Med de flesta förberedelserna klara var det så dags att söka folk som kunde vara med i filmen också. Eftersom filmens budget inte var speciellt stor var det ideellt arbete som gällde. Självfallet hade det varit bättre med avlönade skådisar som man kunde ha tillgång till åtta timmar om dagen, men som situationen såg ut nu var det inte ett alternativ. Med detta vill jag självklart inte förringa de skådisar som deltog, men mer om det senare.
Under gymnasiet gick jag dåvarande Chapmanskolans estetiska program med inriktning på teater. Således kände jag lärarna där bra och bad dem om hjälp att hitta skådespelare. Tog jag teaterelever skulle jag få en stor flock intresserade och duktiga människor att jobba med. Nackdelen var att de samtidigt hade sina studier att tänka på och således kunde bli svåra att få tillgång till när jag behövde dem. Men det var en risk jag fick ta; försök att hitta skådespelare hos teaterföreningar och liknande hade inte alls gett den utdelning jag hade hoppats på.
I slutet av september 1999 fick jag besöka skolan och informera två klasser (dåvarande ES2DT och ES3DT) om projektet. Till min stora glädje och lättnad var det många som var intresserade av att vara med. Dock var jag noga att påpeka att spela in film kunde vara något som var ganska påfrestande. Men det avskräckte dem uppenbarligen inte.
Jag visste redan från början att jag skulle vara tvungen att göra en audition för att kunna utse vilka som skulle få vilka roller. Syftet med uttagningen var inte att på något vis någon slags maktdemonstration eller försök att göra oss märkvärdiga. Eftersom jag själv har upplevt refusering var jag noga med att stötta allihopa och förklara att detta inte var någon test för att avgöra vem som var mest värd.
Jag skrev en beskrivning av varje roll och vad den gick ut på, sedan fick eleverna välja vilka roller som tilltalade dem.
Några veckor senare hade vi provspelningar. Vad jag ville göra var att se till att de som fick rollerna inte var totalt främmande inför de karaktärer de skulle spela. De skulle redan ha en del gemensamt med varandra. Detta är ett bra sätt att gå tillväga om man ska jobba med skådespelare som inte är fullärda än. I facktermer kallas det "typecasting".
Uttagningen gick bättre än vad jag vågat hoppas på, och snart var de sex rollerna som jag sökte folk till besatta. Bland de övriga som inte fått roller var det några som tvunget ville vara med under inspelningen, och eftersom jag ändå behövde hjälp med ljud, ljus och liknande såg jag absolut inget hinder till att de inte kunde få vara med.
En annan klar fördel med den rollbesättning som nu blivit var att alla skådespelare/teammedlemmar bodde förhållandevis nära varandra och det skulle således vara lätt att samla att när det var dags att jobba.
Som jag nämnt ovan hade det självklart varit enklare rent planeringsmässigt med skådisar som inte hade skolan och jobb att tänka på vid sidan om. Men jag ångrar absolut inte det val jag gjorde, och jag beundrar alla killar och tjejer för att de stod ut med mig och filmen under det halvår som nu skulle gå...