Sandra är nu två veckor prick. CPAPén tas bort och Sandra
mår jättebra. Hon får fortfarande syrgas i kuvösen. Väger
755 gram. För första gången får jag mig en ordentlig titt på
Sandra utan mössa och utan CPAPén med grejen på näsan och
banden som tryckte så. Hon är fortfarande svullen i både ögon
och läppar men de säger att det snart ska ge med sig. Hennes
öron är alldeles mjuka, som tunna elefantöron i miniatyr. De
viker sig och hänger lite tokigt så jag slätar ut öronen så
att de ligger som de ska. Men strax ligger de där lite lustigt
dubbelvikta igen som små skrynkliga rosenknoppar.
Tisdagen den 28 januari (vecka 30+2).
Sandra mår fortfarande förhållandevis bra men har
plötsligt minskat i vikt igen. Väger 710 gram idag vilket är
hela 45 gram mindre än igår. Det är mycket på det lilla hon
har och jag tycker mig se denna viktskillnad på hennes tunna
kropp. Vi blir oroliga för att viktnedgången står för något
dåligt…
Torsdagen den 30 januari (vecka 30+4)
Sandra stod still viktmässigt igår men tilll idag har hon
ökat 20 gram och vi pustar ut.
Jag har börjat sy korsstygn. Fick tre små nalletavlor av min
mor så att jag ska ha något för händerna och som avkoppling
till hjärnan. Och jag som aldrig varit händig på sånt här. I
skolan avskydde jag syslöjden. Mamma har periodvis försökt få
mig intresserad och kanske är det just därför som jag inte
intresserat mig alls. Men nu känns det bra. Här sitter jag och
syr, (många gånger fel men faktiskt oftast rätt) små tavlor
som Sandra ska få. De är för henne.
Söndagen den 2 februari (vecka 31+1).
Sandra har blivit sämre igen. Det började igår eftermiddag.
Enligt proverna har hon inte fått någon infektion. Det är
troligtvis magen som krånglar nu. Sandra får mindre mat och
utegångsförbud, dvs ingen daglig tur ut till mammas eller
pappas famn.
Kort
om Sandras födelse och tiden efter 