dikter.jpg (12868 bytes)

I en värld av smärta, grymhet och hat, jag famlar i ett mörker som jag inte kan hitta ut ur.
Jag vet inte längre vem jag är. Jag vet inte längre vem jag var. Jag vet inte längre vad jag gör. Jag vet inte längre hur jag mår.
Livet är ett spel, där vi mod, vilja och kärlek försöker vinna.
Det fanns en gång en tid som vi fann, ett liv som brann, men som plötsligt försvann.
Vi spelade ett spel, där allt blev så fel.
Kommer du nån gång att förstå?

 

Ingenting blir som förut.
Jag böjer mig fram och viskar:
Du är värd att dö för.
För en sekund står världen still och vi är i Paradiset.
Du sa att allt bara var en dröm
och när jag vaknar förstår jag att vi aldrig ses igen.
Allt var ett misstag.
Ett tomrum är allt som finns kvar.
Tänk om allt bara var en lögn.
Vem är jag för dig då?
Alla tankar som snurrar i mitt huvud.
Kan du beskydda mig? Snälla beskydda mig...

 

Du sa att allt skulle bli bra igen, men du hade så fel.
Sluta måla verkligheten i färgglada färger, det kommer ändå alltid att finnas en svart baksida.
Sluta låtsas för det är inte roligt längre...