Hundkojan

Aldrig någonsin skulle jag ha hund. Allra minst efter att jag flyttade hemifrån. Det är bara en massa jobb. De ska badas, matas, man ska gå ut och gå med dem, vårda pälsen... de kan inte heller lämnas ensamma på samma sätt som katterna. Nej! det är bara jobbigt med hund. Nåja, det var i alla fall min tankegång innan jag flyttade hemifrån och innan jag flyttade till Kramfors. Jag hade helt enkelt inte tid med hund. Dessutom är det ett betydligt större ansvar att ha en hund jämfört med en katt. Att ha en hund kan jämställas med ett barn i princip.

Åren gick och jag och min sambo flyttade till vårat torp... och helt plötsligt hade vi plats för hund. Min kära sambo ville ha en hund som han kunde ha nytta av, till exempel en jakthund. Jag däremot ville ha en sällskapshund. Vi var överens om att vi ville ha en hund för att vi skulle komma oss ut i naturen lite mer. För att vi överhuvudtaget skulle skaffa hund var kravet från sambons sida att jag skulle ta morgonpromenaden och ge hunden mat på morgonen.... så blev det och det blev en Rex.

Min kära sambo har inte haft någon direkt erfarenhet av hund innan vi skaffade Rex... han visste nog inte riktigt vad han gav sig in på. Jag däremot är mer eller mindre uppvuxen med hund. Min farmor har haft ett par Gråhundar genom åren. Min favorithund var Barro. Det var ingen, absolut ingen mer än farmor som fick gå i närheten av mig när jag var liten. Han vaktade mig. Sedan hade farmor en annan liten odåga till gråhund, Sello. Min morfar hade någon form av trasselsudd, det måste ha varit någon form av terrier. Så vitt jag minns var den hunden lite halvelak mot barn. Man fick sig ett tjuvnyp emellanåt. Men jag tror att jag och den hunden, Chicko kom ganska bra överens trots allt.

När jag var liten hade min mor hand om en vitaktig, silverfärgad hund (jag såg det som silver på den tiden). Det var en liten hund, förmodligen en Phaléne eller Japanese Chin av något slag. Visst var det lämpligt att den också hette Chicko. ;o) Eftersom det inte var våran hund var vi tvungen att lämna tillbaka den. Samma år som jag och mina föräldrar flyttade till hus, hade tydligen mamma kommit överens med moster om att vi skulle ha en hund. Det blev en Lufsen.

Det var när Lufsen hade blivit något år som jag bestämde mig för att jag inte skulle ha någon hund... om jag nu skulle ha en hund så skulle den minsann kunna gå fot. På den tiden, när vi fick Lufsen så visste vi inte vad Brukshundklubben var för något. Hade vi känt till dem... oj, vilken fin hund Lufsen hade blivit. Han var ju fin i alla fall, jue!.