Lördag 4/5-02
Igår damp det ner ett tjockt vitt kuvert med handskriven adress i brevlådan. Det kom från Hällefors släktforskarklubb, och innehöll en inbjudan till släktträff i juli. "Vi har kommit fram till att du är ättling till smeden Karl Holm och hans hustru Anna Lisa Forsberg från Karlsdal utanför Hällefors". Jag visste att även om den närmsta släkten är norrifrån så finns det en gren från Hällefors ett par generationer bakåt, men var det på mammas eller pappas sida? Mammas, trodde jag och började bläddra i mitt släktforskarprogram. Jag hittade ingenting och ringde till mamma som sa att det inte var Engströmssläkten som kom från Hällefors, utan Fors-släkten, närmare bestämt min pappas farmor, Anna Lovisa Läckström, exporterad av rallaren Erik Johan Fors från Nederkalix. Nu förtiden importerar "resande montörer" thailändskor och brasilianskor, på 1800-talet var det värmländskor.
Aha, jag ringde och kollade med syster yster och broren och de hade också fått inbjudan. Sen ringde jag till Faster, hon hade inte fått inbjudan än, men vi fick mycket att prata om, en timme och en kvart höll vi på, medan G var och spelade en bräcktävling i bowling. Jag hade tänkt att titta på filmen "Bounce" med Gwyneth Paltrow och Ben Affleck, men därav blev intet.
I morse kollade jag på rätt släktgren, och visst fanns smeden Karl Holm och hans hustru Anna Lisa där! De är min farfars mormors mormor och morfar.
Söndag 5/5-02
1667 stod bröllop på gästgivargården Degerbyn nr 5 i Skellefteå. Bondesonen Erich Jönsson (Kiämpe) från Ytterbyn i Nederkalix gifte sig med bondedottern Malin Nilsdotter av Degerman-släkten. Erich var 25 år och Malin var 21. 1667-68 var de troligen bosatta hos Malins far och mor, riksdagsmannen och gästgivaren Nils Olofsson och hans hustru Margareta Andersdotter. Adressen var Degerbyn nr 5. De unga tu återvände 1669 till hans hemby, Ytterbyn i Nederkalix. 30 augusti föddes sonen Nils på gården Ytterbyn 4, kallad Berget. De bor hos Erichs bror på Berget mellan 1669 och 1678, och är mantalsskrivna som knekt och knekthustru på 1/3 mantal. Jämte äldre brodern Carl Jönsson tog även Erich värvning som soldat. 12 februari 1671 föddes dottern Sara. Samma år lejdes Erich av sina syskon i Ytterbyn mot en knektlega på 240 daler kopparmynt.
På hösten slår sorgen till i den unga familjen, Sara dör den 4 november, endast 8 månader gammal.
Året därpå, 1 november 1672 föds Erich och Malins tredje barn, en son som döps till Christian. I januari 1675 drar Erich ut i fält, i krig mot danskarna. Han blir borta tre år. 1676 eller 1677 avancerar Erich till korpral, medan livet går vidare hemma på Berget för Malin och hennes två söner. 1678 erhöll Erich avsked efter slaget vid Landskrona, där han får benet avskjutet, och måste gå på träben. Möjligen kan släktnamnet Kiämpe härledas till denna händelse.
(Malin är min farfars farmors farmors farmors farmor)
Måndag 6/5-02
Johan Adamsson var barnfödd polack, kanske från de polskspråkiga delarna av Livland, som på den tiden var svensk beskickning. Ingen vet när Johan Adamsson var född, eller vad hans föräldrar hette. Allt ifrån sin "Barndoom" 1662 tog han tjänst som soldat i Sverige. Han började som trumslagare vid Kalix kompani. I Kalix blev han inkvarterad i Sangis. Han tycks ha varit ett brådmoget barn, för redan den 2 februari 1632 hamnar han i klammeri med rättvisan, äktenskapsförordningen, Då betalar Johan "Pålack" 13 daler och 16 öre till kyrkan för "bolerij och lättfärdighet"med konan Lisbeta i Sangis, som själv betalar 4 daler och 16 öre. I juli 1663 beger han sig i fälttåg mot danskarna. Närmaste destination var Malmö, där han gifte sig med Brita Cnutsdotter från Kristianstad. Makarna bosatte sig i Norrköping. Han hade där fyra barn med henne, varav det äldsta föddes 1670.
I augusti 1670 återvände han till Kalix med sitt kompani och blev kvar till 1675, då han tillsammans med kapten Moorman och menige soldaten Erich Jönsson Kiämpe for tillbaka till Skåne på nya fälttåg. 1676 är trumslagare Adamsson tillbaka i Kalix, nu som personlig adjutant till kapten Moorman. Syftet med besöket i socknen var att värva nya soldater till kriget mot danskarna. Moorman härbärgeras på länsmansgården i Rolfs, medan Johan Adamsson inkvarteras hos bonden Olof Jönsson på Berget, i Ytterbyn, Malins hemgård. Det var Malin som passade upp på Johan Adamsson så länge han bodde på gården.
Rekryteringen var snart slutförd och de båda officerarna drog söderut. I Kalixbygden hörs redan skvaller om Malin och Johan. När Adamsson nästa gång återvänder 1680 har han befordrats till förridare i Torneå kompani. Snart blir han eftersänd till vintertinget i Nederkalix socken. I december ska han stå till svars för dubbelt hor. Straffet är döden.
(Johan är min farfars farmors farmors farmors farfar)
Tisdag 7/5-02
I januari 1675 hade Erich Jönsson Kiämpe lämnat Kalix för att slåss mot danskarna. Nu var det 1678, den 9 april. Väl hemma varseblev han att hans hustru fött honom en son, Johan, född 1/11 1677, trots att Erich själv legat i fält i tre år. Den 23 november 1678 blev därför Malin ställd inför häradsrätten, där hon under fällande av tårar erkände samlaget vid Pålsmässotid (25 januari) 1677 med den gifte trumslagaren och polacken Johan Adamsson. Eftersom båda var gifta räknades detta som dubbelt hor. 1600-talet var häxprocessernas och de stränga straffens tid, varför Malin dömdes till döden.
Både nämnden och kyrkoherden Laurentius Calicius d ä gjorde vad de kunde för att hjälpa Malin. Så beskrev de bl a Adamsson som en kvinnokarl och en "öfwerdådigh Man". Calicius var en mycket noggrann man, som alltid höll efter sina församlingsbor. Var inte de nio månaderna till ända när ättelägget såg dagens ljus var han snar att sätta "NB" i kanten i kyrkboken och inkassera sakörespenning för "otijdigt sängalag". Nu hjälptes nog saken upp av att Erich försäkrade att han ville förlåta sin hustru och återta henne som äkta maka igen - inte minst för deras barns skull, sitt handikapp och sin svaga hälsa. Han försäkrade att de under sina 11 år tillsammans framavlat 3 baarn och allmänt sammanlevt "withj god sämmja och Ächten-skaps Käärlek" . Dock ansåg han sig för närvarande utan möjlighet att betala några böter.
Häradsrätten hade inga befogenheter att benåda henne från dödsstraffet, utan saken gick vidare till Kungliga hovrätten. Därifrån kom en resolution, utfärdad den 4 april 1679, enligt vilken Malin Nilsdotter ålades böta 160 daler silvermynt eller slita spö. Adamssons straff lämnades därhän eftersom han befann sig i fiendeland.
Här kunde berättelsen vara slut, men det är den inte. Svek, lögner och ont förtal väntar om hörnet...
Onsdag 8/5-02
Vid sommartinget den 18-19 augusti 1679 togs saken upp igen. Malin tillspordes om hon ville betala böterna eller ta spöstraffet vid tingshusets port. För att kunna betala böterna hae hon lånat 60 daler av Adamssons kompanichef, capten Christian Joahnsson Moorman, bördig från Roslagen i Uppland. Nu svarade hon till namndens stora förvåning att hon saknade möjlighet att betala böterna eftersom hennes make Erich Jönsson nu ändrat sig och vill förskjuta henne. Att så var fallet bekräftade maken "spotzkeligen". Detta var något oerhört! Kiämpe kom med fumliga anklagelser, enligt häradsrätten uppeldad av andra, om att hon haft andra älskare än polacken eller helt enkelt ställt sig för följsam och "lydigh" mot honom. Någon anledning till varför han ändrat de premisser som inte bara häradsrätten utan självaste Kungliga hovrätten mjuknat inför hade han inte att komma med. Att de edsvurne i nämnden och inte minst kyrkoherden var mycket uppretade går inte att ta miste på. I tingsnotariens protokoll skiner vardagsspråket igenom de juridiska fraserna.
Kanske var det Calicius själv som anklagade Kiämpe för att "göra gabberij och sätta en waxnääsa på Ächtenskaps Ordningen" Förtretad över Erichs falskhet - inte bara mot hustru Malin, och rättvisan i form av häradsrätt, hovrätt och kyrkliga förordningar, utan också mot honom själv, församlingens själasörjare, som Kiämpe skakat hand med så stort på hösttinget.
Frågan väcktes om han sedan sist haft lägersmål med henne som sin äkta hustru. Det kunde inte förnekas, då Malin väntade barn igen. Häradsrätten dömde honom därför att plikta 40 daler för enkelt hor. Malins spöstraff skulle skjutas på framtiden, dels för att hon var gravid och dels för att hon hade goda vitsord och för att hon hade "ställt personlig borgen för sigh". Hon fick också tillstånd att bo odriven i sin makes hus i Ytterbyn, åtminstone i avvaktan på hovrättens nya resolution, samt "Venerandj Consistori" beslut om skilsmässa.
Torsdag 9/5-02 Kristi Himmelfärdsdag
Vid vintertinget 1-2 december 1680 var det dags igen. Trumslagaren, polacken Johan Adamsson kom tillbaka till bygden, befordrad till förridare i Torneå kompani. Han ställdes nu inför rätta för dubbelt hor med Malin Nilsdotter. Han försökte först helt neka, men tvingades till slut erkänna samlaget med Malin. Tiden han och Moorman varit "stadder" i församlingen för att skriva ut krigsfolk stämde överens med Malins berättelse. Han hade ju också varit inkvarterad på Berget, där Malin bodde, och här ska deras olovliga umgänge ha ägt rum.
Trots att det numer treåriga barnet, döpt till Johan även han, uppvisade likheter med Adamsson, hävdade han att han inte var barnets far, utan skyllde istället på capten Christian Moorman. Både han och Malin nekade. Moorman sade sig med gott samvete kunna svära sig fri från den anklagelsen. Polacken menade att Malin ofta besökt Moorman i hans kvarter hos länsman Jöns Persson i Rolfs, blivit kvar långt in på kvällarna, att han sett Moorman smeka henne, krama henne osv. Vidare tog han upp de 60 daler som han menade att Moorman skänkt henne för att kunna betala böterna. Moorman svarade att han inte hade skänkt henne pengarna, utan att han hade lånat ut dem till henne, för tack för hjälp med sömnad och tvätt. Vidare hade hon hjälpt honom att vårda hans sjukliga dotter. Dessutom kunde Jöns Persson och hans tjänstefolk intyga att hon aldrig blivit kvar över natten eller att något otillbörligt umgänge förekommit mellan de två. Moorman kontrade med att påminna Adamsson om att han varnat honom och förmanat honom att "afhålla sig ifrån sådant dristigt umgänge med henne, och taga qvarter annorstädes", men polacken hade varit ohörsam. Detta kunde han inte förneka, han hade blivit varnad redan innan äktenskapsbrottet ägt rum.
Johan Adamsson kunde bara urskulda sig med att han av Malin blivit lockad och retad. Hon hade förplägat honom med brännvin och hade själv lagt sig hos honom när han blivit full "hwarigenom han Omsijder kommit att begåå den Synden"
Polackens hustru, Brita Cnutsdotter i Norrköping sade sig vilja förlåta sin make och åter ta honom till äkta om bara "höge Öfwerheten Nådigast skulle behaga" att skona hans liv för henne och deras fyra små barn skull, varav den äldsta var bara 10 år gammal. Åter var häradsrätten tvungen att remittera ärendet till Kungliga hovrätten. Förmildrande omständigheter i Adamssons fall var 1) att han som utlänning inte så noga kände till Svea Rikes lag, 2) att han alltsedan barndomen, i 18 års tid tjänat Sveriges krona som soldat 3) att han alltid, som hans officerare kunde intyga, hållit sig ärlig, 4) att han inte avvikit från sin tjänst, varken i krigstid eller tagit avsked från sitt kompani sedan freden slöts, samt 5) att han jämte landets övriga officerare godvilligt inställt sig till att tjäna kronan. "Under förhoppningh att ochså njuta höga Öfwerhetens nådno och skonligt Straff, Vthi det han aff Meensklig Swaghet, diefwulens ingifwelse och kånans egen tillskyndan, kan sig försedt och Syndat Hafwa."
Vad hände sen? Läs den sista delen imorgon...
Fredag 10/5-02
Hur hovrättens resolution löd är okänt, men troligen blev polacken Johan Adamsson benådad och fortsatte ut på nya fälttåg med Torneå kompani i juli 1683. Om han slog sig ner i Torneå eller i Norrköping med sin hustru som tagit honom tillbaka vet man inte.
Vad Malin beträffar är hennes fortsatta öden i princip okända. Hon försvinner ur arkiven 1681, troligen avlider hon. Av vad framgår inte, kanske var det i barnsäng när hon skulle föda det utomäktenskapliga barnet med sin före detta make, kanske dog hon i sviterna efter spöstraffet. I mantalslängderna åren 1681-1683 finner vi "ibm: Erich Jönsson" hos Olof Jönsson på Berget i Ytterbyn. Dessa år skattade inte Erich för någon hustru. 1684 gifte han om sig. Malins son med Johan, som också hette Johan, togs omhand av Erich Jönsson och hans nya hustru Brita Svensdotter, född 1655. Varifrån hon kom vet man inte heller, men hon reste flera gånger till Stockholm, kanske var hon därifrån.
Erich och Brita var noga med att ge allmosor till de fattiga. De tog också till sig föräldralösa barn, som uppfostringsbarn, till exempel flickan Margeta som 1702 utkvitterade fattigmedel från kyrkan. Kanhända var välgörenheten ett sätt för Erich att sona sveket mot sin första hustru Malin.
Erich Kiämpe drunknade 1705 utanför Bergön. Kroppen återfanns och begravdes i september samma år. Brita dog i februari 1711 i Ytterbyn. 3 daler, 10 öre och 11 rst gavs i testamentspenningar till kyrkan. Johan Kiämpe växte upp till en vuxen man, gifte sig 12/4 1719 med Kerstin Olofsdotter och fick en dotter med henne, Brita Johansdotter. Brita är min farfars farmors farmors farmor.
Tisdag 14/5-02
Tillbaka i nutiden måste jag erkänna att jag är Sims-beroende. Det var jag i två månanader när spelet var nytt, sen tröttnade jag. Men så, för ungefär ett år (!) sedan fick jag Livin' it up av G när han kom från Malaysia. Han visste inte vad han gjorde, och inte jag heller. Det brukar ta ungefär två månader innan jag tröttnar, men jag spelar fortfarande i princip varje dag. När Hot Date kom beställde jag det från Ginza samma vecka det kom ut. Men, även om det verkade kul att åka ner på stan och så så tröttnade jag rätt fort på det, faktiskt. Det är hemmalivet som är roligast, och att bygga hus! Jag brukar bygga som hus och lägenheter som vänner och släktingar har, och sen försöker jag möblera ungefär som det ser ut på den adressen. Det brukar ta väldigt många speldagar innan man är färdig med ett sådant projekt.
För övrigt så är det kaos på firman. Vi ska byta datasystem, och nya frågor dyker upp varje dag. Imorgon ska alla projektledarna gå på kurs för att veta hur vi ska lägga in projekten med de faktureringsplaner vi har sedan förut, i vårt gamla system. Vi måste också bestämma vilka ekonomiavsnitt som ska läggas var på de nya avsnitten. Jag har blivit utsedd till LAS (Lagen om AnställningsSkydd? Nej, Lokalt AnvändarStöd), och projektstöd. Samma sak kan man tycka men det var två befattningar på huvudkontoret i F-pång. När ska jag hinna göra mitt vanliga jobb? Redan nu har jag brutit min körvecka (att hämta de små liven hos dagmamman), genom att begärra permission hemifrån imorgon och på torsdag. På fredag ska jag bara jobba halvdag för vi ska åka på släktträff i Mjällom, på Höga Kusten, där de gör tunnbröd.
Fredag 24/5-02
Släktträffen var trevlig som vanligt, med kära återseenden av sysslingar och mammas kusiner och våra gammelfastrar och sysslingbarn och alla ingifta och alla SLÄKTINGAR helt enkelt. Det är lite halt i generationerna, så de barn som våra barn lekte med är mina sysslingar, alltså tredje generationen Åljörsa, medan våra barn är fjärde generationen. Det är kusinerna Evelina och Emil också, och tydligen ska det finnas en liten Viktor i Blekinge också, men de var inte där, så honom fick vi inte träffa.
Vi besteg berg också. Skuleberget utanför Örnsköldsvik. 293 m högt med linbana och toppservering och även en klätterstig, där man tar sig de 293 metrarna på 600 m. Det var ganska brant. Särskilt vid grottan som låg på en liten avstickare halvvägs uppe. Vädret var fantasktiskt och naturen runt omkring berget var hisnande. Skog och hav och solsken och mild bris. Perfekt för att klättra upp för berget och sen ta en fika och åka linbanan ner, tänkte vi. Så vi klättrade. Och klättrade. Och klättrade. Ylva i slip-in-skor for mellan klipporna som en bergsget. Och så var vi uppe. Det tog en timme, och klockan var ett, perfekt tid för lunch. Och topprestaurangen var stängd. Och linbanan var stängd. Och vi hade inget vatten och det blåste snålt. Vad göra?? Lika långt tillbaka, kan man säga och så tar man nya tag. Och så fick det bli. När vi kom neråt en bit började det bli darrigt i lårmusklerna. Restaurangen nedanför berget var öppen, och sällan har väl en viltfärsbiff varit så god!
Lördag 25/5-02
Många kalas blir det. I torsdags fyllde Erik 8 år och vi hade släkten hemma på kvällen och alla barn var uppe till nio. Igår var det trollfest i barnomsorgen, så då festade de små liven hela eftermiddagen på sockerdricka och kakor. Igår fyllde kusinen Evelina år också och de hade kalas idag, som jag och Ylva var på. Erik var nämligen bjuden på barnkalas i Hedensberg. Och Emil hade fått vattkoppor, så Ida fick vara hamma och sova istället för att åka och bli smittad. Hon hade ju dessutom varit uppe mycket längre än hon brukar idag eftersom vi inledde dagen på Hamre IP med fotbollens dag.
Det gick bra för Tillberga Grön, som Erik spelade med i. Tre matcher, tre segrar. 5-0, 8-0 och 2-0. Målvakten var bra, men mestadels var han faktiskt sysslolös, för de andra var väldigt drivande och framåt. Det var faktiskt synd om motståndarlaget i mittenmatchen, de hängde inte alls med. Sista matchen bjöd på mer motstånd, och då fick Tillbergas målvakt jobba lite också. Han hade hjälp av stolparna ibland, men tur är väl en egenskap som en bra målvakt också ska besitta.