Sandra föddes den 13 januari 1997, tolv veckor för tidigt (i
gravvecka 28+1, beräknad nedkomst 6 april 1997). Jag, hennes
mamma, hade fått havandeskapsförgiftning och låg inlagd på
sjukhus för att vila i sängläge sedan ett par veckor innan
Sandras födelse. Eftersom både Sandras och min situation
försämrats så var man tvungna att förlösa Sandra i förtid
med förhoppningen att hon skulle få det något bättre utanför
magen.
Sandra var inte stor för världen när hon föddes. En
liten skrutta på 755 gram och 33 cm lång…men hon var
mycket duktig med tanke på sin ålder! Hon andades helt själv i
ett och ett halvt dygn…sen vart hon alldeles för trött och
fick hjälp av respirator under en vecka och därefter fick hon
syrgas via CPAP. Tider av oro och rädsla följdes mycket tätt
åt med vårt lyckorus över vårt vackra lilla barn. Men Sandra
ville leva. Hon var så arg, en riktig liten argbigga som
försökte säga ifrån så gott hon förmådde. Snabbt fick hon
namnet "Fröken Tvärilsk" bland personalen, enligt dem
ett positivt då Sandra genom sin envishet visade att hon ville
leva…även om hon ibland tog ut sig alldeles när hon
vrålade ut sina pip och sprattlade så att mamma fick lägga
handen om armar och ben och bara hålla lugnt och trösta.
När Sandra var ca två veckor gammal ( dessa två
veckor kändes som en evighet för oss oroliga föräldrar) så
var hennes läge tillräckligt stabilt så att hon kunde få
lämna kuvösen för korta stunder. Känslan av att äntligen få
hålla om sitt barn för att trösta och hålla henne nära,
nära är obeskrivlig! Kontakt, Närhet, ömhet och värme,
kärlek…
När Sandra var sex veckor gammal och vägde 1200 gram fick
hon äntligen flytta ut ur kuvösen till en vanlig babysäng. Nu
klarade hon av andningen helt på egen hand. Nu skulle hon möta
världen med allt vad det innebär; kläder, ljud och dofter.
Sandra skulle nu bara lära sig att äta - sen skulle hon få
åka hem!
Den 9 april 1997 skrivs Sandra äntligen ut och får
definitivt komma hem. Hon är nu drygt 12 veckor gammal och 2 200
gram tung!
IDAG (980413) är Sandra fortfarande rätt så liten.
Hon väger ca 6 500 gram och är 69 cm lång. Sandra försöker
lära sig att krypa. Hon tar sig fram hasandes på mage och det
kan gå fort även det. Lärde sig att ställa sig upp gjorde hon
bara för ett par dagar sedan. Nu gäller det att lära sig att
sätta sig ner också,..annars blir hon ståendes lite här och
där… Framför allt tycker Sandra att det är kul att
härma, och då främst mamma och pappa. Det innebär att även
vi måste dricka ur nappflaskan för att det ska smaka för lilla
fröken. Att härma ord och ljud och att klappa händer är
också något som Sandra uppskattar.
Vill du veta lite mer om tiden
innan Sandras födsel, sjukhusvistelsen och tiden efter
hemkomsten?
Kort
om Sandras födelse och tiden efter 