mig, men till alla andra, och trötta barn. Vi smällde raketer med Erik vid tio, sen däckade han. Precis när han hade somnat så vaknade Ylva, så vi gick ut och sköt några till raketer med henne klockan elva. Och klockan tolv tog vi de sista, de största, för de vuxna. Idag har Ylva varit dålig. Hon har feber och är hängig, så vi har inte gjort nånting. Förutom att jag har spelat Baldurs Gate i y antal timmar förstås. Nu måste jag sluta så inte sonen blir helt hjärntvättad med giftspindlar och basilisker som förstenar folk. Just nu har jag kassaflödesproblem i spelvärlden, jag har inte råd att identifiera alla spännande grejer jag hittar när jag mördar monster. Så jag får lov att mörda fler monster och sno alla deras vapen och sälja dem, till ytterst liten förtjänst.
Söndag 2/1-00
Det verkar som att jag kommer att få en frist vad gäller startdatum på jobbet. Av en mindre kul anledning i och för sig. Ylva är sjuk fortfarande. Så åtminstone imorgon blir jag hemma.
Idag har jag slagits mot Black Talon Elites och förlorat, och förlorat och förlorat. Det är tråkigt! Så då satte jag mig och illustrerade Tanzaniadagboken istället. Så nu kan ni kolla in läget i bild också. Det blir fler bilder senare, när sista rullen blir framkallad. Kanske, om det är några bra bilder förstås.
Ikväll ska vi försöka komma ihåg att titta på Reuter och Skoog klockan åtta. Vi har bara missat det i tre veckor...
Tisdag 4/1-00
NU äntligen har jag kommit in i rövarnästet och haft ihjäl två äckliga trollkarlar och två jättestarka krigare som anföll oss på samma gång. Och så har jag hittat en ny gruva. Hoppas jag lyckas ta mig igenom den utan att folk dör för mig, jag släpar redan på en döing. Fler har jag inte råd med, då klarar de sig aldrig.
Jag har varit hemma med Ylva idag och igår. Hon verkade bättre på morgonen, men på eftermiddagen blev hon sämre igen. Får väl se hur det utvecklar sig, hon får väl vara hemma imorgon också. Fast då får Gunnar vara hemma. Det kunde ju vara kul att sortera posten i alla fall innan det är helg igen. Åsså ska jag på stan och köpa födelsedagspresent åt Greger.
Grattis till Greger som fyllde primtal igår! (Primtalet under mitt)
Onsdag 5/1-00
Trettondagsafton. Jag jobbat en hel dag på en vecka. Det är ju förskräckligt. Det var rent av så jag fick en eller två saker gjorda trots långlunch med byte av julklappsbarbie, köp av födelsedagspresent och Cleo-lunch med Lindholm. De hade geggat ihop riset med Flygande Jacob, annars var det rätt bra. Deras potatissallad är supergod.
Jag ringde hem vid tre och frågade hur det måddes hemma, och Ylva hade sovit från lunch, så vi tänkte strunta i att åka på födelsedagskalas, men när jag kom hem var hon pigg, så vi åkte i alla fall. Åsså hade jag glömt att ta bort prislappen på kofoten som Greger fick, så nu fick han veta att han inte är värd mer än 65 kr. Så kan det vara. Fast det är lagom åt honom den snåljåpen. Äh, skojar bara!
Åsså fick Vera och Kotten reda på att det skulle bli barn, fast de inte skulle få reda på det förrän på tisdag på syjuntan, om de inte läst här förstås. Det var Greger som inte visste att de inte skulle veta nåt och frågade hur jag mådde och om jag kräktes mycket. Det har jag minsann aldrig gjort, inte av att vänta barn i alla fall. Tjock börjar jag bli redan också, så jag lånade lite mammabyxorav Eva. Hemskt! Jag kommer att få lov att börja med mammabyxor i fjärde månaden! Med Ylva var jag inne i sjätte innan det behövdes. Men, men, man slappar väl till sig med antalet barn kan jag tänka.
Torsdag 6/1-00
Släktmiddag i Skultuna. Vi blev presenterade för lillkusinens nya pojkvän. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men han var betydligt trevligare i alla fall. Jag antar att jag hade väntat mig en snorvalp, men som sagt, han var trevlig.
Svärmor hade lagat god köttgryta och gjort hallonparfait till efterrätt. Det är så himla gott! Svårt att få ur den ur formen är det alltid, men det hör liksom till det med. Nu ägnar sig de små liven åt att titta på barn-TV och Gunnar står i köket och ska göra dumplingar. Mmmmm!
Det är pastadeg som man fyller med en smet av fläskfärs, färsk ingefära och lite sesamolja, sen kokar man dem som små knyten och äter dem med soja med massor med vitlök i, och gurk- och chilisallad. Otroligt gott! Sen blir det andra delen av sportkrönikan ikväll, det ska vi också se.
Söndag 9/1-00
Grattis på Gunnars namnsdag! Som om jag kom ihåg det, det var svärmor som ringde och gratulerade honom. Jag känner att jag har försummat mina stackars läsare igen, men så kan det bli. I fredags hade jag inget att skriva och igår var vi bortbjudna. Vi var i Barkarö hos Ingemar och Karin och åt wok och spelade Trivial Pursuit. Karin vann.
Igår kände jag de första rörelserna från inombordaren också, som var helt omisskännliga! Fränt att det börjar röra på sig. Det känns mer på riktigt då. Det har väl gått sådär 15 veckor av 40. Eller 38, om det blir som med Ylva. Ni får nog stå ut med att det blir lite graviditetsdagbok här emellanåt, men inte varje dag, såklart!
Idag har vi bara latat oss. Gunnar som hade morgonpasset behövde inte stiga upp förrän tio i nio, lyxputte! När jag hade morgonpasset igår fick jag lov att stiga upp klockan sex! Sen har vi tittat på TV och sovit lite till och inte gjort många knop. Jo, jag har tvättat två maskiner, kors i taket!
Erik verkade hängig ikväll, får väl se om det är hans tur att vara sjuk i en veckan nu. Ylva är definitivt frisk, inte tyst en sekund. Det blir inte kul att betala telefonräkningen när hon blir 14.
Måndag 10/1-00
000110. Dagens datum är ett binärtal. Frågesport: Hur mycket blir det?
Jag höll ståndaktigt fast vid min matlåda, trots erbjudande om lunchsällskap. Så kunde jag känna mig lutherskt nöjd med att jag motstått en frestelse. Å andra sidan är jag ingen större anhängare av den lutherska livsstilen, så egentligen vet jag inte varför jag gjorde det. Nåja, det blev ju mer tid till att jobba. Som jag känner jättemycket för just nu. Och speditör Nilsson var sjuk, han som brukar liva upp mina kontorsdagar genom att vara lika oambitiös som jag. Åstadkom jag nånting vettigt idag då? .... Näej, kan jag inte påstå. Skyfflade två centimeter fax som som låg och väntade på oss efter helgerna, men det var väl ungefär allt.
Ikväll visas "Kärlekens mirakel" på ettan kl. 20. Lennart Nilsson i farten igen. Se det, det ska jag!
Onsdag 12/1-00
Vilket nederlag. Jag har fått lov att kapitulera inför det växande lilla livet. Haon kräver plats och mina byxor räcker inte till. Mammabyxor i fjärde månaden.... Det började jag inte med förrän i sjätte med Ylva. Jaja, sånt är väl livet när det är tredje gången och man dessutom passerat 30. Jag tänker inte säga nåt på jobbet än, inte förrän löneförhandlingarna är klara i alla fall. Eller om de får för sig att ge mig ett nytt projekt helt plötsligt. Men det skulle ju å andra sidan förutsätta orderingång, så det verkar riskfritt.
Ett nytt uppdrag har jag fått i alla fall, och det är att utvärdera en självinstruerande Project-kurs på cd. Chefen ville att jag skulle beställa den och se om vi kan använda den för att lära oss (dem) programmet. Ta betalt kan de där programtillverkarna i alla fall. Endast 1295 kr + moms kostar kalaset.
Jag har fått telefonen öppnad för utlandssamtal också. Det är unikt på Firman ska ni veta. Jag tröttnade på det tanzaniska telefonnätet och växeln tröttnade på mig när jag beställde fjortonde samtalet till ett alternativt nummer för dagen. Så då ordnade Chefen öppning av telefon, så kan jag trassla med telefonnumren bäst jag vill.
Svaret på måndagens frågesport är förresten 6.
Torsdag 13/1-00
På tjugondag knut åker julen ut. Men det får vänta tills imorgon, för idag är det skåjtstart. Jag tycker det är så synd att kasta ut granen, den är så fin och barrar ingenting. Och ljusstakarna och stjärnorna vill jag också ha kvar. Men man blir väl hämtad av vänliga män i vita rockar om man inte vill göra sig av med julen. Man SKA avsky julen och vara spyfärdig på tomtar och glitter när det är tjugondag knut. Är man riktigt hipp så är man spyfärdig på tomtar redan på annandagen. Jag tycker det bara blir mörkt och trist och en tröstlös, blaskig evighet kvar till våren när julen åker ut.
Lördag 15/1-00
Inte mycket har hänt. Vi tänkte bjuda hit familjen Stoltz på middag, men de är fortfarande sjuka efter fyra veckor. Influensan har tagit dem en efter en. Så vi fick äta vår potatisgratäng och fläskfilé själva. Ett halvt glas vin har jag minsann också druckit, huvaligen.
Tisdag 18/1-00
Idag har jag tvångsbadat mina stackars barn. De stank av fotsvett och gamla matrester. Tyckte jag. Så jag badade dem fast det var läggdags i ena fallet och Mosquito i det andra. Så kan det gå när man har en överkänslig moder. Fast det går ju över. Om sex månader eller så.
Tänk om man hade jättemycket pengar, då kunde man ställa upp i aktie-SM. Om jag hade 50.000 över bara sådär så skulle jag satsa på fem olika portföljer. Nån skittråkig säker, nån livsfarligt osäker och sen tre mellanting. Det vore kul. Men eftersom jag inte har 50.000 över så har jag inte satt mig in i vad jag skulle köpa, så ni får inga heta tips av mig. Pilutta! Man kan ju sprida ut en hög knappnålar på börssidorna i tidningen och satsa på det som nålen pekar på. Den metoden tror jag stenhårt på. Det gäller bara att anpassa antalet knappnålar efter hur många pengar man har.
Det kom ett otäckt brev till jobbet i morse. Från kunden via konsulten, där de allihop klagade över att vi inte rört ett finger i Ubungo-frågan på ett år. Men hallååå, vad var det jag gjorde när jag var i Afrika? Har bestämt för mig att jag ägnade flera dagar åt den där driftcentralen, ett par också i närvaro av kundens representanter.
Nehej, nu ska jag ner och äta chokladfromage som jag gjorde för att de små liven hade en kompis med sig hem efter dagmamman. Men hon åt varken mat eller chokladfromage den stackarn. Det var väl en chockupplevelse att komma till vårt hus där det serverades rester i form av fläskköttsgryta med purjo och svamp, kokt i currysås och kokosmjölk, eller alternativ två, pastagratäng med tonfiskgegga uppepå, bestående av champinjonsoppa och crème fraiche. Inga fiskpinnar eller falukorvar så långt ögat nådde. Inte idag i alla fall.
Onsdag 19/1-00
Det otäcka brevet som kom igår gav idag upphov till ett konstruktivt möte- Det bestämdes att vi måste driva igenom det möte i Dar es Salaam som vi begärt sedan mitten av december, och får vi inte till det inom två veckor kommer vi att ställa konsulten till svars för det. Det blev en massa saker som måste fixas i form av presentation till nämnda möte, så dagen har gått i ett. Ja, först satt vi i skatteseminarium hela förmiddagen också. Jättespännande inte, men säkert nyttigt att lära sig om skatter i utlandet som kan drabba anläggningsprojekt.
Jag berättade för Lasse att det ska bli barn, efter mötet, där vi hade pratat om vilka som skulle åka ner på mötet. Jag sa att jag inte kommer att kunna åka för att Gunnar ska bort. Det är i och för sig sant, men inte hela sanningen. Så jag sa det efteråt, så han inte skulle behöva undra. Jag tycker det känns onödigt att börja en helt ny malariakur för några ynkans dagar i Dar, men jag skulle inte vilja vara utan pillren heller, för Dar är också en malariahåla. Han hade noterat att jag inte har druckit kaffe på ett tag, men han oroade sig snarare för att jag hade hälsoproblem, att jag skulle vara gravid hade inte fallit honom in. Så är det i alla fall, och snart måste jag tala om det för Christer, chefen, också. Det kommer nämligen inte att gå att dölja särskilt länge till. Egentligen syns det rätt väl, men folk tittar väl inte så noga.
Gjorde ugnspannkaka till kvällsmat, som jag hade tänkt skulle räcka till hela familjen, men när Gunnar kom hem tjugo minuter senare var allt slut. Undrar om det verkligen var mina barn jag fick med mig hem, de brukar ju äta som myggor.
Torsdag 20/1-00
Tidplantidplantidplan. Och räkna pengar, det är vad jag har ägnat mig åt idag. Och avdelningsmöte. När det hade pratats om nyckeltal och allt vad det var en låång stund så skulle resultaten från Lloyds revision redovisas. Jag höll på att somna. Christer gjorde en paus, tittade på mig och bestämde att vi skulle ha kaffe först.
Skåjtintresset upprätthölls av lektion i användande av stormkök, sånt som man egentligen ska göra på junior, men vi har flera sstycken som egentligen borde vara juniorer men som har hamnat på patrull, för att den första tjejen följde med sin kompis upp till patrull. Kompisen har slutat och tjejen har tagit med sig nya kompisar. Som alltså är jämngamla med henne och egentligen ett år för små. Så kan det gå, men jag kan ju inte utvisa dem efter ett halvår, så vi kör lite juniorprogram också. Vi gjorde hotam-totam. Och vad är nu det? Jo, man smälter 50 g margarin i stekpannan på stormköket, rör ner 1 dl havregrym och 4 matskedar socker, sen steker man till lagom knaprighet eller geggighet, beroende på vad man vill ha. Inte kul blir det att diska stormköket efteråt, men det ingick i lektionen.
Fredag 21/1-00
Såg ni månförmörkelsen i morse? Om inte så missade ni nånting, det var väldigt speciellt. Man såg fullmånen, men den var rödbrun och matt. När den sen var på väg ut ur jordens skugga lyste kanten så starkt så man trodde nästan det var solen. Jag är glad att det för en gångs skull var klart när jag ville titta på himlafenomen, och att det var på en vettig tidpunkt. Som mest förmörkad kvart i sex på morgonen en vardag, det var ju en perfekt tid.
Lunch med Sonja på Atrium, vår enda grekiska restaurang, som bara har funnits nåt år. ALLA städer har väl en grekisk restaurang, men Västerås har aldrig haft någon. Där åt vi i alla fall lammfärsbiff med väldigt mycket vitlökssmör och oliver, precis som det ska vara på en grekrestaurang. Tiden går fort när man har roligt, så alldeles för fort var det dags att åka tillbaka till jobbet. Där satt jag och ugglade och arkiverade papper, och påbörjade en översättning till sidan Dumheter. Jag skickade in några som jag nyss översatt också, de publiceras nog snart.
Jag har hittat en serie som jag har börjat titta på på fredagkvällar, Aristokrater, och bara för att man verkligen vill se nånting och inte bara glor på TV för sakens skull, så ringde det hela tiden! Modren hann i alla fall meddela att min lille ohängde bror tydligen har fått tummen ur och ska flytta hemifrån, eller om det nu är hon som har kastat ut honom, det vet jag inte riktigt. Mer rapporter kommer. Just nu vet jag inte var eller när eller hur stort eller nånting.
Lördag 22/1-00
Städ- och tvättdag, inte ett dugg spännande. Vad som däremot är spännande är mitt spel. Nu har jag träffat på en läskig trollkarl längst ner i en gruva, han verkar näst intill omöjlig, men det ska nog gå det också, bara jag kommer på hur man ska hantera honom. Han har en cylinder av skydd runt sig, det måste jag få bort för att komma åt att klappa till honom. Sen trollar han fram en hel hög med vargar också rätt vad det är, som man också måste ta ihjäl. Jaja, jag har gett upp för idag alltså.
Imorgon ska vi åka till Björnön med hela familjen, mamma och syskonen ska också med. Det blir attans familjärt. Hoppas det blir fint och inte så himla kallt som det har varit idag.
Söndag 23/1-00
Jag känner mig otroligt präktig och ordentlig. Jag kokade choklad och tog med fika och så åkte vi påbylsade iväg till Björnön för en trevlig familjedag tillsammans med modren, brodren, svågern och lilla systerdottern. Systern hade lyckats bli sjuk, så hon var hemma. Glada i hågen knatade vi ut i skogen för att ta en promenad runt spåren. Då blev Erik vansinnig och la sig ner i spåret och skrek att han minsann inte ville gå spåret, för man kommer ju tillbaka till exakt samma ställe! Vi tog oss runt i alla fall och sen åt vi lunch på Björnögården. Sen hyrde vi spark och skulle gå ut på isen och åka lite. Då var det Ylvas tur. Hon var tjurig och skulle inte med, så vi gick iväg med sparkarna. Hon stannade till vi försvann runt hörnet på huset. Då kom hon fram så hon såg oss gå nerför backen mot sjön. När vi försvann där så kom hon så småningom efter via vegetationen bredvid trappan. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Sen tjurade hon på bryggan ett tag. Till slut tröttnade jag och satte henne på sparken och sa att du får vara hur tjurig du vill, men du sitter still! Sen åkte vi ut på isen, och inget av mina barn hade någonsin varit tjurigt eller på dåligt humör. Soligare barn får man leta efter. Tänk om man fattade vad som rörde sig i skallen på de där små liven!
Måndag 24/1-00
En hel dag utan dagboksfavoriter, i alla fall 75% av dem. De som ligger på Passagen. Det är tydligen nåt hårdvarufel som kommer att ta x tid att fixa. Och min CD vägrar att läsa Baldurs Gates startskiva. Tekniken är emot mig!! Åsså försöker jag spela Blade Runner istället och jag fastnar på ett ställe där jag ska hjälpa loss en gubbe som är fastkedjad vid sitt snart uppsprängda laboratorium, och så ska man skjuta av kedjan och rusa ut på gatan, men jag hinner aldrig innan explosionen tar mig med sig. Usch och fy. Jag klagade över min CD-nöd för Lindholm och han ska nog komma hit imorgon och meka lite. Får väl se om jag _verkligen_ blir tvungen att skicka den på service efter det... Aj! Skojar ju bara!
Onsdag 26/1-00
Lindholm, min hjälte, fixade CD-spelaren, så jag kunde fortsätta mitt spel! Och inte skulle han ha nåt för det annat än isterband och stuvad potatis. Det ni! Så idag har jag spelat må ni tro. Inte så länge än, men kvällen är ju ung, bara halv åtta ju! Jag har i alla fall tagit ihjäl den otrevlige trollkarlen. Honom fick man 6000 xp för. Två pers gick åt på kuppen, men det gick.
För övrigt har dagen tillbringats på knackiga telefonlinjer till Kenya och Tanzania. Och funderandes på hur vi ska detaljplanera Ubungo-jobben. Jag fick tag på Gunnar också. Igår kom man inte fram till Malaysia över huvudtaget, men idag gick det efter några försök. Malaysia verkar påminna om Tanzania: Hett, fuktigt och vänstertrafik. Han hade i alla fall sällskap av andra svenskar och finnar, så det gick ingen nöd på honom. Han kommer nog hem som planerat till nästa helg, om inget oförutsett händer.
Fredag 28/1-00
Jag har fått skivor av min kompis Magnus. Tack Magnus! Jag har fått fortsättningen på Baldurs Gate, Warlords och Age of Empire. Här ska spelas! Men inte idag, för idag ska jag packa.
Jag har varit på ultraljud idag. VET ni vad de sa?! De påstår att graviditeten är över tre veckor yngre än det tidigare beräknade datumet. Det skulle betyda att jag var i 14e veckan istället för 18e! Jättekul, INTE!!!! Dessutom är det teoretiskt omöjligt att det skulle kunna stämma. Det finns ett väldigt bestämt tidsspann när det kan ha inträffat, och fyra veckor senare ingår inte där. Dessutom borde graviditetstestet den 18e november i så fall visat negativt. Och det var det definitivt inte, det råder det ingen tvekan om. Otroligt irriterande!! Jag ska i alla fall på ett ultraljud till nu då, när de påstår att det är vecka 18, den 23e februari. Enda fördelen är väl att Gunnar får chansen att vara med.
Söndag 30/1-00
Vi har varit på övernattning i helgen, jag och mina små liv. Eller stughajk som vi har bestämt att det heter när man går på dagen men sover inne på natten. Fast jag gick inte, jag körde bil. Jag har ju numera tre små liv som hindrar mig från att bära packning och gå 5 km i skogen.
vädret var inte särskilt bra, och blev gradvis sämre under dagen. Snögloppet övergick i spöregn, så när de kom fram halv två var de dyngsura. Upp med torklina och hänga alla kläder. Det ångade fint om strecket. Fast inte på en gång, för jag och Erik och Ylva hade nyligen fått igång elden inomhus. Det berodde på att när vi kom ut till stugan och skulle fylla vatten, så fanns det ingen kran på pumpen. Och det är en elektrisk pump som inte fungerar utan kran. Det blev till att packa ur bilen, packa in 22 5-litersdunkar i bilen och åka in till stan och tanka. Ylva bar tomma dunkar, Erik fyllde och jag bar de fulla dunkarna tillbaka till bilen. Det tog bara en kvart ungefär att fixa 110 liter vatten. De är duktiga när de sätter den sidan till, de små liven.
På kvällen skulle alla de stora grabbarna göra första delen på gourmetmärket. 3-rätters välsmakande middag på stormkök. Ledarna skulle avgöra om det var välsmakande. OM det var. De är riktiga klippor i köket allihop. Där har de viktiga pluspoäng när de ska börja träffa damer så småningom...
När det blev kväll och efterarbetet efter gourmetmiddagarna började bli avklarat insåg vi att vattnet inte skulle räcka i alla fall, så jag fick åka in till stan en vända till. De små liven slockande som små utblåsta ljus strax efter sju, första gången i sovsäck för Ylva. När jag åkte halv nio hade det regnat hela eftermiddagen, och vägen till stan var täckt av knölog isbark med ett lager vatten ovanpå. Jag gled fram och tillbaka över vägen och var livrädd hela tiden att jag skulle hamna i diket, alldeles själv som jag var, och de små liven kvar i scoutstugan. Det gick bra i alla fall. Vattenfyllandet tog lika lång tid som på dagen, fast jag bara hade tio dunkar med mig. Det var då jag blev helt övertygad om att de faktiskt hade varit till hjälp de små.
Idag har vädret varit bättre, men det har börjat blåsa. Så nu sitter jag och lyssnar på när vinden visslar i skorstenen och runt knutarna, medan jag funderar på om jag ska starta Baldurs Gate en stund... Hm, jag ska nog ta och göra det. Vi hörs!
Måndag 31/1-00
Måste bara klaga lite till över att två av mina absoluta dagboksfavoriter, Filippa och björn, slutade skriva dagbok samma dag förra veckan. Hemskt, förskräckligt och makalöst! Bara därför länkar jag er dit i alla fall. Hos Filippa kan man läsa en massa andra texter, där har man att göra en stund. Hos Björn kan man läsa om böcker, åsikter om HTML. mm. Ni ska väl få ett par aktuella favoriter också: Jontas och Tobbe. Hmm, favoritlistan tunnar ur betänkligt, måste nog skaffa mig några nya...
Här har jag i alla fall fått någonting att fundera på när det gäller att välja namn: Statistiska centralbyråns namnregister. Man kan ju inte välja ett namn som finns på topplistan! Erik är ju kört i och för sig, men Ylva var riskfritt.
Åsså sist men inte minst: Jag har fått en knapp från Farbror Börje. Dit kan ni gå om ni är intresserade av navigering och sjösäkerhet, eller vill titta på otroligt fina foton.
