log

1991 så fick jag (Plösen) och Rothasse tips om, att dom hade gjort en vandringsled efter Vasalopps-spåret och vi som är nyfikna satte genast fart mot Mora...vi har vandrat där varje år efter den briljanta ide'n! På turistbyrån fick vi karta över leden och en vägbeskrivning till buss-stationen (300 m. därifrån), samt att det gick bra att ha bilen på den stora parkeringen utanför turistbyrån, allt på ett ställe! OBS! Turistbyrån ligger numera i tågstationshuset!!
Besök gärna Vasaloppsledens hemsida!
Torrafötter!Från Mora tog vi bussen upp till Transtrand (Vasalopps-starten) där vandringen började. De första 2 kilometrarna går brant uppför, men som väl är så planar leden ut och man kommer in i fina skogsområden varvat med stora myrmarker och långa spångar. Här ser man både ripor och trana och en massa andra lustigheter! Till en början var vi lite oroliga för blöta fötter, men leden är mycket fint spångad. Henry Stark (den f.d ledskötaren) måste ha gjort ett hästjobb med den här leden!

Efter ca. 12 kilometer kom vi fram till Smågankojan, en stor 8-bäddars stuga bara för vandrare. Stugan ligger jättefint vid en stor sjö, klockan var över sju så vi övernattade här! Vi trodde vi drömde när vi kom in i stugan, furudoften slog emot oss och mitt på golvet stod en fin kamin med ett räcke över så man kunde hänga upp kläder. Allting var nytt, rent och fint så vi trivdes som fisken i vattnet! Vi insåg att vi släpat med oss liggunderlag i onödan, för i sängarna fanns det tjocka sköna madrasser att bre ut sig på...vilket det gör i alla 9 stugorna!

Smågankojan! Kojputs!
Följande dag gick vi förbi stora myrområden, där man kan se både det ena och andra. Vi fick höra att två flickor hade vandrat här och fått se en stor älg uppenbara sig i rask takt och efter springer en arg björn, det var nog ett minne för livet skulle jag tro!
Man passerar även Vasaloppsledens högsta punkt innan man kommer fram till andra stugan, Skärlokskojan som den heter. En jättefin klarvattensjö ligger nära tillhands där man gärna tar sig ett dopp (fast det är kallt). Efter denna uppfriskning är det inte långt kvar till Mångsbodarna, en underbar plätt på denna jord! Det första man ser är ett gammalt sågverk, där man gärna tar av sig säcken och tittar runt.
Nedanför sågen ligger en väldigt fin och välbevarad malkvarn, om man inte har med sig sin kamera...så blir man lätt ångerfull när man får se sådant här!
Skvaltkvarn! När man vandrar igenom Mångsbodarna slås man av hur välbevarat och välskött allting är. Det finns ett cafe här som har öppet under sommaren, där man kan dricka kaffe eller äta en god måltid. Efter Mångsbodarna så tar man något som heter fäbodstigen...en otroligt vacker stig på historisk mark. Där har vandrat både kungar och baroner genom århundraden...spännande!
Efter fäbodstigen kommer vi till Tennänget, Vasaloppets köldhål nummer ett! Här har ni både slogbod och en nybyggd stuga modell större..Tennmyrkojan.
Denna stuga är i klass med Småganstugan, och vattenpump finns på tomten mittemot..så ni slipper leta altså...för det gjorde vi!!
Sedan börjar det dra ihop sig mot Risbergsbacken. En lång backe där man inte går ut för hårt i starten, självaste Gustav Vasa lär ha övernattat här...antagligen brist på kondis!
När väl backen är avklarad så ser man Risbergs fäbodar, ännu ett vackert ställe. Här fanns en telefonkiosk förut, men är numera bortplockad! På väg från fäbodarna så har ni en trevlig utsikt, man ser ända bort till Evertsberg.
Och efter uppförslut så vill det gärna gå nerför, så och här då vi går ner mot Risbergskontrollen där nästa vackra stuga ligger (Rosttjärnsstugan). Denna stugan låg tidigare längre fram efter leden vid en skogsbäck (mygghål tyckte somliga).
Så den trevlige ledskötaren Henry Stark plockade ner stugan bit för bit och byggde upp den vid Risbergskontrollen istället, där den ligger vid en vacker sjö med tillhörande brygga och slogbod och eldstad...måste ses!
Leden går sedan jäms med vägen några kilometer, tills man kommer till Sundkojorna. Två vackra stugor ute på en udde. Här tycker jag ni skall titta in en stund, så kanske ni får besök av Ris-Lasse som bor i närheten. En trevlig prick med många flottarhistorier.
Sedan är det inte långt kvar till Evertsberg, någon kilometer asfalt och någon kilometer skog och vips så har vi gått halva Vasaloppsleden. Känslan när man kommer in i Evertsberg är inte så tokig, för när man går under spurtprisportalen så ser man livsmedelsbutiken som man saknat. Här finns möjlighet att hyra stuga också om man hör sig för i butikskassan.
Spurtprisportalen! När ni är på väg ut ur Evertsberg så passerar ni ett gammalt kapell som ni måste in i och studera inredningen, utanför vid ingången står fattigstocken där man lade den minsta slanten man hade på sig och sedan önskade sig något.
Det var väldigt viktigt att det var den minst värdefulla pengen, ty annars går ej önskningen i uppfyllelse.
För er som har danssviden med sig i ryggsäcken så har ni högst upp på Boggberget en festplats. Annars kan man gå upp dit bara för utsiktens skull!
Ni ser skyltarna om Boggberget efter kyrkan. Efter Evertsberg så blir det lite mer nedförslut (alltid lika trevligt), och leden följer en grusväg ca.3 km och vi kommer ner till Rututjärn, ett redigt träskområde med en fin slogbod där man tar lite kaffe. Byborna hade visst sett björn här vid träsket och man såg även en tall där björnen vässat ramarna!
Efter blötmarken så går det uppför en skvätt men sedan kommer en redig nerförsbacke som är kurvig och grann och går vidare under Vasaloppsvägen. Här brukar folk stå på bron under skidtävlingen och flabba åt glada amatörer som ibland gör en dubbel Mollbergare.
Nu är det bara en trevlig liten skogspromenad kvar till nästa koja Axikojan. Kojan ligger otroligt fint inbäddad brevid Axiån, som rinner förbi en laxtrappa och en malkvarn brevid kojan. Det känns nästan sorgligt när man måste vandra vidare, och lämna Axikojan vind för våg. Men vidare efter leden kommer nästa smultronställe, Björnarvet. Här har ni härliga stugor att beskåda och det känns som man hamnat 100 år tillbaks i tiden!
Träkyrkan! Sedan är det inte långt kvar till nästa större by, Oxberg. Här ligger ett trevligt cafe' som heter Kikkis skafferi, besök är ett måste!
Ni går även förbi Oxbergs fina träkyrka, det var här ordet "snickarglädje" myntades...tror vi! Efter Oxberg så blir det en redig raksträcka på 2 km, man följer en kraftgata som ofta är lerig och enformig. Men man kommer så småningom fram till en liten by som heter Gopshus, och strax därefter kommer ni till Gopsberget. Där ligger en förhoppningsvis snöfri slalombacke, där man kan vila ut på någon bänk.
Leden går sedan vidare runt Gopsberget och vi är snart framme vid Prästskogskojan! Här i närheten skall det enligt sägnen ligga danska knektar begravda, de försökte komma ikapp den gode Gustav Vasa himself. Men eftersom dalmasarna var ena rackare på skidor, så kom de fort ikapp danskarna och likviderade dessa innan de hann ikapp Vasa! En trevlig liten historia att berätta i kojan innan man sussar..!
Ca. 2 km efter Prästskogskojan har ni en väldigt vacker by som heter Hökberg. Här har självaste Mora-Nisse sin fritidsstuga och ni har en led som går över Hökberget och vidare ner mot Läde, för dem som har krafter kvar så rekommenderar vi denna stig...det är en enorm utsikt från Hökberget. Och bakom Hökberget ligger nästa by Läde där ni har en slogbod intill grusvägen och en vattenkran 100 m längre fram vid ett stort rött hus på vänster sida!
Vi vandrar vidare och har nu konstaterat att det blir mycket grusväg resten av leden, så det var tur man smorde in fötterna med vasselin lite mer än vanligt! Sista byn innan Mora heter Eldris och här ligger den sista stugan innan Mora. Den heter följdaktligen Eldriskojan och är i klass med de andra! Nu är det bara 9 km kvar att vandra och leden går mest på diverse motionsslingor, innan vi börjar se stadsbebyggelse igen. Vi vandrar över bron i Hemus och går förbi bl.a badhuset, där man kan gå in och fräscha upp sig före eller efter målgång! När man sen passerar Zornmuseet och kommer upp på målrakan och får syn på portalen så känner man sig som en ny människa!
Efter målgång så tittar man in på museet alldeles brevid, det är verkligen sevärt. Sedan är det bara att kasta in all utrustning i bilen igen, och gå till någon restaurang och njuta av sådant som inte finns efter leden!
Och vi lovar att det tar emot när ni måste åka hemåt igen, vi garanterar att ni kommer tillbaka vid närmsta ledighet!!
Målgång!
Nu kliar det i fötterna va...!

Tebaks