Även om inspelningen var avslutad så var det inte läge att korka upp champagnen. Nu skulle jag sätta ihop ca 40 timmat råmaterial till en 2 timmar lång film, samt att lägga på ljudeffekter och göra eftersynkningar.
Terminen på Jämshögs folkhögskola började lida mot sitt slut. Detta betydde att jag skulle kunna sitta och redigera ensam i skolan. Nackdelen med digital redigering är det där som kallas hårddiskutrymme. Under hela året hade redigeringsdatorn varit så välfylld med filmfiler att man inte skulle kunna klämma in en kilobyte till. Men som tur var gjordes en storstädning av hårddisken i samma veva som terminen slutade, så jag skulle nu kunna jobba ganska problemfritt. Hade jag börjat jobba med redigeringen under terminens gång hade jag fått brottas med en massa andra som också ville ha datorn, och det hade aldrig gått. Så det var faktiskt en fördel att filmen blev klar senare än planerat - hade det dröjt för länge mellan inspelning och redigeringen var det risk att man skulle tappat koncentrationen på projektet.
Hälften av juni hade gått och skolan stod nu öde och tom, sånär som på mig som satt ensam i redigeringen.
Jag började inte med att klippa några speciella scener, utan började helt enkel med ruta ett och jobbade mig framåt.
Eftersom filmen var så lång var jag tvungen att klippa ihop en tredjedel av filmen i taget, överföra materialet på högkvalitéband, radera hårddisken och börja på nästa tredjedel. I normala fall använder man sig ju av tidskod och tankar in materialet lågupplöst för att sedan, när allt är klart, tanka in i maximal kvalité. Tyvärr var detta inte möjligt med MiniDV, och att kopiera alla timmarna över till BETA såg jag som för omständigt, dessutom fanns inte tillräckligt med band att tillgå. Så det fick bli att köra in allt i bästa upplösningen med en gång och sedan be till högre makter att hårddisken inte skulle krascha.
Redigering är alltid spännande, för på sätt och vis är det som att skriva manuset en gång till. Här märker man att det som såg bra ut nerskrivet på papper inte passar så bra på film. En del replikskiften togs bort eftersom de bara gav överflödig information, en del för att de för tydligt gav hänvisningar till vad som skulle komma att hända senare i filmen. Det är i detta stadiet som man inser hur viktigt det är att hellre filma för mycket material än för lite. Att klippa ner filmen så att den får ett bra tempo är en svår konst, särskilt om man själv har filmat materialet och känner speciellt mycket för det. Det gäller att kunna se kritiskt på arbetet. Ett vanligt fel som man kan göra är att man tar med för mycket material. Och i retrospekt hade jag nog kunnat trimma bort lite till av de 115 minuter som filmer blev.
Vad som var viktigt, förutom att få samtal mellan personerna att få rätt tempo, var att variera bildvinklar och skapa ett bra bildspråk. Publiken har en tendens att väldigt fort tröttna på bilder, och därför är det viktigt att bilderna fortsätter berätta nya saker, utan att för den sakens skulle klippa helt hysteriskt, som en del redigerare har gjort på nyare filmer.
Vad det gäller filmens bilder så kan jag också nämna att jag hade tillgång till ett litet program som gjorde att man kunde vrida färgerna i bilderna och göra dem kallare och varmare. Det var ett väldigt enkelt program, med det hjälpte ändå till en del att skapa snyggare bilder.
Filmens musik är också värd att nämna.
Väldigt tidigt uteslöts möjligheten att använde redan utgiven musik. Från början hade jag tänkt att tung rockmusik a la "Black Sabbath" skulle vara en del av filmens soundtrack. Men sedan fick jag reda på hur mycket sådant skulle kosta, och då skippade jag den idén. Istället blev det till att hitta någon som kunde göra eget material, vilket ju i slutändan blev mycket bättre.
Marcus Hamrin, en av mina klasskamrater, började jobba med musiken. Vi började med att göra en trailer för filmen för att se till så att vi förstod varandra om hur filmens stämning skulle vara. Marcus var väldigt duktig och det var egentligen aldrig tal om att någon annan skulle göra musiken.
Jag var mån om att musiken inte skulle vara allt för överdriven, vilken ofta kan hända i rysare. Själv föredrog jag en långsam, suggestiv musik som skulle förstärka filmens stämning, dock utan att ta över den.
Vad som kunde blivit ett problem var att Marcus hade slutat på skolan, men tack vare lärarna så var det möjligt att han fick ett passerkort så att han kom in i en ljudstudio på skolan jobba.
Arbetet med ljudeffekter måste också nämnas. Vad som skapade problem var att jag inte hade tillgång till någon som helst program att bearbeta ljudet med. Så den enda möjligheten var att spela in många olika ljud, och sedan lägga dem på varandra i olika kombinationer tills önskat resultat uppnåddes. Speciellt svåra tycker jag personligen att slagsmålljud är. Det finns en väldigt stor risk att de kan bli överdrivna och låta parodiska. Vi skapade dessa ljud genom att slå sönder allt vi kunde komma över: tomater, sallad, mina händer, pappkartonger, och så vidare.
Atmosfärsljuden gör ofta mycket mer till den slutliga stämningen än vad man tror. Regnljud, vind och knarrande förekommer frekvent, återigen är det dock viktigt att man inte överdriver. I de flesta fall var jag ute på kvällen och spelade in vad jag kunde finna; prasslade löv, konstiga fåglar och rasslande stenar.
Jag fortsatte jobba under hela sommaren. Redigeringsrummet hade inget fönster, så det var inte ofta man fick se solljus - man satte sig framför datorn tidigt på morgonen och gick hem sent på kvällen. Ett tag funderade jag på att övernatta i redigeringen, men fann att jag var tvungen att få en paus från arbetet mellan varven. Jag hade velat se hur jag såg ut när jag kom ut från redigeringen efter tolv timmar i sträck... Nej, förresten, det skulle jag inte.
I den takt jag höll lyckades jag sätta ihop i snitt ungefär 4-5 minuter färdig film om dagen.
Det skulle dröja fram till bara några dagar innan höstterminen startade då filmen faktiskt, äntligen stod klar. Återigen var det svårt att begripa att det faktiskt var över och det blev återigen en litet "jaha, så det är klart nu?".
Vad som kanske var en miss var att jag inte hade haft tid att provvisa filmen för en större folkmassa medan jag klippte den. Således var jag inte riktigt säker på om det jobb man gjort under 1,5 år hade mynnat ut i något bra. Tänk om allt skulle visa sig vara långt åt helskotta?