| De flesta u-länder har lånat pengar, men lånen har
använts mycket olika. Beroende på om pengarna placerats i industrin
eller försvunnit till korrupta regimer så har olika länder
utvecklats olika rent ekonomiskt. De så kallade Bretton Woods-instutionerna,
främst Världsbanken och Valutafonden, ger olika former av lån
till u-länderna. För att få tillgång till dessa pengarna
måste dock länderna följa vissa krav från Världsbanken
och Valutafonden, dessa krav går till stor del ut på öppenhet
för utländska investeringar och privatiseringar. Kritiken mot
dessa krav har varit omfattande.
Det är inte bara Världsbanken och Valutafonden som lånar ut pengar, en stor del av tredje världens lån kommer från privata banker och en del direkt ifrån andra  länders
regeringar. Villkoren för de olika lånen är mycket olika
och möjligheten att omförhandla om något går snett
skiljer sig.
Många u-länder är fortfarande råvaruleverantörer, något förenklat säljer u-länderna råvaror billigt till västvärlden, dessa förädlas sedan och säljs tillbaka dyrt. Prisutvecklingen för de förädlade produkterna har hela tiden gått snabbare, vilket innebär att man behövt leverera mer och mer råvaror för att få samma volym förädlade tillbaks. Skuldsituationen idag är inte hållbar, men det finns flera teorier och förslag om hur den ska lösas. De olika skulderna har alltid diskuterats var för sig vilket har lett till att man inte fått något helhetsgrepp om landets skuldsituation. På senare tid har det dock presenterats förslag som omfattar alla typer av lån och som på så sätt kan leda till en hållbar skuldsituation på sikt. Många folkrörelser anser inte att dessa förslag är tillräckliga utan förespråkar en engångsavskrivning av skulderna, för att låta dessa länder få en ny chans. Vill du veta mer? Läs mitt specialarbete, se även våra bokrecensioner. av daniel
|