|
Detta är sidan för all information om : Vita Schäfer.. För tillfället så kan jag bara säga att jag och min flickvän har en Vit Schäfer och att all JÄVLA skitsnack om den rasen är totalt FEL! Det finns folk som säger att det är fel i deras psyke och att det beror på att dom är albino… DET ÄR FEL!
Den vita schäfern.
Standard.
Den vita schäfern är en självständig variant av den färgade schäfern. De som finns i Danmark är inte direkt i familj med den europeiska färgade schäfern, därför att de vita schäfrarna härstammar från importerade hundar från USA och Kanada. Där är denna färgvariation fullt godkänd och mycket använd som tjänstehund. Vita schäfervalpar har varit kända genom många år därför att dom har varit födda bland färgade valpar, men dom har varit betraktade som felfärgade och har oftast blivit avlivade eller eventuellt sålda utan stamtavla.
Helhetsintryck.
Den vita schäfern skall vara en kraftfull muskulös hund, vaksam och livlig med en harmoniskt utvecklad kroppsbyggnad. Det är en utpräglad skillnad mellan hane och tik. Hanen är kraftigare och mer maskulint byggd. Tiken skall vara mindre och mer fint byggd. Höjden mätt över manken , hanarna mellan 62,5-67,5 cm och för tikarna mellan60-65 cm med ett ideal mitt emellan dom två storlekarna. Vikten för hanen är 38-43 kg, tiken 30-35 kg för hundar nära idealhöjden och i god kondition.
Huvudet.
Markerat, ädelt och starkt i passande förhållande till kroppen, får dock inte vara för grovt. Nospartiet skall vara långt, rakt, kraftigt och med tätslutande läppar. Nospartiet skall glida över huvudskallen utan något markant stopp. Läpparna skall vara förhållandevis tunna. Underläpparna skall ligga mot läpparna och överläpparna skall vila på underläpparna utan att hänga över dessa. Käkarna stöter emot varandra i saxbett. Antal tänder är 42 som hos alla andra hundar. Huvudskallen skall vara svagt välvd, utan att vara för rund. Sett framifrån är pannlinjen svagt böjd. Ögonen skall vara mörkt pigmenterade som nos och läppar. Ögonintrycket skall vara uppmärksamt och intelligent. Öronen skall vara upprätta, svagt tillspetsade och öppna framtill. Öronhöjden skall vara högt ansatt, då det ger hunden det mest intelligenta intrycket.
Halsen.
Halsen skall vara relativt lång i ett passande förhållande till huvudets storlek och med en kraftig muskulös nacke. Vid uppmärksamhet bärs huvudet högt, eller mera snett framåt, bara en aning högre än skuldrorna. Halsen skall vara torr utan överflödig halshud.
Kroppen.
Kroppen skall vara fast utan att verka "uppblåst". I tvärsnitt skall kroppen närmast vara äggformad, bröstbenets synlighet skall vara väl utmärkt och sitta högt. Bukpartiet skall vara svagt uppformat. Rygglinjen lutar ganska svagt från nacke till svanskota utan ett för starkt lut, och från sidan syns hunden rektangulär utan att ryggen får bli för lång. Axlarna skall vara kraftiga och fastsittande och vara en bit högre än ryggen. Bakpartien skall vara kort och brett, svansen skall vara tät. Den bärs i förlängningen av kroppen eller hängande, svansspetsen skall nå ända ner till tassarna.
Frambenen.
Sett framifrån skall dom vara parallella med kraftiga benstommar. Armbågarna skall sett från sidan vara precis under axelbladets högsta punkt. Framtassarna skall vara förhållandevis korta, kompakta och med tårna bra bågade. Trampdynorna tjocka och hårda, klorna korta och starka. Framtassarna skall vara lodräta utan att gå under hunden.
Bakbenen.
Sett bakifrån skall bakbenen vara parallella och muskulösa, bakbenen skall ha rätt så kraftiga vinklar. Mellanfoten skall stå lodrätt utan att bakställningen blir brant eller trång. Baktassarna skall vara fasta, kraftiga och av en passande bredd, "kattfot" eller "harfot" är båda avvikelser som inte önskas. Den vita schäferns trampdynor skall vara svarta. Klorna önskas vara svarta, men ljusare klor är dock inget grovt fel. Gångstil,(rörelser). Gångstilen skall vara framåtlutad, men ändå skall rörelsen vara lätt och obesvärad, när hunden går täcker den en stor areal med långa rörelser av såväl framben som bakben. Detta blir omtalat i trav, men rörelsen skall fortsatt vara lätt. Tassarna rörs tätt över marken i dom parallella rörelserna.
Pälsen.
Pälsen består av en tät och mjuk underpäls, samt en överpäls av kraftigare täckhår, således verkar pälsen inte mjuk att röra vid. Färgen skall naturligtvis vara vit utan gula eller bruna nyanser. De vita schäfrarna som har gulaktigt eller brunaktigt inslag, har samtidigt större benägenheter till fel pigmentering på nos och runt ögonen. Gulaktigt eller brunaktigt inslag över pälsen är ett fel, dock inget grovt fel.
Pigmenteringen.
Idealet för den vita schäferns nos, läppar och runt ögonen är svart. Trampdynorna och klorna skall även dom vara svarta. Varje av dessa avvikelser från idealet betraktas som ett mindre fel, avvikelsens styrka är uttryck för felets storlek. Huden under bukpartiet och under pälsen får inte vara ljusröd, den skall vara gråaktig.
Mvh. Arne Salviander
Ps. Jag är MYCKET tacksam för all respons om denna hundras, så skriv ett "mail till mig och säg vad du tycker!
|
|
