Ett företags ansikte utåt är avgörande för dess utveckling. Dålig publicitet kan omedelbart skada kundkontakter och spräcka budgeten. Men givetvis går det att tjäna pengar på att det går dåligt för ett företag. Ett av de företag som specialiserat sig på det heter Burson-Marsteller (BM). BM är en världsomspännande konsult-firma i PR-branschen, med inriktning på avvärjning av skandaler. Våren -95 äntrade Greenpeace-aktivister Shells oljeplattform Brent Spar, men Shell gav sig inte utan strid utan hävdade sin rätt med vattenkanoner. Sedan spelade det ingen roll vad man sa på presskonferenserna, TV-bilderna talade ett tydligt språk, unga miljövänner som slåss mot den stora smutsiga oljejätten med fara för sina egna liv. PR-förlusten var enorm, hela Shells miljöprofil var rasad. Sommaren -97 räknade Greenpeace med att upprepa sin succé och skulle stoppa BP:s (British Petroleums) framtåg i Nordatlanten väster om Shetlandsöarna. BP har för övrigt gått ihop med oljejätten Amoco, vilket är jordens största industrisammanslutning och gör att det blir ett av världens mest inflytelserika företag. Nog om det, aktivister i gummibåtar äntrar oljeplattformen Stena Dee, men de dramatiska TV-bilderna uteblir. Ingen hindrar aktivisterna den här gången, istället hjälper personalen aktivisterna ombord och erbjuder dem mat och dusch. Journalisterna fick vänta förgäves på kampen mellan David och Goliat och åkte besvikna hemåt. En PR-katastrof var ur värden för BP. Men BP hade inte stått själva i blåsvädret, BP hade tillsammans med dess konkurrenter och den britttiska regeringen utarbetat en ny strategi för att möta protestaktioner mot oljeutvinning. John Battle, den an-svarige ministern, förklarade i ett brev till en ledamot i parlamentet att man kommit överens om att ligga lågt för att ”undvika ge Greenpeace medie-utrymme”. 

av daniel, fritt efter Mikael Nyberg, Sveriges Natur 2/98