Måndag 3/7-00
Första sommardagen har det varit idag. Redan på morgonen var det så varmt att man blev snurrig i huvudet av att vara i solen. Och Erik har vattkoppor, så vi har snällt fått vara hemma på tomten. Gunnar och Ylva var i Fullerö och klippte gräset, så de kom i alla fall iväg lite. Som tur var så fick han en kompis att leka med som redan haft vattkoppor. För övrigt sitter han framför datorn hela dagarna, och när man är sjuk tycker jag väl att det är ganska okej. Fast nu börjar han på att vara bara prickig och har ingen feber, så jag tycker han kan hitta på nåt annat att göra. Då sätter han på TVn... Man orkar ju inte vara efter honom hela tiden heller.
Arbetena på huset går så smått framåt. Vi (Gunnar) har hittat MASSVIS med röd natursten under gräset, i form av uteplats och gångar. Vi har ju sett att där ligger sten, men att det var så mycket, heltäckande gångar och inte enstaka stenar, det syntes inte. Det måste vara en förmögenhet i sten! STENRIK! Och snyggt är det också, det är precis sån sten som jag ville bygga gångar och uteplats av.
Vart tog juni vägen förresten? Den månaden försvann. Fast jag har visst skrivit en del i alla fall.
Fredag 7/7-00
Spenderbyxorna på. Igår var vi och handlade tapeter till ungarnas rum och takplafonder som inte var enligt svensk standard. Man var tvungen att borra upp dem direkt i taket, vilket skulle betyda att man fick lov att ta bort kroken som sitter vid takuttaget i alla svenska hem. Sen skulle kablaget monteras fast i armaturen, så man skulle få lov att slakta uttagen som sitter i taket i alla svenska hem. Verkade jobigt, så vi lämnade tillbaka dem.
Idag var gradinerna färdiga, så vi var och löste ut dem, och så var vi och köpte klinker och färg till tvättstugan, som är superurkig för tillfället. Anders och Gunnar tog ut inredningen därifrån igår, och det som fanns under skåpet på golvet, det hade ni inte velat se, det lovar jag. Så nu ska vi göra iordning tvättstugan så det går att hålla till där och duscha medan badrummet uppe blir renoverat. Det var en här ifrån den firman idag och kollade på vad som skulle behöva göras. VVS-delarna verkade mest avancerade, så det skulle tillkomma som extra. Sånt är aldrig kul, det går ju inte att beräkna då!
Söndag 9/7-00
Ja!! Jag har lyckats ha semester i en vecka! Får väl se om det blir två som jag sagt. Fast samtidigt kunde ju bäbisen ha fått komma så fort det blev juli, det hade inte gjort nåt alls. Nu när man är ledig går man ju bara och väntar. Vi ska ta hand om grannens post när de åker bort nu i en vecka, så jag får väl knipa den tiden i alla fall. Blir det lika bråttom som sist (eller värre?) så har de lovat att ställa upp som barnvakt. Om det dröjer till den 17e så behöver vi ingen branvakt alls, för mamma vill ta de små liven till stugan några dagar, så det vore ju attans praktiskt att klämma in det där... Det finns dock risk för att vi missar 60-årskalaset på lördag. Och då kan inte mamma heller ju, för hon ska väl stå vid födelsedagsbarnets sida hela dagen skulle jag tro.
Det är i alla fall skönt att det är rätt bra väder. Idag har det varit precis lagom för att sitta i solen. Det ni, det hör inte till vanligheterna at jag vill sitta där, inte ens under normala förhållanden. Jag tycker om när solen skiner, så man kan sitta i skuggan. Helst med en Campari och juice. Fast den här sommaren blir det minsann inget sånt alls. Kanske mest beroende på att vi inte har nån Campari hemma, annars skulle jag nog inte kunna låta bli.
Torsdag 13/7-00 kl 01.51
IDA!
Lördag 15/7-00
Här har det varit tillfälligt avbrott, jag har nämligen gjort en hastig visit på Västerås Centrallasarett. Men nu är jag hemma med en liten dotter till! 13 dagar före beräknad tid ansåg hon sig vara färdig och ville komma ut. Regnet stod som spön i backen och det åskade och hade sig, som när Ronja föddes. Som tur var rämnade inte Mattisborgen mitt itu, däremot regnade det in genom taket. Fast jag hade faktiskt inte tid att bry mig så mycket om det.
Klockan sju i onsdags kväll satte vi oss och skulle äta, och då knep det till i magen. En ordentlig träningssammandragning trodde jag. Fast när nästa kom redan en kvart senare så började jag själv bli misstänksam, men jag sa ingenting, för jag tänkte att det går nog över. Men det gjorde det inte, utan höll på en gång i kvarten i två timmar. Då blev jag riktigt misstänksam och gick och packade väskan, vilket jag inte gjort förut, och så berättade jag för Gunnar att det kanske var dags. Sen satte jag mig i soffan och stickade vilt framför alla TV-program som fanns. Och det fortsatte med ett knip i kvarten fram till elva. Då tröttnade jag och tyckte att det går säkert över om jag går och lägger mig. Fast det gjorde det inte, det blev värre istället och jag bestämde mig för att lägga mig i gästsängen och vänta tills det blev ordentligt. Det blev det direkt nästan, jag ringde till förlossningen vid tolv eller så, och sa till Gunnar att han fick ringa till mamma och säga åt henne att det var dags. Kvart i ett var vi på förlossningen, och så skulle de ha mig att ligga ner för att ta hjärtljud och mäta värkar, det var inte kul. När jag sen fick komma upp och ställa mig på knä så kändes det mycket bättre. De satte några akupunkturnålar, men jag är inte säker på att det hjälpte nämnvärt. "Nu är det dags" sa jag, eller stönade jag kanske snarare, och sen sa det plask och vattnet och barnet kom ut nästan samtidigt på en krystvärk. En flicka var det, en riktig liten fröken. 3515 g och 50 cm lång, med ljusbrunt ludd till hår och långa smala fingrar med långa naglar, och de karakteristiska spinkfötterna som alla våra barn har efter sin spinkfotade moder. Klockan 01.51 den 13 juli 2000 är hon född, våran Ida Emilia.
Hennes lilla liv har inte börjat så muntert, åtminstone inte de yttre förutsättningarna. Regnet har verkligen skvalat ner, igår kväll var första gången hon fick se lite sol. Storasyrran har vattkoppor, nåt alldeles väldigt mycket, och idag på ronden tyckte doktorn att hon var gul, så vi fick ta blodprov och blev hotade med att inte få åka hem. Tre gånger fick de lov att sticka i den lilla lilla handen innan de fick ut nåt blod. Stackars liten! Provet var i alla fall under gränsvärdet, så vi FICK åka hem. Nu är det bara att "blunda och hoppas" som doktorn sa, att hon inte får vattkoppor. De har ett visst skydd via modersmjölken, men det är ju inte 100%-igt. Skulle hon få det skulle hon riskera att bli "riktigt dålig". Jag vågade inte fråga vad det betydde.
Måndag 17/7-00
Första bilderna!
Sover och sover och alltid med huvudet åt samma håll
Trivs i famnen på
Johanna
Jag vill ha en egen digitalkamera! NUUU!! Nån som har lust att bidra?
Onsdag 19/7-00
Jag har en släkting som alltid lyckas få mig att känna skuld. Vi kan kalla henne Ulla. Hon har tidvis haft svårt med sig själv och då blir hon otroligt manipulativ och anklagar en för allt mellan himmel och jord. Aldrig öppet förstås, utan subtilt och mycket sårat från hennes sida då. I vanliga fall, när hon mår bra, är hon väldigt intellektuell och diskussionsglad och rolig att prata med, men som sagt ibland är det den mörka sidan som råder. Som nu. Hon ringde häromdagen och frågade om vi ville ha hjälp på nåt vis nu när Ida har kommit, till exepel kunde hon komma och tvätta och laga mat och så. Jättegulligt tänkt tyckte jag, och det sa jag också, men jag tackade ändå nej, för hon bor inte i stan och skulle då alltså bo hos oss för att kunna hjälpa oss, och det kändes inte som att jag hade lust med liggfrämmande, även om det nu skulle vara för att vi skulle få hjälp. Hur det än är så kräver det ju lite att ha någon boende hos en. Och då började det! Hon kände sig SÅÅ dum och det ena med det andra, och jag hörde hur tjurig hon blev, fast jag försäkrade att jag tyckte det var jättegulligt av henne att fråga. Och så får hon det att låta som att jag skymfat henne och egentligen hatar jag henne nog också.
Som en annan gång när vi bestämt att hon skulle komma och hälsa på ena eller andra helgen, men om det skulle bli väder skulle vi måla huset. Helgen närmade sig och hon ringde och sa att det skulle nog passa bäst den här helgen och vi hade sett på väderprognosen att det skulle bli målarväder så jag sa att som jag sa tidigare så ska vi måla men du är välkommen ändå, för JAG ska inte måla. Du får bestämma själv om du vill komma. "Jaså, ni verkar inte så angelägna om besök minsann och vi hade ju sagt att jag skulle komma nu och så ska ni måla" Ja du får göra som du vill..." "Göra som man vill ja ni vill väl inte ha besök" Men då fick jag nog och frågade ganska ilsket om hon verkligen trodde att vi satte igång att måla för att slippa träffa henne? Det är ju att ha ganska höga tankar om sig själv (fast det tordes jag inte säga). Den gången slutade det med att hon faktiskt kom fast vi hade tänkt måla, och så ösregnade det den enda helgen den sommaren.
Vi säger till alla andra, och ingen tar illa upp, att om de vill ha nåt till kaffet när de kommer och tittar på Ida, då får de ta med sig själva. En sån sak skulle man aldrig kunna säga till Ulla, det skulle ta hus i helsicke. Det är många som tycker att jag borde bryta kontakten med henne när hon bara får mig att må dåligt, vissa svågrar till exempel... men jag kan inte göra det heller, hon är ju ändå släkt, och har inga egna barn och så. Det kanske förklarar en del också, att hon ju aldrig har behövt anpassa sig till någon alls. På nåt vis har vi ändå så många beröringspunkter att jag faktiskt VILL behålla kontakten också, men det är jobbigt när man aldrig vet när nästa "attack" ska komma. Det stämmer ju i alla fall att släkten är värst...
Måndag 24/7-00
Semestervädret fortsätter. Allas vår favorit Sivan sitter fast i Dorotea. Snacka om väglöst land! Här händer inte mycket, så det finns ingenting att rapportera heller. Igår var det vår bröllopsdag, otroligt att vi lyckades komma ihåg det! Så vi hade planerat lite god mat och en flaska vin (!) till kvällen, och så fick vi besök av Greta och Janne som stannade till mat, så det blev lite extra trevligt. Det blir stora fester nu bara vi två familjerna träffas. De har tre barn och vi har tre barn, så det går åt lite bord och stolar. Fast än så länge har vi ju bara fem som sitter med vid bordet.
Jag har återupptäckt ett kakrecept som varit bortglömt, och det blev omgående hela familjens favorit, så det har gått åt två kakor på tre dagar. Jag får börja massproducera. Tack Gunnel för receptet!
Gunnels Vinbärskaka
4 ägg och 3 dl socker vispas. Tillsätt 3 dl mjöl och rör om. Häll i smord bröad liten långpanna. Lägg på röda vinbär/hallon/rabarber i småbitar (ca 3 dl). Hyvla på smör, strö på pärlsocker. Grädda 20 minuter i 200 grader. Skär i rutor och servera. MUMS!
Måndag 31/7-00
Snälla, ge mig inspiratioooon! Det eviga problemet infinner sig klockan halv tolv och halv sex varje dag. Vad ska vi äta?? Nånting som är gott, men enkelt och framförallt snabbt. Med bas av köttfärs, falukorv eller torskblock. Hjälp!
Ida-fian växer och frodas i alla fall och än så länge finns inga tecken på vattkoppor (håller tummarna!) På torsdag har det gått tre veckor, så då borde faran vara över. Nånting nytt jag börjat oroa mig för är att bilderna från förlossningen inte kommit ännu.... Jag ringde till Kodak, men deras pratapparat ursäktade att de hade långa leveranstider och sa att man får räkna med tre-fyra dagar extra mot normalt. Och så klart skrev jag inte upp vilket datum jag skickade filmen, så jag kan inte säga vilken dag jag borde haft dem, det börjar bara kännas länge sen. Apropå Ida, hon är attans liten av sig. Tycker vi i alla fall, vi har aldrig haft ett så litet barn. När hon föddes vägde hon 3515 g, vid en vecka 3490 g och efter två veckor bara 3740 g! Det är mindre än Ylva vägde vid födseln. Och definitivt mindre än vad Erik vägde! Fast den här veckan när hon är tre veckor så borde hon gå om syrrans födelsevikt i alla fall. Jag kan ju inte påstå att jag längtar efter att hon ska gå upp lika fort som de andra, det är ganska gosigt att hon är liten. De andra två "heffaklumparna" hade ökat två kilo på enmånadsdagen!
Snart ska vi hämta vår nya monitor, så vi kan koppla upp den nya datorn permanent. Det ska bli kul! Vi behöver bara ett skrivbord och en stol för att få iordning nya arbetsrummet, sen får den här datorn bli enbart speldator.
Beställt badrumsrenovering har vi gjort också. Vecka 32 kommer de, sen lär de hålla på och röja och riva och stöka till i ett par veckor, men sen blir det snyggt!!