Lite om Alaskan husky

Alaskan husky är egentligen inte en ras utan en hund av polarspetstyp. Aveln med Alaskan husky har haft som mål att ta fram snabba och uthålliga draghundar. Viktmässigt ligger Alaskan huskyn någonstans mellan 18 kg och 30 kg. Mankhöjden ligger mellan 50 cm och 60 cm. Alaskan huskyn har en tjock och bra päls så den klarar ett kallt vinterklimat, den har starka och hållbara tassar som inte går sönder i första taget. Alaskan huskyn har ett trevligt och lätthanterligt temperament om än i stressigaste laget. Den är en mycket sällskaplig hund, men inte någon lämplig sällskapshund. Alaskan huskyn pratar en hel del men det blir i form av "yl-konserter" någon gång på morgonen, dagen, kvällen och natten, den står inte och skäller hela dagarna.

En del Alaskan huskies går inte att skilja från sin släkting Siberian husky, medan andra Alaskans är mycket olika sin rasrena släkting. Alaskan husky kan ha vilken pälsfärg som helst, och har bruna, gula eller blå ögon.

Alaskan huskyn har blivit så populär att den har blivit den vanligaste draghunden i tävlingssammanhang. Den går att använda i såväl sprint-, medel- som långdistansspann.

En bra sida med mer läsning om Alaskan husky kan du hitta här:
The Alaskan Husky Homepage

Våra egna erfarenheter

Hej jag heter Johnny, när jag började med draghundar så var det med ett par Grönlandshundar. Att ett tvåspann snabbt blev för litet behöver jag nog inte tala om för dem som kör själva. Så spannet kompletterades med ett par Siberian huskies och Alaskan huskies, detta fungerade bra men efter hand började jag fundera på om det inte vore bättre att bara ha en ras. Att det blev Al huskyn som blev kvar beror nog lika mycket på mej själv och mitt temperament som på de olika individerna och deras rastypiska drag.

Hur som helst så upplever jag Al huskyn som en sällskaplig, lätthanterlig, arbetsglad hund som inte i onödan går in i konflikt med varandra! Den är lättränad, har bra och hållbara tassar som bara den för vår del obligatoriska och lite för långa barmarksträningen möjligen kan nöta sönder (vi bor utanför Skövde och tränar för distanskörning) och vintrarna här nere är ju inte vad de borde. Att den sedan är relativt "billig" i drift gör ju inte det hela sämre, foderåtgången är många gånger lägre än vad man kunde förvänta sig av en så hårt arbetande hund.

Jag heter Gunilla och kom i kontakt med draghundar när jag träffade Johnny. Då hade han bara Alaskan husky, så mina erfarenheter gäller bara dem. De är lätta att ha att göra med, om än väldigt stressiga. När det är mat eller jobb på gång använder de hundgårdsnätet som velodrombana. De pratar en hel del, gärna på kvällar och nätter, men även dagtid. Ju kallare det blir och ju närmare snön vi kommer desto mer "konserter" blir det. Det är sällan slagsmål, de gånger det blir gäller det oftast ben eller löpande tikar. De är hårdföra både när det gäller att ta emot ovett från mej eller när det gäller att jobba i spannet. De är bra mycket starkare och segare än jag trodde från början, det märks framför allt när man är ute och kör. I spannet märks det ingen större skillnad på hanar och tikar, möjligen att jag inte behöver kämpa så mycket med tikarna som med hanarna för att få dem att lyssna på mej. Tikarna är inte riktigt så starka som hanarna, så de passar mej bättre.