Hejsan mitt namn är Egon & jag är en halvperser. Min mamma var en crème färgad donna med stamtavla och allt. Som sagt så är jag crème gul, tycker inte om när man kallar mig röd. Jag har ju inte en enda röd fläck på mig. Sedan har jag det mest underbara ögon som finns (alla säger det). De är färgade i två olika gröna nyanser.
Nu är det så att jag själv säger en mogen herre i sina bästa år, fast min nya lillebror kalla mig mest morfar. Jag är född den 9 juli år 1995 på självaste skolavslutningen hos min mammas kusin. Jag var störst i min kull, jag älskar nämligen mat. Mamma brukar säga att jag har nog allt fått en släng av bullemi fast jag älskar ju att äta. Finns det mat så ska man ju äta den eller? Mamma brukar säga att hon tog mig för hon trodde inte någon ville ha en stor fetknopp som mig.
Jag & min mamma hade det jätte mysigt fram till hon mötte husse, jag var väl inte överlycklig i början. Han har fått fjäska rejält för mig, han kan ju glömma att han få mig så lätt som han fick mamma. Då vi flyttade till våran gemensamma lägenhet så träffade jag min nya storebror. Han var lite reserverad fast vi gick ganska bra ihop. Jocke hette han. Tyvärr blev han mycket sjuk & var tvungen att avlivas. Livet blev väldigt tråkigt & ensamt utan honom. En kväll satt mamma vid datorn & plötsligt säger hon till farsan som jag kallar honom nu, "jag har hittat en bror till Egon". Så gick det till när den lille fjanten kom in i mitt liv.
.JPG)
Fast jag måste medge att jag tycker om honom även att han är en riktigt morsgris & tror han kan få allt genom att pipa lite.
Hej då..