Grekiska Vinets Historia

De antika grekerna trodde att vin som precis allt annat i detta universum var skapat av gudarna som var bosatta på Olympus bergets topp. Vinet troddes vara en gåva från guden Dionysos, vinguden. Enligt sägnen var han en varelse med en människas sinnelag och en bests instinkter. Till hans ära anordnade man stora ceremonier och festspel under vintermånaderna där konst och naturligtvis vin stod i centrum. Man vet ganska mycket om dessa festlighter idag tack vare de målningar som återfinns på lertavlor och kärl.

Det finns otaliga bevis på att vin spelade en stor roll under antiken. Det märks väldigt tydligt i Homeros verk Iliaden och Odysseen där hjältarna i respektive verk, Achilles och Odysseus var stora vinälskare och där det antyds att vin var en bidragande och upprätthållande faktor till deras storhet.

Man förvarade vinet i speciella kärl som kallas för amfora. Dessa keramiska kärl var lufttäta vilket möjligjorde framställningen av magnifika årgångsviner. Varje vinproducerande region hade sin speciella design av amforan vilket skulle fungera som ett kännetecken där man lätt skulle kunna identifiera vinets härkomst. Man var även mycket nogrann med vilket år vinet framställdes, av vem och naturligtvis var. Allt detta liknar vår tids märkningsprocedur av viner, kanske är det en kvarleva från antiken.

Under Romartiden introducerade grekerna vinet och deras framställningsmetoder på Sicilien och på det södra fastlandet. Även romarna visade sig vara skickliga på detta område och framställde utökta viner med förbättrade metoder där man använde örter och kryddor för att bevara och förbättra vinets smak. Dessa vintraditioner överlämnades från far till son och lever fortfarande kvar, även om det har spridit sig till världens alla hörn.

Efter år 1453 då det Bysantiska riket (Öst Romerska riket) upplöstes och det Ottomanska väldet spreds sig över delar av Europa noterades en dramatisk dekadans vad gäller vintillverkningen och vinkonsumtionen i övrigt. Under de fem århundradena då grekerna levde under ottomanskt (turkiskt) styre upphörde nästan all vintillverkning. Detta ledde till att den kontinuitet som funnits sedan antiken gick förlorad, det var inte förrän 1937 i och med bildandet av det Grekiska Vin Institutet som produktionen startade upp igen för att några år senare göra ett avbrott för 2:a världskriget. När den moderna teknologin introducerades hos vintillverkarna på 1960-talet började den tillverkning av de grekiska viner vi idag känner till på riktigt. Man kunde ta vara på druvorna bättre och större volymer kunde framställas, vilket ledde till att grekiska viner kunde introduceras världen över. Idag konsumeras ungefär 90% av allt grekiskt vin inom E.U och resterande 20% runt om i världen.