Gud en storhet utan mått

För inse en storhet måste vi ha något att jämföra med. Någonting kan inte vara stort i sig själv om någonting annat ej existerar. Likaså kan olika ting vara stora eller små beroende på med vad vi jämför. En elefant är stor om vi jämför den med en myra men den är obetydligt liten om vi jämför den med hela universum.

Ett ytterligare krav för att kunna bedöma en storhet är att måttet räcker till. Likaså måste måttet vara till för det vi mäter. Vi kan till exempel inte mäta volym i kilogram.
När det gäller den storhet Gud besitter så har vi dock ett problem. Vi har en mängd mått och olika sätt att mäta vår verklighet med, men de räcker inte till för Gud. Gud är så mycket större än alla våra små futtiga mått. Jag tror inte ens våra fysiska lagar kan beskriva Gud, för han befinner sig utanför dessa ramar.

Men det fina med Gud är att trots denna enorma storhet som han är, så uppfattas vi inte som små i jämförelse med honom. Nej, vi är faktiskt det största för honom, trots att vi är nästan obetydligt små i jämförelse med honom. Att samtidigt vara den nästan minsta och det absolut största är något som vi med vår kunskap inte kan beskriva. Kanske inte ens fantisera oss till.
Men för Gud är detta möjligt. För han besitter en gudomlig kunskap och makt långt bortom vår. Det visar sig i Markusevangeliets tionde kapitel. För oss är vissa saker omöjliga men för Gud är ingenting omöjligt (Mark 10:27). Ingenting här är faktiskt ett enormt stark ord. Det finns alltså ingenting som inte Gud kan göra. Det är kanske på grund av detta vi så tryggt kan förlita oss på honom.
Men trots att vi vet att hans storhet sträcker sig så långt bortom vår begreppsvärld, så försöker vi ändå förstå oss på honom. När vi då med de fysiska lagar som gäller för oss försöker beskriva Guds storhet blir det patetiskt. Vi borde egentligen bedöma Guds storhet utifrån att vi inte ens med vår vildaste fantasi kan föreställa oss de mått som skall användas. Detta blir förtås en paradox i sig själv. För vi kan inte mäta något med mått vi inte vet om. Frågan är om det överhuvudtaget finns mått som kan mäta Guds storhet eftersom han är den största och har skapat oss och hela universum.

Det är kanske snarare är så att vi måste acceptera att vi inte kan mäta Guds storhet och inte ens med vår vildaste fantasi föreställa oss den.
Genom att acceptera honom trots att vi inte kan inse Guds hela storhet och alla hans möjligheter är, tror jag, att ytterligare befästa vår tro på honom. Genom det accepterandet så ger vi vår tillit och förtröstan till honom. Att acceptera något som vi inte fullt ut kan se eller förstå är mycket starkt och visar på en stark tro samt bygger upp en tillit. Vi måste inse att Gud är den största men samtidigt så enkel och liten att han får plats i våra liv. Gud är således en storhet utan mått.

Mats Holmberg © 2000.

<