I NATUREN FINNS DET I HUVUDSAK tre olika varianter
på tillväxt eller utveckling. För att skapa ett ekonomiskt,
miljömässigt och socialt hållbart samhälle bör
man därför välja den bästa av dess modeller. Se fig.
 I ) Kurva I visar
något förenklat den kurva som naturen följer vid utveckling.
Till exempel när en person växer. Vid ca 20 års ålder
avstannar tillväxten och sedan växer personen inte så mycket
kvantitativt längre, utan främst kvalitativt. Mycket normalt.
II ) Den linjära kurvan i mitten är normal vid produktion. Har man fler maskiner så kan man producera mer. Mycket normalt. III ) Och sist den exponentiella tillväxten. Den här kurvan är i sig också normal, fast inte på samma sätt. Den är vanlig vid förfall, sjukdom och död. Några exempel på fenomen som följer denna modell är cancer, smittospridning, kärnvapenexplosioner samt ränta på ränta. Den exponentiella tillväxten i naturen slutar oftast med att såväl gäst- som värdorganism dör. Ett matematiskt exempel på detta är ett papper som viks. Viks det en gång fördubblas tjockleken, viks det på mitten igen blir det fyra gånger dess ursprungliga tjocklek. Antag att det går att vika pappret 40 gånger på mitten. Då framgår det praktiskt omöjliga. Viker man ett papper 40 gånger på mitten blir det ett papperstorn som når upp till månen. Viker man det 41 gånger når det tillbaka igen. Samma scenario förespråkar ränta på ränta, fast inte lika fort och simpelt och faktiskt inte riktigt lika extremt. Kontinuerlig betalning av ränta på ränta är såväl räknemässigt som praktiskt omöjligt. Det är inte bara den matematiska/naturvetenskapliga sanningen bakom räntan som är tråkig, utan också vad den visat sig leda till praktiskt. Räntan är beskaffad så att det är den som har brist på pengar som får betala till den som har pengar i överflöd (pengar utöver konsumtion) och inte tvärtom. Räntesystemet leder därför till ökade klassklyftor. Det tydligaste exemplet på det är kanske u-ländernas skuldkris. U-länderna betalar idag nästan fyra gånger mer i räntor och amorteringar än vad de får i bistånd. Detta faktum är en av de grundläggande orsakerna till att inte de fattiga länderna inte kan utvecklas positivt. För att göra räntefenomenet uthärdligt finns det flera ekonomiska modeller för att dämpa räntans konsekvenser, utan att egentligen ifrågasätta räntan i sig. En populär variant är att låta den materiella tillväxten följa samma tillväxtkurva. Kurva III, vilket minskar misären på kort sikt, men leder till samma outhärdliga cancerscenario som innan. Skattesystemet är en metod som ska minska räntans konsekvenser nationellt och bistånd används för att dämpa konsekvenserna internationellt. Men eftersom skatterna inte är progressiva nog, och inte är konstruerade på samma sätt som ränta på ränta, blir de rika rikare och de fattiga följaktligen fattigare. Detta beror i och för sig inte helt på räntan. Räntan är ett av de fenomen som ligger bakom spekulationsekonomin. Och i dess spår kommer galopperande inflation, arbetslöshet, oberäknelig utveckling och ett snedvridet samhälle samt ökade räntor. Vi kommer då in i en räntekarusell. Ska man skapa ett hållbart samhälle skrev jag tidigare att man bör välja den bästa av tillväxtmodellerna, vilken förhoppningsvis är kurva I. Detta skulle ekonomiskt innebära att man prånglar erforderligt antal pengar och sedan håller detta vara konstant. Det skulle vara det naturliga. Men, räntan fyller flera funktioner i samhället. Den gör så de som har ett stadigt kapital blir villiga att låna ut det, så pengarna kan användas till investeringar, istället för att ligga i madrassen. Utan ränta vill ingen låna ut pengar och då kan ingen heller låna pengar och då blir inget gjort. Mycket förenklat och ifrågasättbart. Räntan gör också att pengar, som är ett bra standardmått, blir mer attraktivt att handla med än guld och ädelstenar. Jag skrev att ränta lockar pengarna ur madrassen så de kan användas till investeringar. Detta stämmer på sitt sätt, men om räntan är så hög att det ekonomiskt blir mer fördelaktigt att spara pengarna - och få ränta på dem - än att investera dem i sunda projekt, exempelvis miljöprojekt med låg avkastning, blir räntan till ondo eftersom räntan håller pengarna borta från sunda investeringar. Det finns olika alternativ till räntan av olika kvalité. Eftersom inte jag är ekonom eller utger mig för att vara det, ska jag inte rangordna, glorifiera eller förkasta några metoder, jag hävdar inte ens att de är bättre än vår nuvarande cancersvulst i samhället. Räntefritt lånande/sparande är ett exempel på verksamhet som gör att man slipper ifrån räntan. Enkelt och bra på sitt sätt. JAK sysselsätter sig med denna verksamhet. I dagens Sverige för de dock dessvärre en undanskymd tillvaro i samhällets periferi. En nackdel med JAK är dock att de insatta pengarna inte skyddas från inflation och försvinner därför sakta men säkert. (Nuförtiden är det dock deflation ibland) Byts, lets, grönolle med mera är alternativa småskaliga ekonomiska system. –Bytesringar. I bytesringar finns det oftast metoder som gör att penningmängden inte ökar mer än vad som det finns täckning för. Systemet fungerar här och nu mer som ett hobbyalternativ till den ”normala” ekonomin än som en kraftfull konkurrent. Ett tredje förslag som har fått begränsat utrymme i den ekonomiska diskussionen är ett förslag om användningsavgift på pengar. Eftersom det skulle kosta en liten avgift att ha pengar innestående skulle det bli det möjligt att hitta riskvilligt kapital utan ränta. Detta skulle kunna ske, och har också skett, med ett system där pengarna stämplas vid månadsskiftet. Detta gör att de förlorar viss procent av sitt värde. För de personer som ändå skulle vilja spara pengar - utan att pengarna skulle förlora sitt värde - skulle detta kunna ordnas genom att dessa pengar sätts på ett alternativkonto där de sedan skulle kunna lånas ut räntefritt. Eller så skulle dessa pengar kunna investeras direkt i sunda projekt, som t ex. fabriksbygge. Även detta system skulle följa kurva I, eftersom när erforderlig penningmängd är uppnådd kommer dessa pengar bara cirkulera, och det med en rasande fart eftersom ingen vill riskera avgiften som pengarna får vid månadsskiftet. Denna metod användes med framgång t ex. 1932 i Österrikiska Wörgl som alternativvaluta. (nästan 70 år sedan) Stämpelpengarna förbjöds sedan av riksbanken Eftersom spekulationsekonomi leder till ökade räntor och räntorna får det finansiella kapitalet att ytterligare växa ifrån det reella, borde denna karusell bekämpas kraftfullt. Detta skulle kunna göras genom att man tillåter räntan vara mycket låg. Till och med negativ. Detta skulle leda till att rika personer med huvudinteresset att tjäna mer pengar inte kan fortsätta göra det inom spekulationssfären eftersom räntan skulle vara negativ och därmed göra detta mycket ofördelaktigt. Detta skulle göra att dessa stackars rika män tvingas investera i realekonomin istället för att spara eller spekulera i den fiktiva låtsasekonomin. -spekulationsekonomin. Spekulationsekonomin skulle då närma sig realekonomin och vi skulle slippa mycket av de oroligheter som en överdriven spekulationsekonomi innebär. Detta system skulle i och för sig behålla räntan, men den exponentiella tillväxtkurvan som ränta på ränta orsakar, skulle man slippa ifrån. Planekonomi löser faktiskt räntan och spekulationsekonomins problem, fast erbjuder något annat. Till exempel kommunismens centraliserade kolloss på lerfötter. Det finns dock sunda decentraliserade planekonomiska alternativ, där besluten om produktion tas efter det lokala behovet (efter en plan), men prissättningen bygger på marknadsekonomins lämplighet för detta. Jag går dock inte in vidare på detta. Dessa nämnda varianter följer mer eller mindre kurva I. Uttalat eller icke uttalat. Detta är givetvis inte alla metoder som finns. Bara några smakprov. Det finns seriösa formuleringar om att pengar som fenomen är det grundläggande problemet och räntan bara är en naturlig avart av dessa. Kanske det, fast det tror jag inte… Men vad jag tror är att marknadsekonomins utveckling inte är sund. Jag tror inte det är sunt att basera hela samhällsutvecklingen på en modell som genom evolutionen visat sig förespråka ett dödsförlopp. Även om systemet slutligen kommer leda till kapitalismens förutspådda fall… /jonas
Källor: M Kennedy: Ekonomi utan ränta och inflation, Häften
för kritiska studier 3/98, P Hildebrand: Om att bekämpa arbetslösheten,
Beyond the limits
|