 Solen sken och gräset lockade. Världen var glad den här dagen och hade därför bestämt sig för att Ingrid och Saga skulle få ta del av dess välmod. Saga hade lagt märke till Ingrid flera gånger runt om i området där hon själv bodde. Hjälp, vilken snygg brutta var tanken som vanligen slog henne vid de här tillfällena. En dag bestämde hon sig för att ta kontakt med Ingrid eftersom Ingrid just den dagen hade på sig sina allra sunkigaste kläder och därför inte var riktigt lika tokläcker som hon brukade vara. Nu eller aldrig tänkte Saga och vågade till sist ta första steget. Så började de talas vid utanför Konsum, de pratade, trivdes och mådde bra. Bio på kvällen, några lyckliga träffar och så var de ett par. Och vilket par sedan! Hela världen stod för deras fötter. Två år gick på ett litet kick och deras kärlek hade bara vuxit sig än starkare, men en längtan började så smått växa i kvinnornas bröst, längtan efter barn. De båda var efter noggranna överläggningar på det klara över att de vågade sätta ett barn till världen trots att välden inte alltid är så vacker som den var den dagen då de hade träffats. Saga sa till Ingrid att det ska nog inte vara några problem med omvärlden om vi bara visar vilka vi är. Sagt och gjort, men hur gör man? Ska vi låta Dag och Ingemar vara pappor? Nej, det orkar vi nog inte med va? Eller ska vi göra det på konstgjord väg du vet... Nej, då måste vi ju åka ända till Köpenhamn och vi som bor i Stockholm. Vi gör det ändå, de verkar ha så bra garantier på fadern dessutom. Så var det då äntligen dags. Köpenhamnsresan blev av och efter tredje försöket blev Ingrid gravid. Vilken lycka! Dottern, som de gav namnet Matilda, växte upp och var lycklig på alla vis. Ett mera älskat barn fick man leta efter. Dag och Ingemar var ofta hemma hos tjejerna och hjälpte till eller bara umgicks. En dag, när Matilda precis fyllt sju år, krockade Ingrid på sin cykel med en lastbil. Det såg illa ut, Ingrid kanske inte skulle överleva krocken. Matilda och Saga var tröstlösa, deras älskade Ingrid höll på att gå ifrån dem, men det var knappt det hemskaste. Det hemskaste var att de kanske inte skulle få behålla varandra heller. Osäkerheten var mycket stor, kommer Ingrid att överleva, kommer Matilda och Saga få ha kvar varandra? Vi lever i ett samhälle som berömmer sig själv med att inte diskriminera människor, åtmin-stone inte med hjälp av lagar. Det är en viktig del av demokratins väsen att inte skilja ut någon på grund av enkla grundläggande faktor-er såsom hudfärg, religion eller sexualitet. Ändå sker detta. Lagen ser inte likadan ut för alla i Sverige idag. Vad som kommer att behandlas i den här artikeln är skillnaden i lagen som homosexuella får uppleva när de vill skaffa barn, eller när de vill ge en trygg miljö åt barn de redan har. Assisterad befruktning Det står inte uttryckt någonstans i lagboken att homosexuella inte får adoptera eller att de är förbjudna att inseminera. Det står däremot att man måste vara gift för att adoptera barn samt att ensamstående inte får insemineras eller använda andra vägar för konstgjord befruktning. Detta gäller alltså även heterosexuella ensamstående kvinnor. I sammanhanget räknas partnerskapet inte som giftermål, även om det juridiskt sätt fungerar likadant som traditionellt giftermål i princip alla andra avseenden. Idag kan gifta heterosexuella eller sambos som lever under äktenskapsliknande förhållanden få hjälp på klinik med inseminaton. Insemination innebär att man tar sperma från en donator (kan vara känd eller okänd) och placerar in i kvinnan. För insemination med känd donator krävs mannens skriftliga samtycke. Är donatorn däremot okänd måste inseminationen utföras på allmänt sjukhus av läkare med specialkompetens i gynekologi eller obstet-rik (förlossningskonst). Som ensamstående eller lesbisk har man inte rätt till denna hjälp idag. Många väljer därför att in-seminera i hemmet, kanske får man sperman av ett bögpar som också längtar efter att bli föräldrar. Att utföra insemination i hemmet är tillåtet förutsatt att man inte gör det vanemässigt och får ut någon ekonomisk vinning av det. I Finland är inseminering av ensamstående och lesbiska tillåten. Lag-en om befruktning utanför kroppen, provrörs-befruktning, innehåller ungefär samma regler, det vill säga att kvinnan ska vara gift eller sambo, mannen ska samtycka skriftligen samt att ägget som placeras in i henne är hennes eget och har befruktats av makens eller sambons sperma. Adoption Adoption innebär att
man upptar en person som sitt eget barn, så att ett helt nytt familjerättsligt
förhållande uppstår. Rättsligt sätt ses då
barnet som barn till adoptivföräldrarna istället för
barn till de biologiska. Adoptanten tar på sig vår-dnaden av
barnet samt skyldigheten att försörja det. Arv sker som om barnet
vore adoptantens egna. Enligt nu gällande lag får endast hetero-sexuella
makar adoptera gemensamt, den ena maken får dock adoptera den andres
barn förutsatt att den andre maken samtycker. Detta kallas närståendeadoption
eller styvbarnsadop-tion.
Lagen om registrerat partnerskap är konstruerad så att partnerskapet har samma rättsliga verkan som äktenskapet, förutom de undantag som uttryckligen nämns i lagen. Det främsta undantaget är att partner varken gemensamt eller var för sig får adoptera barn, inte ens sin partners. Här jämställs alltså inte homosexuella med heterosexuel-la. Som det ser ut idag har homosexuella inte ens möjligheten att adoptera varandras barn, vilket kan få dras-tiska följder om den biologiska föräldern till exempel skulle råka ut för en olycka (som hän-de Ingrid). "Styvföräldern" har ingen rättslig rätt att ta hand om barnet om den biologiska föräldern skulle omkomma el-ler på annat sätt förlora förmågan att ta hand om ett barn, även om barnet växt upp och levt hela sitt liv tillsammans med båda partner. I det här sammanhanget är lagar-na inte skrivna utifrån verkligheten, utan ut-ifrån det faktum att man när man bes-lutade dessa regler hade dålig uppfattning om att det faktiskt finns så pass många barn redan som har homosexuella föräldrar. Man brukar säga att det är cirka 40 000 barn i Sverige idag som lever med minst en homosexuell förälder. Barnen finns alltså redan, nu gäller det bara att lagstifta därefter. Föräldrabalken förbjuder inte homosexuella att enskilt adoptera barn, men som re-gistrerat par är det förbjudet att adoptera. Hittills har dock ingen öppet homosexuell fått tillstånd att adoptera, däremot har det inträffat att personer som dolt sin homosexualitet för myndigheterna har fått adop-tera barn. Att dölja sin homosexualitet är både svårt och förnedrande. Förmodligen är det så att de flesta i vårt samhälle skriver på att lagen ska vara lika för alla samt att alla ska vara lika inför lagen. Ett annorlunda ställningstagande vore uråldrigt. Lagen har under många år utvecklats från att vara något som säkrade de rikas position till något som gör att människor får mera lika värde om den bara efterföljs. Det finns dock fortfarande kvarlevor i lagen som inte behandlar alla lika och så får det inte vara! En parlamentarisk tillsatt kommitté fick den fjärde februari 1999 uppdraget att undersöka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer. Meningen är att kommittén ska ta ställning till huruvida de rättsliga skillnader som idag finns mellan homosexuella och heterosexuella par i fråga om att adoptera samt att utses till särskilt förordande vårdnadshavare är befogade. Bedömningen skall utgå från barnets bästa och i övrigt göras förutsättningslöst. Förslagen kommer förmodligen att vara till belåtenhet för dem som är för att alla ska ha samma rättigheter, frågan är bara om riksdagen kommer att rösta för dem. Det finns många politiker som inte är homovänliga och det finns än flera som inte vill att homosexuella ska få ha barn. Om riksdagen röstar mot lagändrings-förslagen kommer det förmod-ligen att ta mycket lång tid innan nästa chans ges. Ämma Hildebrand Källor
Tillbaka >> |