Onsdag 1/9-99
Bip-ftp-servern skall vara nere till söndag. Tack BIP för att jag fick veta det i förväg... *fnys*
Torsdag 2/9-99
En dröm - En herrgård på landet, 40 m till egen sandstrand. 20 m flytbrygga, två badhus. Trycker man på en knapp i badhuset ramlar det ut en lapp i köket. Kallande på förstärkningar, jag menar förfriskningar. 12 rum och kök, 450 m2 boyta. Källare under halva huset. 37 000 m2 tomt. 10 byggnader. Allé med belysning... Till salu inom en överskådlig framtid...
Man lär ju få fortsätta drömma... Kommer att kosta ca 2,5 MSEK.
*suck*. Det är min optikers "hus" som är sånt.
En mardröm - Västmanlands Fotbollsförbund har uteslutit Sätra IFs flicklag för att spelarna är för stora, fysiskt. Och det har man mage att säga till någon överhuvudtaget, och till 13-åriga flickor i synnerhet!! Jag saknar ord!! "Det var ju inte så vi menade" säger Fotbollsförbundet. VAD KAN MAN ANNARS MENA??
Det är ju som att säga till någon: "Du ser för dj..ig ut. Men ta det inte personligt för all del!"
Jag saknar ord.
Fredag 3/9-99
Jag har ägnat de här dagarna utan ftp-server till att sy färdigt min bindmössa till min Norrbottensdräkt. Nu är jag färdig!! Vinkännaren Göran har hamnat på hjärtintensiven, men man har inte hittat nåt fel. Han får inte börja jobba förrän de har gjort arbets-EKG på honom. Han borde ägna tiden fram till dess åt att fundera på sitt tempo här i livet. Vem kommer att tacka honom om han dör i förtid på grund av stress? Inte Firman i alla fall. Möjligtvis Försäkringskassan, såvida han har vett att dö direkt och inte belastar stat och kommun genom att kräva bidrag.
Det gäller för övrigt fler på Firman - de ger sitt liv, men vad får de tillbaka? De har inte ens tid att fika. Intresseklubben undrar: Vad hinner man göra på den kvarten som är så livsviktigt att man aldrig varvar ner och är social?
Jag tror man vinner mer på att ta en paus. Man blir mer effektiv efteråt.
Söndag 5/9-99
Hemma från skogen igen. Sagan om Ringen-hajken är över. Det var upplagt som så att det var en fast lägeplats i mitten och sen ett spår igår och ett idag i omgivningarna i naturreservatet. De små (nåja, 12-14 år) skåjterna har kutat runt i skogen och blivit jagade av orcher pch även träffat Gollum, Sivans drömroll ;-). Se hennes anteckningar från fredag-lördag så förstår du.
Jag har inte sett mycket av spåren, för igår var Erik och Ylva (mina privata små liv) med ut i skogen, och de går inte så fort, och idag har jag själv varit funktionär och spelat dvärg (!). Det var ju tur att man valde mig till det, jag är ju i alla fall bara 1,80. Det var ändå inga större skådelspelartalanger som sattes på prov. Jag skulle bara ha in dem på rätt spår. Rakt in i armarna på ett gäng orcher i bakhåll. *hehe*
Svårigheten var att när de blev överfallna så kom de rusande tillbaka på stigen och trodde att jag lurat dem i en fälla, så de ville inte fortsätta på rätt stig, där de faktiskt skulle gå. Fast jag tror alla fattade till slut. I, det får man ta när man är skåjt.
Utom ett par små flickor , som antagligen var från en annan planet. Jag mötte dem på stigen 100 m från lägret när jag hade packat ihop min kontroll. "Vart ska man gå nånstans, vi har varit på udden därborta..." Vojne, vojne, de fick inget spår de.
Idag skall enligt utsago ftp-servern öppnas. Det hoppas jag verkligen, för det här börjar ju likna ankskit (usch, så jag säger). Dessutom har Jonas satt upp mig på sin favoritlista, så då måste man ju se till att ha uppdaterat, annars tröttnar ju folk på mig innan de har börjat läsa ens. Och det är ju inte kul när det blir så...
Imorgon börjar min veckolånga projektledar-kurs, så då får ni ha överseende med en del kurssvammel, skulle jag tro.
Måndag 6/9-99
Jag tror jag blir galen!! Nu har man "problem vid uppgraderingen" hos BIP, så de ska ha avbrott ytterligare en vecka!! Grrr, grrr, grrr och åter grrr!! Hade man nån läsare så är ju han/hon borta vid det här laget. Tänk om man hade väntat med att starta dagbok tills efter det här strulet. Det hade säkert varit bättre för statistiken. Men jag skriver ju i alla fall som om ni läste, så vem bryr sig om statistik? Hmmm... ska jag vara ärlig så är det ju kul om nån läser. Helst fler än en.
Idag är jag ganska slut i hiuvudet. "Äru sluut i huuvet?!" sa man på västmanländska till varandra i högstadiet. Föga vänligt. Nå i alla fall, jag har börjat min PM-kurs, och har lärt mig om "Present Value". Läraren frågar mig: Vill du ha 1000 dollar nu eller 1000 dollar om ett år? Jag vill ha 1000 dollar nu. Men inte fick jag några pengar. Det var dålig present value. Nej, så var det inte. Vi lärde oss räkna ut varför det är bättre att få 1000 dollar nu. Sånt där ekonom-räknande. Sen sa han att egentligen behöver inte projektledare kunna det här, huvudsaken att vi vet att vi ska fakturera, hellre förr än senare. Åsså var det riskhantering. Vilka risker finns i projektet? Hur stor är sannolikheten att det inträffar? Hur stor påverkan har det på projektet? En risk som har stor sannolikhet att den ska inträffa behöver inte vara en stor risk ändå, om den har liten påverkan på projektet.
Dagens utmaning: Jag utmanar alla reklammakare att göra reklam på svenska. "Upptäck Fa duschkräm - the spirit of freshness" "Gillette - the best a man can get". En ny snabbmat för bantare finns det också. Jag har redan försträngt vad den hette. Svenska verkar vara väldigt ohippt (är det svenska?). Tänk dig själv. Upptäck Fa - den fräscha anden. Gillette - det bästa en man kan få. Viktväktarmat i frysdisken. Hur lockande är det jämfört med weight watchers?
För att inte tala om alla rock- och popband.
Till sist får jag väl försvara mina egna engelska uttryck här ovan; kursen hålls på engelska, av en etiopier.
Tisdag 7/9-99
Idag har vi avhandlat WBS (Work Breakdown Structure), grunden för planering. Det kändes inte som att det gav så mycket, eftersom planering är nånting jag VERKLIGEN kan (på jobbet åtminstone) efter att ha jobbat med det i nästan 10 år. Sen pratade vi om riskhantering. Det har jag inte gjort så mycket, men det är oftast ganska givet hur man ska tänka. Så idag är jag inte lika slut som igår. Lite trött på bara att det är sju damer på denna kurs, och vi är fem i min grupparbetsgrupp. En karl. Den totala summan deltagare på kursen är ungefär 25 stycken. Och jag som inte gillar att jobba med tjejer/damer/tanter.
De får gärna finnas nån annan stans i organisationen så man har nån att prata med om man tröttnar på sportreferaten på fikat, men att jobba med... De brukar vara så hopplöst undfallande. "Men JAG kan väl inte det där, det är bäst du gör det Torbjörn. Tihi..." Hur kul är det?
Onsdag 8/9-99
Jag är så himla seriös nuförtiden så jag blir trött på mig själv. Ingenting roligt eller skandalöst att rapportera från kursandet. Idag har vi pratat resurser och kostnadsuppskattningar. Sånt brukar jag inte hålla på med, så nu är jag "sluut i huuvet" igen. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag inte jobbar i en tjejgrupp på kursen. Det är en projektledargrupp. Så det så. Jag får väl lov att göra upp med mina fördomar.
När jag kom hem stod en härligt doftande äppelpaj i ugnen. Mmm! Gunnar klagade över att kanelen var slut. "Finns det inte mer i skåpet" "Detär väl ingen idé nu, jag hinner nog inte baka fler innan jag åker" "Hurså, du har ju hela helgen på dig" (Kunde inte låta bli!!) Ja, som sagt, mer spännande än så blev inte den här dagen. För inte var det mer spännande att välja mellan kålpudding eller kladdig kasslerpastapytt i personalmatsalen. Eller att köpa två rullar guldlamétråd som ska stickas in i en dockklänning som Ylva har beställt.
Vi får väl se om Vänner eller Seinfeld blir mer spännande
Fredag 10/9-99
Fnys. jag börjar tröttna på att skriva för mig själv. Men å andra sidan är det väl det en dagbok är till för. Men det här är ju ingen dagbok, det är en intresseklubb. Och som den exhibitionist jag är så vill jag ha LÄSARE. Och det är inte så lätt att få när BIP behagar ha ftp-servern stängd i två veckor. TVÅ VECKOR!! Och jag som precis hade börjat skriva innan dess.
Igår och idag fortsatte kursen. På morgonen skulle vi redovisa vårt projekts budget, och eftersom vi turades om att vara projektledare så var det fröken Anderssons tur nu. Hon gillar tydligen inte budget, så hon ville att hela gruppen skulle följa med och redovisa. Jag tyckte att det var väl onödigt, det fanns ju inte tillräckligt att säga för sex personer. En till kunde väl räcka om man nu ska ha nån alls . Då stormade hon ut och var jättearg. Suck tyckte jag. Och där hade man bränt sina skepp. Hon hade nämligen klagat på läraren också innan, så jag tänkte att det skulle vara kört att jobba med fröken mer. Medlarna fruar Tornberg och Berg ryckte in och så blev det bestämt att vi skulle ha en presentation per projektfas, alltså blev vi tre.
Fröken Andersson bjöd medpresenterarna, mig och fru Berg på karameller inför presentationen, eftersom vi lärt oss att det är viktigt med team building (som det heter på svenska). Och sen var allting bra igen. Hon är väl sån sort. Brusar upp och rusar ut och sen är det borta igen. Konstigt tycker jag, som här längre både till vrede och förlåtelse. På gott och ont antagligen.
På kvällen bjöd fröken Andersson med mig till 'nJoy för att träna, så då var vi så goda vänner så. Och det gick ju bra då, eftersom jag aldrig var osams med henne, det var bara hon som var osams med mig.
Sen var det middag på Firmans bekostnad, i Gästmatsalen. Fint värre. God mat och MYCKET gott vin. Ja, mycket vin och mycket gott. Sen blev det en öl i Sky Bar och sen åkte jag hem. Jag var hemma vid midnatt, efter att ha blivit klappad på kinden (!) av taxichauffören. Han blev väl lycklig för att jag inte tog springnota eller nåt.
Idag har vi skrivit PROV på kursen. Det var inte svårt alls eftersom vi gick igenom alla frågor (och svaren) igår. Man kan ju fundera på om det är ett seriöst sätt att examinera folk på. Nåja, nu har jag ett diplom från George Washington University i alla fall. Och läraren sa att det hade varit SÅÅ kul att ha mig i sin klass, för jag var så öppenhjärtig och annorlunda. Unik. Spydig messerschmidt eller?? Nej, han såg faktiskt ut som att han menade det. Där ser man. Lärarens gullegris. Schmärtzen!
Åh, jag lyssnar på Vanessa Mae och hon är ju bara SÅÅÅ bra! Hon spelar elfiol à la Linda Lampenius. Mmmm, den här låten... Warm air heter den tydligen. Var tvungen att kolla fodralet. Om jag visste hur man gjorde MIDI-filer skulle jag göra en åt er, antingen ni ville eller inte. Själv avskyr jag MIDI. Det är OK om man får trycka igång filen själv, men automatisk musik på en webbplats, då sticker jag direkt.
Måndag 13/9-99
Wow! Ftp-servern är tillbaka! Om jag har läsare kvar så har de en del att ta igen... Dagen idag har ägnats åt vår husjurist. Projektet ligger nämligen i konflikt med en annan Firma i Koncernen. Vi vill ha förseningsböter av dem för att de inte har levererat i tid och de vill ha ränta av oss för att vi inte har betalat i tid. Och nu ska juristerna avgöra vad som är rätt. Vilket inte är det lättaste. Och aldrig blir det några tjusiga rättegångar som de gör på TV. Fast det kanske är lika bra. På förra Firman låg vi i konflikt med en amerikansk Myndighet om Projektet vi levererat dit. Det drällde av manschettknappsprydda amerikanska advokater på vårt kontor när de skulle gå igenom tonvis med korrespondens som utväxlats under projektets gång. Jag vet faktiskt inte hur det slutade. Om det slutade.
Riktigt på samma höga juridiska nivå ligger inte det här, utan det liknar mest sandlåda. Vi får väl se vad som händer imorgon när vi träffar Motparten, som det så tjusigt heter.
Gunnar åkte till USA i morse, så nu är jag ensamstående igen. Det är på tiden att han hälsar på sin andra familj där :-). OBS! Det är ett internt skämt som vi har kört med sen han hade klippkort på American Airlines. Han har varit i Spokane, Oklahoma City, Tulsa, Wichita, Chicago, Gary, Detroit, Cleveland, Cedar Rapids, Hamilton och Rochester. Bara i USA alltså. Nu blir det Columbus och Kentucky. Sedan kan man lägga till 35 destinationer till fördelade på Korea, Brasilien, Taiwan, China, Belgien, Japan, Turkiet, Spanien, Frankrike, England, Wales, Italien, Tjeckoslovakien, Finland och Sverige. Och säkert fler länder också som jag har glömt. Dessutom har han varit på samma ställe flera gånger, i Belgien säkert 20 gånger, Taiwan 10, Korea 5... Så det har varit en del resande de här snart elva åren vi har varit ihop.
Han har däremot inte varit i Norge en endaste gång, och inte i Afrika heller. Alltså de ställen där jag tillbringar mina tjänsteresor. Nåja, nu har jag i och för sig bara varit i Afrika en enda gång, men vadå, han har inte varit där nån gång. Pilutta! Här kan ni läsa om Tanzania-resan.
Det finns de som frågar sig (och mig) hur jag kan stå ut med att ha en karl som reser på det där sättet. Men vad ska jag göra? Det är ju hans jobb. Dessutom har han varit HEMMA när han varit hemma. Inga fotbollsmatcher eller övertidstimmar. Och de första sex åren hade vi ju inga barn, så då klarade jag mig bra. Och när barnen kom så var jag ju van att vara ensam.
Jahaja, LÅÅÅNG näsa fick jag. Ftp:n fungerar inte igen. Tur att jag hann lägga ut de anteckningar jag hade. Får väl se om det är stopp i två veckor till nu då... Inte kan jag surfa heller. Hoppas de sliter sitt hår ordentligt däruppe i Dorotea. Jag ska verkligen skaffa mig en alternativ Intresseklubb, som reserv i alla fall.
Tisdag 14/9-99
Så har man klarat sig igenom ytterligare en dag. Förhandlingarna med Motparten inleddes. Och Sandlådan fortsatte. Vi hävdar att de har levererat för sent och därför ska vi få vite av dem. För att vara korrekt har vi redan innehållit vite på deras sista faktura. De hävdar att vi minsann har bidragit till förseningen genom att vara slarviga och dessutom illvilliga och orimliga. Vi hävdar att har man skrivit på ett kontrakt så gäller det. De hävdar att vi framställt krav på vite försent och därför ska vi inte få det. Dessutom hävdar de att de har rätt till ränta på ca 50% av fakturans värde. Vi hävdar att det skulle förutsätta att vi hade fel i sakfrågan vilket vi naturligtvis hävdar att vi inte har. Hänger ni med?
Sen kom vi fram till att det var för mycket tjafsande. Hur kan nån tycka det?? Alltså inleder man kohandel. När vi sedan står på ett avstånd av 10% av hela deras kontraktssumma säger de att de inte har mandat att gå längre och måste prata med sin VD. Ja, DET måste vi med, säger vi, fast vi inte skulle behöva det, men det var ju taktiskt. Varför ska vi lägga ett slutbud när inte de gör det?
En dag i en projektledares liv. Sen åt vi lunch på Personalmatsalen med Advokaten. Han var pratglad han. Han kanske inte får träffa så mycket "riktiga människor" i sitt jobb. Han berättade att han fått erbjudande att ta en tjänst på Firmans nya huvudort som ligger 20 mil bort. Han skulle få jobba mer tid där med färre frågor än han har nu, han skulle få veckopendla på egen bekostnad och vara Där måndag-tisdag + torsdag-fredag och Här onsdag. Dessutom skulle han få behålla sin lön. Är det inte lysande så säg? Endast en byråkrat kan förslå en sån lösning och dessutom tro att nån ska nappa på det.
Kvällen ägnades åt skåjtplanering och skitsnack i P&Js nya hus i Byhåla 2. Det blir så när man inte har träffats på hela sommaren, i alla fall inte alla ledarna på en gång. Det tog ungefär dubbelt så lång tid som vanligt att planera en månad framåt.
På torsdag ska vi i alla fall vara SOCIALA med de nya liven som kommit upp från junior.
Onsdag 15/9-99
Kaninungar - K berättade att hon och T varit ute och letat kostym till honom i förra veckan. Sen hade de gått till djuraffären och tittat på fiskar. Och en nyinköpt kaninunge, svart och vit. Sen pratade vi om Ylvas önskan att få en kaninunge i födelsedagspresent. Sen kom jag på att jag också hade sett en nyinköpt svart och vit kaninunge förra veckan, på 'nJoy av alla ställen, i torsdags. Det visade sig att kostymköpet också hade skett på torsdagen och ägarinnan till kaninungen såg ut likadan ut i båda fallen. Vi har alltså lyckats träffa samma kaninunge på samma dag på två helt skilda ställen!
Och så säger man att Stan är ganska stor.
Torsdag 16/9-99
Motparten hörde av sig idag. De kan inte gå högre än den siffra vi fastnade på i tisdags. Tvärtom hade VDn sagt att de gjort för mycket redan. Han tyckte att det enda vi kunde göra var att dra ärendet till "arbitration", alltså intern Koncerndomstol i Zürich. Observera att vi pratar om 200 000 svenska kronor här. Det är skrattretande. Men samtidigt vill ju inte vi ge med oss bara för att bli av med dem! Så det här börjar lukta PRINCIP lång väg. Följ den rafflande fortsättningen i nästa nummer av Intresseklubben!
Fikaintresse idag: Snus. För, emot eller likgiltig. Själv föredrar jag snusare framför rökare. Rökare inte bara luktar illa, de får andra att lukta illa också. Och tvingar i andra det gift de utsätter sig själva för. Snusare kan ju i och för sig se rätt ofräscha ut när det rinner nedför tänderna och färgar mungiporna svarta (ÖRK!) men å andra sidan så är det mest deras eget problem, man kan ju blunda.
Dagens kommentar: "F-n, vad det ska regna varenda dag" uttalat av Mats Speditör. Det har inte regnat på de här breddgraderna på tre månader!
Jag har debuterat som översättare idag. Skåda Översättaren för sidan Dumheter. Skåda sidan Dumheter och få kramp i mellangärdet. Varning utfärdas för känsliga individer gällande vissa inslag.
Även undervisning i äggmacka har vi hunnit med. Och leverans av fem kassar hemkörd mat (öhhh, fall för Avigsidan?)
En liten skåjt fyllde år utan att tala om det. Attans skåjt! Som tur var hade vi fika i alla fall, eftersom vi hade ett lek-och-socialiseringsmöte.
Fredag 17/9-99
Grattis till mig som fyller primtal (31) år idag!! Hurra, hurra, hurra, hurra! Tack alla som har skrivit och grattat mig! Nu är det dags att säga nattinatti och sova av sig Casillero del Diablo Chardonnay, Aberlour och portvin som jag inte minns namnet på, för att stiga upp och baka tårta klockan halv sex imorgon bitti när mina barn vaknar.
Lördag 18/9-99
Idag har vi haft en lat lördag. Jag borde ha städat, tvättat, strukit, bakat tårta och kakor och allt möjligt annat. Istället steg jag upp halv sju och gav Ylva välling och sen la jag mig i min säng och väntade på att hon skulle äta upp den och komma och kräva att jag skulle stiga upp. Men det hände inte. Istället hörde jag henne prata med sig själv i bakgrunden, och till slut när både hon och Erik pratade ganska högt så steg jag upp. Då var klockan kvart i nio!!
Tur att inte sonen är nån frukostätare av stora mått, annars hade han nog svultit ihjäl vid det laget. Tänk om de kunde göra så där oftare, det vore skönt.
Det enda vettiga vi har gjort är att vara ute en timme på eftermiddagen, annars har vi tittat på film och spelat dataspel hela familjen. Och nu är det kväll igen. Om en timme är åtminstone Ylva i säng. Jag ska njuta av kvällen genom att sitta och glo på TV och sticka färdigt kjolen till Ylvas docka Linn. Hon frågar varje dag om jag inte är klar snart, så det är väl dags. Sen ska jag börja brodera (!) en julposthållare. Jag lär ju behöva tre månader på mig för att bli klar med den.
Söndag 19/9-99
Idag har jag haft kalas. Igen kan man säga, eftersom jag hade besök även i fredags. Idag kom Gunnars föräldrar, P&J och Syster Yster med lilla Evelina.
Jag har varit jätteambitiös och bakat en chokladtårta som skulle få alla bantare att sparka bakut. En jättechokladig chokladbotten med chokladmousse emellan. En gnutta punch som smaksättare. Pluttar av mörk choklad ovanpå. De där pluttarna var faktiskt en olycka. Det skulle bli jättetjusiga rör av choklad, och dem skulle man tillverka sålunda: Smälta choklad med olja och breda ut på ett bakplåtspapper. Låt svalna, hyvla med osthyvel. Rulla. Det låter ju enkelt och bra, men tänk er själva vad som händer: Man häller glad i hågen ut chokladen på bakplåtspappret och väntar timme efter timme. Chokladen bara kladdar. Till slut var den inte så kladdig på ytan, så då ryckte jag fram osthyveln och karvade sta'. Och fick för varje drag en klutt kletig choklad på hyveln. Nåja, mörk choklad kan man ju inte bara hiva, så det fick bli kluttar liknande igelkottsbajsar, för den som har sett såna. Det är som vanligt. God mat kan jag laga, men inte vacker.
Jag fick i alla fall ett sprits-set i present, så i fortsättningen kan jag kanske göra vackra tårtor också. Å andra sidan är det väl bättre med ful god mat än vacker äcklig? Eller?
Måndag 20/9-99
Denna dag bjöd på två asgarv: 1. Morgonfika. Alla är trötta och griniga. Måndagsmorgon. Lars Inköpare berättar om cykelvurpa, hur han i fyllan och villan varit på väg hem från krogen och setat på cykeln i en bekväm nedförsbacke. Rätt vad det var hade han i ögonvrån sett en rem som hängde och flaxade från pakethållaren. "Verkar onödigt att kliva av" tänker Lars kavat och lyfter ENA benet över cykelramen, så att han står på vänster pedal och håller i styret med vänster hand. (När han kommit så långt låg redan resten av befolkningen på golvet och kved). Sedan hade han försökt fixa till remmen med höger hand och då knixat till med styret så cykeln parkerade i ett räcke av metall. Cykeln stannar alltså, Lars fortsätter framåt, nu till fots, springande. Han försöker alltså springa ifatt rörelseenergin från cykeln, men till slut hinner inte fötterna med och han stöper i backen som en fura.
Det är ju otroligt, man kan ju skratta ihjäl sig!
2. På eftermiddagen ringde mamma och sa att en gammal senil släkting har dött. Vi var inte så nära, så det var mest en upplysning. Ändå såpass nära att vi ska skicka något till begravningen. "Ska vi skicka en blomma, eller tycker du vi ska skänka pengar till demensföreningen - som ett minne?"
HELT otroligt. Vi skrattade båda två så tårarna rann, mamma först efter att hon förstått vad hon sagt.
Får man ha så här roligt på en måndag?
Tisdag 21/9-99
Straffet för att ha för roligt på en måndag visade sig idag när det är en äcklig tisdag. Tisdagar har alltid varit äckliga, men särskilt den här. Morgonen började med världskrig över att det var fel modell på oboy-glaset. Fast det är klart, krig har startat på diffusare grunder än så under historiens lopp. Kriget slutade med ett oboypaketsinnehåll på hela bordet och halva golvet och dammsugaren fick göra tjänst klockan sex på morgonen. Säg när det har hänt i detta hus! Aldrig nånsin skulle jag gissa.
På jobbet var det inte värlsdkrig, utan tvärtom var jag mer effektiv än jag varit nån enda gång efter semestern. Jag rände upp och ner i källaren för att hitta gamla papper som vi nu behöver. Vi har "Nedsläpp för sista perioden" på fredag. Projektet skall alltså få sig en nystart. Har man harvat med samma projekt sedan 1995 så börjar det bli lite avslaget så här dags, när dokumentationen skall städas och det som återstår på anläggningen är upprättande av besiktningsanmärkningar. Nåja, det var inte riktigt sant, det återstår faktiskt ungefär 30% av montaget och 70% av idrifttagningen också. Men första aggregatet ska mata ut den 22/12.
Jag har börjat om med Baldurs' Gate också. Det är ett rollspel à la "Dungeons & Dragons" om nån vet vad det är. Man börjar spelet med att skapa sin rollfigur, bestämma om det ska vara en hon/han, krigare/diktare/präst, osv. Sen får man (karaktären) reda på att man ska ut på en resa, men inte vart. Det gäller att lista ut det under tiden man spelar. Man träffar på folk som ibland vill slåss, ibland ger en uppdrag och ibland vill hänga på.
Allt dettta gör att jag inte har tid att skriva så mycket, och definitivt har jag inte tid att städa/diska/tvätta/stryka. Bristen på strykning förorsakade att jag fick lov att plocka fram en klänning (stickad) som jag bara brukar ha på kvällstid i dunkel belysning. Den är nämligen mycket åtsmitande och mycket kort. Dock sedesamt täckande med långa ärmar och polokrage. Till och med mina korrekta arbetskamrater fick lov att kommentera.
Onsdag 22/9-99
Flitig idag med! Det måste vara något fel. Jag har samlat material och sammanställt till projektgenomgången imorgon. Lasse passade minsann på att vara hemma med sjukt barn. Han får allt se till att komma imorgon i alla fall, det är han som håller i plånboken.
Dessutom har jag varit flitig hemma. Jag har ägnat en timme åt matlagning, ätning och badning av barn, en timme åt barn-TV, då jag broderade på min kära julpost och en timme åt TVÄTTEN! Otroligt. Berget i sovrummet började bli lite väl stort. I morse kommenterade till och med sonen att det var väldigt mycket tvätt i tvättkorgen där. Så nu har jag vikt och vikt det rena som har legat här och skräpat och så har jag burit ner berget i tvättstugan. Tur man har stor tvättstuga, egen. Jag skulle bryta ihop om jag blev tvungen att boka tid för tvättning. Det gick ju bra när man var två att tvätta fyra maskiner i veckan, men gör man det nu så hamnar man ohjälpligen efter. Man behöver tvätta i genomsnitt en maskin om dagen för att hålla tempot. Ja, skyll er själva att ni läser det här, jag har ju sagt åt er att det är en intresseklubb!
Men nu MÅSTE jag verkligen spela Baldurs' Gate ett tag.
Torsdag 23/9-99
Jag hade minsann tänkt att svika er idag, men jag ändrade mig. Vad skulle ni två (?) göra då, om ni inte fick läsa om mina enormt spännande eskapader i verkliga livet?
Jag kan ju berätta om mina små skåjter. Det verkar som att vi har fått en bra grupp i år. Den var bra förra åreet också, men lite liten, fem stycken. Som tur var alla trogna och kom varje gång. Nu har vi ungefär 15. Otroligt!! En ökning med 150%. Det kallar jag resultatförbättring, för att anknyta till dagens andra ämne, projektgenomgången, som jag inte tänker skriva om.
Ja, skåjterna var det. Ikväll har vi surrat. Jaha, vad är nu det? Man tager två träpinnar (grov som handleden och lång som en själv) och ett snöre. Sen binder man ihop träpinnarna till ett kors eller en lång pinne. Och varför det då? Jo, för när man är i skogen ska man ju bo nånstans och då bygger man ett vindskydd som man sover i. Och när man åker på läger bygger man ett bord. För man vill ju inte sitta på marken och äta i en hel vecka. Och var ska man spela backgammon om man inte har nåt bord? Eller Stress? För att kunna bygga ett bord på sommarlägret, eller ett vindskydd på hajken så måste man ju lära sig hur man gör, och därför övar vi. Det var så mysigt med alla flitiga barn som jobbade i lyktornas sken. Det är SCOUTING det.
Imorgon tänker jag nog svika er, dock. Jag ska nämligen ut på dåligheter med projektgruppen. I morgon eftermiddag har vi "Nedsläpp sista perioden", alltså ett startmöte, fast nästan på slutet, och så avslutar vi på puben. Mötet har vi mest för syns skull. Vi ska repetera det alla redan vet, alltså vad vi har kvar att göra, vilken tid vi har på oss och vad vi ska uppnå. Förhoppningsvis kan det i alla fall bli en omstart.
Liten rapport från projektgenomgången i alla fall: Vi har av Storchefen blivit lovade en rejäl genomgång av våra risker och möjligheter, så vi kan få resurser att ro hem möjligheterna och ro bort (?) riskerna
Lördag 25/9-99
Hade egentligen tänkt att skriva en liten hälsning igår kväll när jag kom hem, men jag somnade. Filippa pratade häromdagen om dagböcker på nätet, att hon drog sig för att kalla sin kolumn för dagbok. Och det kände jag direkt, att precis så är det för mig också. Jag funderade länge på att börja skriva, men ville inte kalla det för dagbok. Det låter för personligt. Dessutom antyder det ju att man ska skriva varje dag, och med kännedom om mig själv (jo, jag börjar få det nu sen jag fyllde 31), så vet jag att rätt vad det är så tappar jag lusten för kortare eller längre tid. Så är det med allt. Jag är periodare. Det gäller favoritmat, handarbeten, datorintresse (jag har till exempel inte spelat dataspel på hela sommaren, men nu vet ni ju hur det ligger till), TV-tittande, ja allt.
För att återgå till tankarna om skrivandet, så kanske man kan kalla det här för öppna brev, hellre än dagbok. De som brukar ha mail-kontakt med mig vet att jag skriver mail på samma sätt. Så det ni läser är ett kollektiv-mail. Passar mig perfekt. Men lite mer dialog vore ju kul :-)
Igår åt vi god mat och drack mycket gott öl, och vi bestämde också att jag ska till Tanzania igen, för att vara med vid infasningen av första generatorn. Det blir i början av december om det blir. Åh, vad kul det skulle vara! Julklappar och sånt får nån annan fixa. Det vore väl perfekt att komma hem ett par dar före julafton, allt är fixt och färdigt hemma, det enda man behöver göra är att åka till jobbet och skriva reseräkning och sen luta sig tillbaka och bli serverad glögg och blöta. *drömmer*
Flitig borde jag ha varit idag också, men det har jag inte. Tvättat (!) har jag gjort, och städat badrummen (ja, minst sju stycken) och plockat ner tre lådor med äpplen. Imorgon ska det bli flitigt värre. Då kommer mamma hit och vi ska vara husmoderliga och koka äppelmos. Det är verklig förbrukningsvara i den här familjen. Det ska man ha på gröt, på pannkaka och bara som det är, med mjölk. "Äppelmos med mjölk, det är ju som om man hade glömt flingorna" Citat Syster Yster.
Kårordföranden fyller 50 år idag! Hurra, hurra, hurra, hurra för AL!
Söndag 26/9-99
Grattis Anna som fyller primtal precis som jag!
Idag har jag varit så flitig så nu orkar jag inte ens skriva. Jag har städat (+dammsugit +"torkat golvet" -dammat). Jag har praktiserat som rörmokare, för toaletten slutade spola och fylla på vatten, så vad gör man när man har karlen på andra sidan Atlanten? Jag ryckte fram skiftnyckeln och tänkte att man kan ju hälla i vatten i tanken från en hink. Sen var det så äckligt där under locket, så det blev till att städa där med. När jag kom med svampen och gnodde så petade jag till en grej, och så började det skvala in vatten i tanken. Och rörmokare får man betala hutlösa pengar för! Jag ska nog börja extraknäcka, nån som är intresserad?
När jag ändå höll på och var överflitig så passade jag på att Klorinisera duschen också och ta ner duschdraperiet för tvättning.
Efter lunch kastade jag ut mig och de små liven i trädgården och plockade ner MASSOR med äpplen, efter en stund assisterad av modren. Två lådor och två korgar blev det. Sen satte vi igång och gjorde äppelmos. Vi började halv två och var färdiga sju. Ca 30 liter äppelmos blev det. Ja, 30 liter! Det borde väl räcka över vintern även i den här äppelmosälskande familjen. Sen blev jag så matt att jag inte ens orkade stänga av TVn när jag inte orkade höra om galna karlars galna kapplöpning till nordpolen.
Kan nån fatta vitsen med sånt? Åka till nordpolen, sydpolen, bestiga Mount Everest och vad-som-helst. Nej jag säger som lappen som bott vid Kebnekaises fot hela sitt liv. Reportern frågar: "Nå, har ni varit upp på toppen?" "Nä, ja' har int' haft nåt ärende"
Här kan ni läsa om galningarna i alla fall: Robert E Peary Frederick Cook
Måndag 27/9-99
Jag försökte just tanka hem min post, men pop-servern svarade inte. Det ger mig onda aningar. Är det dags nu igen för ett sammanbrott i Dorotea? Jag har betalat alla våra ettusen räkningar via banken på internet. Det gjorde resten av Sverige också. Det gick LÅÅÅÅNGSAMT. Kramp i armen fick jag också, för jag fick lov att registrera alla mottagare först. Det är nämligen Gunnar som är ekonomen i den här familjen, och han brukar sköta det där via sin sida. Och här sitter man nu ensam och övergiven och måste klara av den hemska, hemska tekniken alldeles själv. *snyft*
Tekniken är inte så rolig på Firman heller alla gånger. Lätt panik utbröt när Göran Projektledare inte hittade filen som resulterat i det papper jag höll i handen. Dessutom skulle jag hjälpa honom att fixa till nämnda fil. Det var ju en tidplan gubevars, och eftersom jag gormat i tio månader att man måste planera, så får jag sådana uppdrag. Ingen press alls, försäljningsavdelningen har bara lovat Nigerias president en tidplan innan veckan är slut.
Jo, det är sant!
Nehej, nu ska jag vara lite Kulturell Och Seriös (KOS) och läsa i min bok Karin Månsdotter, som jag inte har öppnat på veckor. Om inte det här går att lägga ut ses vi imorgon. Även om det här GÅR att lägga ut så ses vi imorgon, när jag tänker efter.
Tisdag 28/9-99
Det var som jag befarade. De har brutit ihop i Dorotea. Nu kommer man inte ens in på bip:s huvudsida för att kolla vad det är för fel.
Jag har skrivkramp. Jag håller på att föra in loggboken från Englandslägret 1987 på lägerminnessidan, och det är MYCKET. Undrar om någon någonsin kommer att orka läsa alltihop? Ens de som var med själva? Ja, kanske de.
Annars har tekniken varit med mig idag. Vi hittade den borttappade filen och jag har också avlockat MS Project en del av dess djupaste hemligheter, till exempel hur man skapar beroenden mellan projekt.
Nej, nu ska jag bota skrivkrampen medelst nedkrypande i sängen under dubbla sommartäcken, tillsammans med Karin Månsdotter.
Onsdag 29/9-99
Jag gör väl ytterligare ett fruktlöst försök att intressera läsarna. Nåja, deras intresse kanske det inte är nåt fel på, men BIPs. Jag tror jag blir galen! Igen. Och aldrig får jag mitt lösenord till Passagen, det var flera veckor sedan jag anmälde intresse. Fast Jonas säger att det tar 2-3 veckor.
Jag vill i alla fall ge er några lästips:
Mia, kämpar för sig själv och sin bror och sina alkoholiserade föräldrar samtidigt som hon försöker orka med sitt eget fjortonåriga liv. Hon finns på Birgittas sida för utsatta barn. Där finns också andra som Birgitta stödjer genom att finnas till.
Tiljas dagbok, en dalmas i förskingringen i Stockholm. Skriver inte så ofta, men har ofta roliga länkar, en ny varje gång.
Malins dagbok, tonåring på väg in i en musikkarriär. Hon var Robyn i "Sikta mot stjärnorna"
The Life - read it and sleep, En inblick i ett liv på andra sidan jorden, närmare bestämt Australien. Mycket att läsa.
Tiinas dagbok, ny favorit, ett helt vanligt galet liv, som alla vi andra
Tjejringen, nyttsidan, och allt annat sen! Ta dig ett varv runt Tjejringen och din syn på webben kommer aldrig att bli den samma mer.
Och så några gamla godingar, som inte går att leva utan. Uppdaterar dagligen om inget oförutsett händer.:
Jonas, från länken här ovan. Mycket åsikter, många intressen. Engagerad i samhälle och människor omkring honom. Har ett fel: Han är skåning :-)
Björn, en äkta hacker med hjärtat på rätta stället. Många funderingar. Läser mycket böcker. Äter sushi. Samlar månadens tidningsskörd i en ryggsäck.
Sivan, Firmagranne som jag aldrig träffat. Läs hennes bitska, underhållande och personliga dagbok och få ytterligare perspektiv på livet från en Värmlandstös med Lapplandsblod.
Filippa, din kolumnist på webben, funderingar och åsikter om stort och smått. Om mormorliv och storpolitik. Litteratur och skärgårdsliv. Väldigt mycket övrig läsning också.
Torsdag 30/9-99
Ha! Jag lyckades klämma in en uppdatering mellan strulningarna (?). Idag har jag varit och piffat till mig och gjort slingor. Det blev otroligt bra, precis den färg som jag inbillar mig att jag har på håret. Alla andra inbillar sig tydligen det också, för ingen har sett det. Inte ens mamma, som var här ikväll och passade de små liven när jag var på skåjterna. DET är bra betyg.
Nästa vecka hade jag tänkt att skippa skåjterna, för det är så jobbigt att skaffa barnvakt hela tiden, men så visade det sig att det är en sån där omöjlig vecka när alla andra jobbar skift, så det blir till att fixa åtminstone en vecka till. Sen ska förhoppningsvis Gunnar vara hemma igen.
Jag fick just mail från min farbror som tipsade om att min stickskola ligger som länktips i tidningen "på torget", vad nu det är för tidning (är jag lantis eller datarudis, det är frågan?). Tänk vad kul! Nån har hittat min sida och tycker att den är värd att skriva i tidningen om, utan att jag själv har gjort reklam!! *jättemallig*
Nån besökare extra kanske det blir i alla fall, om nu BIP behagar hålla sig öppet...
Mera lästips från mig till er:
Eva-Lenas sidor: språk, fenomen, foton, intervjuer med vanliga människor som gjort ovanliga saker (ibland)
Kungen av Rappland, dagbok: Helt vanlig knasig människa som utropat sitt eget kungarike. Annars pappa till Malin här nedan.
Nej, nu ska jag sköta veckohandlingen. Tacka vet jag internethandel
