 TREDJE VÄRLDENS LÄNDER befinner sig som bekant i ekonomiska problem. Det finns flera förslag på lösningar på problemen, lösningar som på olika sätt skapar tillväxt och utveckling, men med få undantag skapar social misär parallellt med den tidiga utvecklingen. Den här artikeln handlar om tredje världen och dess möjligheter till utveckling. Med utveckling menas här närma sig ett i-land med västvärldens standard. Man kan diskutera om det är önskvärt att få ett konsumtionssamhälle precis som vi i väst. DET FINNS SOM BEKANT ingen möjlighet att alla länder på jorden kan konsumera lika mycket som vi i väst, resurserna är begränsade, även om vissa blundar för det. Man skulle dock kunna få en utveckling till ett drägligare liv och minska svält och lidande utan att för den skull öka resursanvändni-ngen. Jag har i den här artikeln varit så enkelspårig att jag dragit de flesta u-länder över en kant. Alla u-länder är dock olika och alla har unika recept på hur de ska kunna nå framgång. Jag skriver här om problem som många länderna har gemensamt. ATT BARA SKAPA TILLVÄXT är inget större problem, det finns flera exempel på enorma tillväxter med hjälp av politiska reformer. Det mest välkända är antagligen Stalins femårsplaner i Sovjetunionen (1928-42) med en tillväxt som bara kan jämföras med andra kommunistiska nationer. Men det var inte bara tillväxten som var enorm även de mänskliga lidandena var stora, åtskilliga miljoner människor sändes till Sibirien och Gulag (de sovjetiska koncentrationslägren). Ett inte lika känt exempel i västvärlden är Chile på 70-talet, att det inte är lika känt beror delvis på att det inte blev lika stora lidanden, en större anledning är troligtvis de västerländska mediernas utformning. I Chile utspelades ett nyliberalt "experiment" när Pinochet tagit makten från den folk-valde Allendé. Flera chilenska ekonomer skic-kades till Chicago på utbildning av den välkände monetaristen (1) Milton Friedman (2). "Los Chicago boys" kom tillbaka till Chile och privatiserade, avvecklade och brutalliberaliserade landet. Tillväxten sköt givetvis i höjden mycket beroende på amerikanska industrier som satsade kapital i landet eftersom Milton Friedman nämligen är en mycket välsedd ekonom i västvärden, speciellt i staterna. Arbetslösheten blev dock enorm och lönerna pressades i botten. Monetarister hävdar näm-ligen att arbetslöshet beror på för höga löner. Hur det gick för de fackanslutna är det inte så svårt att räkna ut, svartlistning var inte speciellt ovanligt. Klassklyftorna blev enorma och utlandsskulden bara växte okontrollerat. I många andra länder har en tillväxt kommit igång tack vare så kallade frizoner, ett område med mycket gynnsamma regler för företag. I Nicaragua finns en sådan typisk frizon, Las Maquilas. Där finns 26 företag med totalt 26000 anställda, de flesta företagen är utländska vilket medför att mycket liten del av vinsten tillfaller landet. Arbetstiderna är elva timmar per dag sex dar i veckan och medellönen ligger på motsvarande 900 kronor i månaden. DET PRATAS NUFÖRTIDEN mycket om frihandel. Frihandel som den ser ut nu gynnar bara västvärlden eftersom den enbart är fri i ena riktningen och borde omvandlas totalt om en utveckling ska vara möjlig i tredjevärlden. Som det ser ut nu exporterar u-länderna råvaror och textiler till i-länderna och betalar tullar och importerar färdiga produkter. En slutsats som är lätt att dra som många också gör är att ta bort alla tullar, vilket på så sätt skulle förbättra u-ländernas bytesbalans eftersom de då skulle slippa tulla vid exporten. De borttagna tullarna skulle göra att spelreglerna skulle bli mer rättvisa. Ländernas olika förutsättningar gör dock inte reglerna så rättvisa. Marknadsliberala ekonomer hävdar att den enda lösningen är öppnare tullar för att få in kapital att investera. Tanken är den att när kapital kommer in kommer de till de rikare industriägarna i länderna, sedan ska efter en viss tillväxt, kapital rinna ned till den övriga befolkningen och även återinvesteras i industrin (den så kallade trickle down teorin) Men effekten av denna politik är stora klassklyftor och sänkta löner. Det kapital som skulle återinvesteras i industrin försvinner utomlands eftersom en satsning i industrin inte är en säker investering, väster-ländska börser och banker är betydligare lättare att tjäna pengar i. MÅNGA AV DE NUVARANDE mest framgångsrika länderna var väldigt protektionistiska (3) i sin tidiga expansionsfas. USA hade fram till 30-talet väldiga tullar. De flesta industrialiserade länderna har haft importtullar på industri för att få igång den utan konkurrens i början så kallade uppfostringstullar. Utan skulle de bli utkonkurrerade i den första expansionsfasen. Med den liberala politiken utan tullar kommer inte en inhemsk industri att kunna få fotfäste och de blir fast i jordbruket och textil-industrin vilka kräver stor arbetsinsats, kräver ingen utbildning och. har en ganska begränsad mängd tekniska maskiner. Importtullar skulle inte bara hjälpa den inhemska industrin den skulle även dra in kapital till landet i form av tullavgifter. Det krävs dock att tullarna sänks efterhand annars finns det risk att det tillverkas undermåliga och onödigt dyra produkter eftersom det inte finns någon att konkurrera med. ETT PROBLEM FÖR tredjevärldenländerna är att de inte har någon större handel sins-emellan. Större delen av handeln mellan dem går genom ett i-land med ett rejält prispåslag. Skulle en direkt handel mellan länderna komma igång skulle den var mycket gyn-nande för alla (4) de inblandade u-länderna. Sydostasien har skapat en union, ASEAN, med Japan i spetsen som nu på senare tid fått en betydlig makt med en riklig handel sinsemellan. Även Latinamerika har skapat en union, Mecosur, där de stora latinamerika-nska länderna ingår. Unionen har medfört ökad handel mellan länderna vilket är bra. Mindre bra är att unionen lutar mot att bli en stor frihandelszon under NAFTA (nord-amerik-anska frihandel-sunionen). Mexiko är medlem i NAFTA och där är det mycket bil-ligare arbetskraft än i USA. De subven-tionerar inte livsmedlet lika mycket i Mexiko heller och det gör det svårare för de mexikanska bönderna att konkurrera med de välsubventionerade livsmedlena i norr. Mot-ståndet i Chiapas baseras mycket på detta, att de blir chanslösa i den fria men orättvisa kampen mot norr. ETT LYCKAT RECEPT
för ett land att nå framgång, har i de flesta fall varit
genom jordreformer och rättvis fördelning av jorden till ett
flertal av landets invånare.
ÖKADE LÖNER över huvud taget skulle medföra att fler skulle kunna gå i skolan, IMF:s (inter-nationella valutafonden) strukturanpassnin-gar (se nedan) har nämligen dragit ned möjlighet-en att gå i skolan (5) genom att den offentliga sektorn ska vara minimal. Med en hög utbildning bland befolkningen är man redan på god bit mot utveckling. Decentralisering av beslut medför att känslan av maktlöshet minskar. Om makten centreras långt ifrån de som berörs ökar risken för slöseri och korruption. Det finns flera exempel på stater som mest varit till för en intern privilegie-jakt. När jordbruket får ökade inkomster ökar köpkraften vilket medför att en industrin för-hoppningsviss ökar parallellt. Görs inte detta finns det en stor risk att landet måste importera mycket vilket medför att kapital lämnar landet i form av betalningar av importvarorna. Länderna måste då exportera varor för att få tillbaka kapitalet. Omvärlden är medveten om problemet och kan betala underpris för varorna eftersom u-länderna är tvungna att sälja för att få in kapitalet. NÄR JORDBRUKARNA blir rikare köper de mer. Det medför att industrin och tjänstesektorn ökar. Detta gör att fler får in kapital när de jobbar som i sin tur köper och der blir en positiv spiral. En typiskt industrination har ett jordbruk som sysselsätter mindre än tio procent av befolkningen. Skulle en industri för färdiga produkter komma igång med löner som är tillräckligt höga för att man ska kunna köpa mer är det nödvändigaste skulle det kunna investeras i en inhemsk industrin som då skulle växa. Importen av varor skulle då minska, minskad import skulle leda till att mindre kapital försvinner ut ur landet. Exporten skulle visserligen minska också på grund av ökade priser, men det finns väl ingen som med gott samvete kan säga att bananer, apelsiner och märkeslösa kläder är speciellt dyra. Här är ett problem, för att priserna ska kunna öka måste alla länder göra en höjning samtidigt annars kommer de länder som inte höjer att ta över marknaden och höjningen blir verkningslöst precis som en strejk blir när det finns strejkbrytare. ATT SÄTTA IMPORTTULLAR mot i-länderna kan tyckas lätt att säga. Men det är inte lika lätt att genomföra som det låter, i och med att många länder har lånat pengar från världsbanken och IMF. När sedan länderna inte kan betala tillbaka kräver banken att länderna ska genomföra vissa reformer, så kallade strukturanpassningar, bland annat att ta bort tullar. DET FINNS FLERA PROBLEM som måste lösas innan världen blir rättvisare, en bra start vore dock att skriva av skulderna till de länder som försöker förbättra sig men inte får igång någon utveckling på grund av att de måste betala av på sina skulder och räntor. Ett land som Moçambique betalar årligen 900 miljoner i räntor och amorteringar på lån vilket mot-svarar lika mycket som utgifterna i utbildning och hälsovård tillsammans. Tan-zanias förre president frågade någon gång: "Must we starve our children to death to pay our depts?" (6) Peter Lindkvist
Tillbaka >> |