Första MAI välkommen, eller också inte…
DE 29 RIKASTE LÄNDERNA, OECD-länderna, började 1995 förhandla i hemlighet om ett globalt investeringsavtal som skulle ersätta 1600 internationella avtal. Multilateral Agreement on Investment, som avtalet heter, är ett av de första försöken att skapa juridiskt bindande handelsregler för hela världen. Det är ett avtal som, om det blir verklighet, står över nationerna och därmed även över den demokrati vi ofta ser som självklar. 
Möjligheterna för enskilda medborgare, eller demokratiska folkrörelser, försvagas till fördel för vad som brukar kallas ett "stabilt investeringsklimat".
Det är ju populärt att i globaliseringens och tillväxtens namn avreglera och på olika sätt gynna de internationella storföretagen och i den riktningen tar MAI ett stort steg. Det jämställer företag med regeringar.
I korthet innebär avtalet att länder inte får diskriminera utländska investerare och att villkoren inte får vara sämre för dessa än för inhemska investerare. Kapitalets rörlighet över gränserna ska garanteras. För att avtalet ska följas skulle också en odemokratisk domstol utan insyn upprättas för att avgöra tvister.
Att avtalet är dikterat av OECD-länderna (rikemansklubben) ska man ha i baktanke när man tittar på det. Avtalet skulle förhindra att länderna själva bygger upp en industri eftersom utländska investerare får försprång med sitt enorma (men kortsiktiga) kapital. 
Avtalet förbjuder stater att tvångsinlösa (expropriera) egendom, eller göra någon åtgärd som skulle kunna ha en liknande effekt t ex en ny miljölagstiftning.
MAI stärker företags ställning mot länder och tvistlösningssystemet skulle det göra det möjligt att stämma en  stat, men inte företag. Om ett land hindrade ett företag (genom tex. fackföreningar) skulle staten tvingas betala skadestånd motsvarande den förväntade vinsten. MAI skulle ge företagen en möjlighet att stämma länderna om de nekas möjligheten att exploatera tillgångar som skog, land eller andra ekologiskt känsliga områden. Avtalet skulle alltså kort sagt ge företag lika stor eller större makt än stater. Makt de inte ens borde ha skuggan av.
(Avtalet är medvetet otydligt, tvetydigt samt ofullständigt. Därför är det svårt att förstå avtalets fulla innebörd. Även om man skulle få tillgång till hela avtalet med tillhörande reservationer skulle det vara omöjligt att göra en korrekt bedömning av konsekvenserna. Detta beror på att maktskillnaderna mellan avtalsparterna gör att avtalsstiftarna, OECD-länderna, även blir de som får tolkningsföreträde till den luddiga lagen).
Uppsägningstiden för MAI-avtalet är 5 år och alla investeringar som gjorts skyddas i ytterligare 15 år efter ett eventuellt utträde. Om vi i sverige (eller något annat land) skulle få för oss att minska företagens makt till förmån för demokratin eller miljön skulle vi enligt avtalet tvingas vänta 20 år på det.


citat 1

"MAI:s motståndare hävdar ofta att avtalen ger bolagen alltför stora rättigheter. Men att tala om "alltför stora" rättigheter för kungen, diktatorn eller slavägaren är alltför defensivt. Varför ska de ha några rättigheter alls? I stället för "bolagsrättsavtal" vore det riktigare att kalla åtgärderna "bolagsmaktsavtal", eftersom det knappast är givet att sådana institutioner ska ha några rättigheter alls."

Noam  Chomsky

Vad hände med MAI då?

Trots att förhandlingarna skedde i hemlighet, läckte ett utkast ut på Internet 1997 av en amerikansk och kanadensisk organisation. När man till en början försökte göra innehållet i utkastet känt, förnekade USA:s regering avtalets existens till en början. 
I Kanada, när hemlighetsmakeriet avslöjades och avtalet blev känt, blev det nödvändigt att försäkra allmänheten om att det var för deras egna bästa att regeringen hållit det hemligt. (Okunnighet är styrka, Orwell)
I Sverige var det Världsnaturfonden som uppmärksammade avtalet och skrev till handelsministen Leif Pagrotsky. Då, 1997, var avtalet i stort sätt okänt och odiskuterat, trots att det från början var menat att det skulle skrivas under i april samma år.
Steg för steg blev sedan avtalet känt. OECD offentliggör avtalsutkastet i oktober 1997 (Då har det funnits på internet i mer än ett halvår). Efter detta rullar det på och protesterna växer.
 I februari -98 kommer den första interpellationen om avtalet till riksdagen. Men trots att det fortsatte vara tyst i Sverige ifrågasatte 600 organisationer och 57 länder avtalet världen över. 
 Enligt planerna skulle avtalet skrivas under april -98, men kritiken blev för massiv. Avtalet fick skjutas upp och tillslut hoppade Frankrike av, med hänvisning till den hårda kritiken och efter OECD:s ministermöte i oktober förra året lades förhandlingarna om MAI ner inom OECD.
Det här var dock bara början. Första ronden är bara vunnen. MAI kommer nog inte att genomföras i OECD någon mer gång, men eventuellt kommer WTO (världshandelsorganisationen) att ta upp avtalet på deras ministermöte i november, vilket knappast är bättre det.


citat 2

"...politisk gräsrotsmobilisering var en viktig förklaring till att OECD-länderna inte kunde skriva under MAI-avtalet på det fastställda datumet, den 27 april.
Detta är en ganska enastående framgång: en framgång för gräsrotsorganisationer i kamp mot världens dominerande maktcentra. G-7, de internationella finansiella institutionerna, den koncentrerade storföretagssektorn - de stod alla på samma sida, med medierna i sitt koppel. På den andra sidan stod gräsrotsorganisationer runtom i världen. Så såg konflikten ut, och det var gräsrotsorganisationerna som vann."

Noam  Chomsky

/jonas

Källor: Arbetaren (kommer ej ihåg numret), Noam Chomsky: De rika skriver lagen, ETC 6/98, globaliseringens arkitekter (MJV), TLM 1-2/98 och Göran Eklöv (goran.eklof@snf.se)
 
NÄSTA ARTIKEL