Inspelningen skulle komma att fortsätta fram till jul då vi alla tog välbehövlig ledighet från inspelningen.
Fram till lovet duggade inspelningsdagarna tätt. För det mesta fick det bli efter aktörernas skoldagar var till ända, eller på helgerna. De ska ha en stor eloge för all tid de tog sig till det här projektet. Vi brukade ha ett möte en gång i veckan där planera några veckor framåt vad som skulle spelas in. Detta var ett effektivt sätt att ha en bra framförhållning och undvika olyckliga krockar.
Av de inspelningsdagar under hösten jag kommer ihåg bäst, och som jag bävade allra mest inför, måste jag nog nämna filmningen ute i Aljungens friluftsanläggning. I filmens slutscener ska en fest med ett trettiotal ungdomar ta plats i en stor friluftsstuga. Återigen är detta en sak som är så oerhört bekväm att skriva på sin ordbehandlare:
146. INT. GÅRDEN - SAMLINSSALEN. KVÄLL
Lokalen är ungefär 20 x 10 meter.
Lokalen är fylld med FESTANDE UNGDOMAR. Alla är antingen fulla, eller så jobbar de på det. Några sitter i sofforna och pratar, andra dansar. Musiken dundrar så att den skulle kunna slå ut rutorna.
Det tog inte lång tid att skriva in detta i manuset. Lite ungdomar. Mitt ute i skogen. Lite musik. Kan bli ganska häftigt. Men när man sedan väl ska till att filma scenen blir det andra bullar. För exakt vem ska få ut alla ungdomarna till mitten av ingenstans en kväll? Och vem ska fixa all ölburkar och spritflaskor? Ja, det funderar man inte så mycket över när man skriver manuset.
För att kunna förbereda de scenerna som utspelar sig i stugan krävdes en massa jobb. Till att börja med skulle vi hitta en stuga som passade bra. Aljungens Friluftsanläggning, som ligger vid en liten sjö någon mil från byn där jag bor, var väl alltid det självklara valet. Jag ringde upp dem och fann att det kostade en liten slant att hyra stugan. Och alla utgifter blir extra påtagliga när de ska betalas ur egen ficka. Hitta ett datum då stugan var ledig var inte heller speciellt lätt - den visade sig vara mer uppbokad än vad jag först trott; massa människor skulle ha julfester och temadagar. Till slut hittade vi ett datum som skulle kunna passa. Jag fick lov att välja en söndag, eftersom jag misstänkte att statister inte skulle vilja vara pigga att jobba en lördag (och att välja en vardag var mer eller mindre uteslutet p g a skolan).
Sedan gällde det att hitta statister. Jag fick helt enkelt åka runt i alla byar runt omkring där jag bodde, samt gymnasieskolan, och sätta upp lappar på anslagstavlor. Skulle jag inte hitta tillräckligt med folk skulle hela scenen falla. Lapparna visade sig dock vara väldigt effektiva och jag blev väldigt faktiskt väldigt överraskad när det visade sig att det skulle komma mer än tillräckligt med folk, även om de fick köra säkert 6 mil för att komma till stugan. Till alla statister som läser detta: TACK!
Men bara för att statister var ordnade var arbetet långt ifrån över. Eftersom inspelningen förmodligen skulle dra ut på tiden, och det var en bra bit till närmaste affär ute vid sjön, fick jag åka och köpa tillräckligt med mat för att det skulle kunna räcka till alla. Sedan skulle det ordnas festrekvisita - jag fick samla ihop varenda liten spritflaska och ölburk som jag kunde hitta samt en hel del tilltugg. Som tur var hade det varit en fest ute vid Aljungen veckan innan, så jag tog kontakt med festarrangörerna, förklarade situationen och bad dem spara alla burkar och flaskor som blev över till oss.
Men ute vid Aljungen var det inte bara själva festen som skulle filmas. I manuset fanns det också med en flykt från stugan med bilarna som människorna kommit i. Detta skulle vi spela in på lördagen, och att hitta tillräckligt många bilar till den här flykten var sannerligen inte lätt. Samtidigt hade vi fått rapporter om att snöfall kanske var på väg och således skulle förstöra alltihop. Det var sannerligen tid att käka naglar.
Tack vare några vänner så lyckades vi få ihop fyra bilar (plus förare) som kunde köra snabbt bort från stugan. I manusstadiet hade jag haft stora visioner om över tio bilar plus en van som skulle ryka iväg längs grusvägen, men dessa idéerna fick snabbt skrotas. Men de bilarna vi fick ihop visade sig vara fullt tillräckliga. Vi hade visserligen inte så många statister (de skulle ju komma dagen efter) som kunde hoppa in i bilarna. Men detta löste vi genom att byta kläder med varandra och sedan klippa ihop det med några bilder vi skulle ta kvällen efter, med den stora statistflocken. Allt som allt gick bilscenerna bra, och inte en enda buckla kom till.
Men så kom då söndagens händelser: klockan 20.00 var det tänkt att vi skulle börja och sedan hålla på att filma till någon gång strax efter 22.00. Detta var en glädjekalkyl av stora mått.
Jag och teamet började förbereda ute i stugan tidigt på dagen. När klockan slog 17 åkte jag och Rasmus (han var den enda förutom mig som hade körkort och bil, och jag är honom evigt tacksam) iväg för att hämta de statister som inte kunde ta sig ut hit på egen hand. Men när vi väl kom in till Karlskrona visade det sig att det inte fanns en enda statist i närheten. Alla hade bestämt sig för att skippa inspelningen. Det fanns inget annat att göra än att köra de tre milen tillbaka till stugan tomhänta.
Tillbaka i stugan hade statister börjat anlända och det var hög tid att börja spela in. Det första som hände var att mikrofonen lade av, och efter mycket svordomar fick vi bestämma oss för att återigen lägga på dialog i efterhand.
Vi filmade och filmade hela kvällen lång. Dumt nog hade jag fått för mig att förutom att regissera huvudaktörerna även instruera statisterna. Detta gjorde arbetsbördan onödigt stor och jag skulle aldrig göra det på samma sätt en gång till. När klockan närmade sig 22.30 hade vi fortfarande flyktbilderna kvar att spela in och det var minst sagt stressigt - många av statisternas föräldrar kom nu för att hämta sina söner och döttrar. Men tack vare en kollektiv styrkeprestation av hela teamet lyckades vi göra allt klart innan 23.
När nu röken hade lagt sig visade det sig att vi också hade det lilla konceptet uppstädning kvar att ta hand om. Som tur var kom min pappa och syster förbi och tog hand om nästan allt det. Ett stort tack till dem!
Denna kväll, efter att ha kört hem skådespelare och team, kom jag isäng någon gång vid 03.00. Jag hade inga som helst problem med att somna, kan jag meddela.
Statistscenerna vid Aljungen var klara, men vi skulle komma att återvända en gång till mot slutet av inspelningen, eftersom scener återstod att filma. Hade man tyckt det var jobbigt där första gången så...
Den där maten som jag hade sprungit runt och köpt var det inte någon som tog av, förutom chipsen då. Jag ska tillägga att detta var tur för mig, eftersom de nyinköpta korvbröden visade sig vara mögliga. Den enorma burken med Bullens korv står fortfarande oöppnad här hemma, och pappa har skrivit med tusch att det är ett filmminne. Blir jag känd någon gång kanske jag kan auktionera ut den.
Bland det sista vi gjorde innan jul var att filma några nattscener där det skulle vara regn. Denna gången behövde vi dock inte använda någon vattenslag, ty en av de värsta stormarna i blekinges historia skulle tydligen komma på besök under kvällen. Jag kan berätta att metrologerna hade fullkomligt rätt: regn, blåst och kyla av sällan skådat slag bet i oss medan vi filmade hur Tim skulle springa fram till Ninas hus och ringa på dörren. Det kändes som om regnet piskade en ända in till benet när man stod där med kameran och till på köpet skulle använda dollyn. Men det blev fina bilder.
Nu stundade julen, med lite välförtjänt vila för alla.