|
Välkommen till våra gudstjänster och samlingar En av höstens större helgdagar är Tacksägelsedagen. Av gammalt tackade man då Gud för sommarens skördar. Förutom maten på bordet finns det verkligen mycket att tacka för; familj och vänner, lärande och växande, skönhet och njutning. Genom att tacka sätter man fingret på det goda man har i sitt liv.Man tränar sig i att glädja sig åt det man har, hellre än att sörja det man saknar. Jag såg en gång rådet att man skulle ha en tacksamhetsdagbok där man varje kväll skriver ner tre saker man upplevt under dagen och som man känner tacksamhet för. Ett bra tips på ett träningsprogram för att se det goda i sitt liv. Det är i de små sakerna i vardagen som lyckan finns. Att tacka Gud, det godas väsen, finns det all anledning att göra. Kyrkoherde Tomas Jansson Den svenska sommaren står i sin mest fantastiska prakt. Ängarnas blommor uppvisar sin fulla färgpalett. Det är en härlig tid på året. Själv förundras jag lika mycket varje ny sommar över skapelsens skönhet och över den växtkraft som gömmer sig i varje planta. Naturen är i sanning en fantastisk plats att vistas i. Kyrkoherde Tomas Jansson Vi har gått in i fastetiden, påskens förberedelsestid. Det år en tid för eftertanke. Fastans förebild är Jesus själv. Innan han påbörjade sin aktiva verksamhet drog han sig undan i 40 dagar i öknen för att få distans till sitt liv och reflektera över vad hans livsmening egentligen var. Under fastetidens 40 dagar inbjuds vi att i Jesu efterföljd reflektera över våra liv. Det är en chans att kliva ur vardagens ekorrhjul och betrakta sitt liv lite från sidan. Hur lever jag? Att växa som människa är möjligt hela livet. Men vardagens bekymmer och bestyr gör att vi ibland riskerar att stanna i växten. Därför behöver vi ett eftertankens reservat i livet som vi kan fly undan till ibland Att få vara för sig själv en stund och ge plats för viktiga frågor.Trivs jag med mitt liv? Vad fyller jag min tid med? Hinner jag med det som är viktigt? Kyrkoherde Tomas Jansson När detta skrivs är det sensommar. Växtligheten i naturen är som mest utvuxen och den gröna färgen utanför mitt fönster är kraftfull. Det påminner mig om att grönt är växandets färg, symboliserar den tid i kyrkoåret vi nu befinner oss i, Trefaldighetstiden. Detta är andra halvåret i kyrkoåret och sträcker sig från början av juni fram till 1:a advent. Under denna tid handlar gudstjänsternas teman om trons växande och människans mognande. Som människor står vi inte still. Livet ställer oss hela tiden inför nya utmaningar. Det gör att vi mogar och utvecklas. Ibland växer vi i självförtroende och livsmod. Det finns också stunder då livet gör oss illa och tillförsikten krymper. Men efter den dunkla natten kommer ny gryning med fördjupad mognad. Gudstjänsen vill vara en näringskälla som ingjuter livsmod, både i livets ljusa och mörka stunder. I närheten till Gud, livets källa, får vi styrka att vara oss själva; att växa till den möjligheternas människa som Gud skapat oss att vara. Välkommen att fira gudstjänst i Ore kyrka Kyrkoherde Tomas Jansson Som tillträdande kyrkoherde i Ore vill jag passa på att presentera mig själv: Jag heter Tomas Jansson och många har nog stött på mig redan. De senaste 10 åren har jag nämligen regelbundet vikarierat som Orekyrkoherde när ordinarie varit ledig. Men från den 9 augusti kommer jag att själv inneha tjänsten för ett år framåt. Jag har under åren som varit kommit att tycka mycket om Orebygden och Oreborna. Därför är det med stor glädje jag ger mig in i mitt nya uppdrag. Min bakgrund ser ut så här. Jag är uppvuxen i Rättvik, på Stiftsgården där min far var vaktmästare. Efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala för att studera vid universitetet och blev kvar där i 18 år. Men 1994 återvände jag till mina rötter och blev komminister i Rättvik. Några år senare tog jag steget in i skolans värld och blev gymnasielärare i Rättvik, med religionskunskap, filosofi och psykologi som mina ämnen. Ett meningsfullt arbete som handlat om att utmana unga människor att reflektera över livsfrågorna. Under hela den tiden har jag dock hållit den kyrkliga sidan av mitt arbete igång genom att jag haft förmånen att få vikariera i Ore. Nu har skolan "lånat ut mig" så att jag med full kraft kan tjäna Ore församling. Jag hoppas jag kan bidra till att kyrkan i Ore ska vara en plats där alla i bygden kan känna sig hemma och att församlingen kan vara en gemenskap där vi tillsammans får växa som människor Tomas Jansson I skrivande stund står snart julen 2009 för dörren, den högtid som vår kyrka firar till minnet av Jesu födelse, men som även för må nga människor alltmer förknippas med en arbetsfri och förhoppningsvis, avkopplande långhelg. Vi behöver tiden! Vi behöver stilla oss ifrån allt brus, jäkt och oro! kyrkoherde Jan Marbenius Mycket vatten har runnit under de 400 år som Ore funnits till som en självständig Svenska kyrkans församling och det är alltid intressant att se vad som har förändrats under den tid som gått. Tänk t.ex. på hur mycket som förmedlas idag, i jämförelse med då. Vi kallar med rätta vår nutid för ett informations-samhälle. En uppsjö av tidningar, TV-kanaler, mobiltelefoner förutom all den informationsmängd som finns i datorer hemma och på arbetsplatser Århundradena från 1600 och framåt var det huvudsakligen kyrkan och dess präster som med pennans hjälp noterade intressanta iakttagelser och uppgifter om våra förfäders göranden och låtanden. Tack var det så kan den intresserade idag t.ex. fördjupa sig i de olika släktträdens många förgreningar. Oreböckerna nämner att socknen enl. ett inventarium från 1631 hade ca 400 invånare och att de största byarna var Östansjö och Dalen (Dalbyn) som bestod av 28 resp 23 hushåll. Där står också, att det tillkom kyrkoherden en obetydlig lön på "två vackra ljus" av varje matlag (Traditionen med tillverkning av vackra ljus har ju förresten kyrkans vaktmästare tagit upp i vår egen tid.) Nu ska jag inte säga mer än att det är roligt att få finnas med som Er kyrkoherde år 2007 och se att bygden har en stor potential för den som "vill bort från neon och betong", vare sig det gäller semesterfirare eller nybyggare. Och när alla goda krafter i vår bygd samverkar så finns det också så mycket som vi kan glädjas åt ocyh vara tacksamma för! Kännetecken för allt liv är rörelse. Inte bara vi människor har ett behov av att följa en viss rytm, att dela in vår tid och tillvaro i olika slags perioder. Se också på allt levande som nu växer och frodas, på djurens beteenden alltifrån tillblivelsen. Hela tiden en rörelse, inandning, utandning, eller se på kapillärkraftens livsavgörande funktion hos växterna. Alltså, allt stillastående betyder för oss död, kroppsligt och andligt. Därför är det så viktigt att vi människor möter all förändring med öppna sinnen så att vi kan leva ett så helt och fullt liv så som Skaparen och Livgivaren har ämnat oss till. Och vad är väl en bättre påminnelse för oss om allt detta än just vårens och sommarens tid med dess liv och rörelse, färger och dofter. Om Jesus berättas det på flera ställen i Nya testamentet att han kom till en plats, stannade där en tid, delade med sig -- i flera betydelser -- för att sedan gå vidare i livet. Insikten om att var sak har sin tid är vi alla medvetna om, men kanske fler har svårare att acceptera. Att barnen växer upp och så småningom lämnar hemmet för att gå vidare med sina egna liv. Att genom döden förlora någon, vare sig det gäller en människa eller t.ex en liten hamster hör till det allra svåraste att kunna ta till sig men också detta tillhör livet. Mycket beroende på vilken relation vi har haft till den som vi förlorar. Men också vår tro och våra föreställningar är utsatt för förändringar. Vår tro är inte något en gång för alla givet. T.ex. skriver aposteln Paulus "När jag var barn talade jag som barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn." Dvs. han uppmuntrar oss att gå vidare och acceptera att LIV ÄR RÖRELSE OCH FÖRÄNDRING. Så till något annat. Jag skrev till er förra gången att jag skulle återkomma med mer information om församlingens 400-årsjubileum. En del av det kan ni läsa på framsidan av detta blad. Annat är att Bodils Minicircus kommer itll kyrkan med alla sina roliga och snälla djur den 2 augusti kl 15.00. Missa inte detta, ung som gammal! En del annat är på gång men inte helt spikat i skrivande stund. Väl mött i sommar hälsar er kyrkoherde! Jubileumsår 2007 År 1607 bildades Ore församling efter att tidigare ha varit s.k. annex till Orsa, så det är där som vår kyrka har sina historiska rottrådar. Genom bl.a. järnvägstrafikens avveckling och därmed försämrade kommunikationer riktades intresset i stället mot rättvikarna i samband med ny kommunbildning 1974. Men, som församling består Ore ännu som eget pastorat. Nåväl, jubileumsåret kommer förstås att uppmärksammas på olika sätt, dels genom de återkommande musikkvällarna under semestermånaden juli och dels därutöver genom ytterligare evenemang. En sådan satsning kommer med början på Kristi himmelfärdsdag då Konst i kyrkan "Sjätte sinnet" inleds och pågår fram till 2 september. Lena Lervik, stockholmskonstnär, kommer speciellt för Ore kyrka och församling att förfärdiga ett konstverk, med betoning på det som kan tillföra våra sinnen en ytterligare dimension. Den gamla kyrkstigen har delvis blivit förnyad för att kunna göra det lättare att gå den. 1607 fanns inte mycket annat än stigar att ta sig fram på här omkring så därför kan det finnas anledning att i år pröva på hur det känns att den vägen ta sig till kyrkan. En friluftsgudstjänst är planerad utmed denna kyrkstig vid gångbron över Andån den 5 augusti. Biskop Claes-Bertil Ytterberg kommer till Ore kyrka den 23 september och firar en jubileumshögmässa med oss. Ja, detta är några av de hållpunkter som kommer att uppmärksammas under jubileumsåret 2007. Jag återkommer med mer information till er i nästa församlingsblad. Er kyrkoherde Jan Marbenius Vad skulle Jesus har gjort? är en fråga som kan komma för en ibland, särskilt när vi ställs inför ett moraliskt dilemma eller ett ställningstagande som vi inte utan vidare kan avgöra. Att vi förutom vårt arv också är formade av vår miljö är ju väl känt. Genom att påverkas eller drabbas av livet varje dag, ja varje stund, så måste vi vara beredda att ständigt ompröva våra ställningstaganden. Vilka var det då som Jesus särskilt tog sig an? Vi kan läsa på flera ställe att det var människor som av någon anledning inte var som det stora flertalet av oss, men väl de som var föraktade och utstötta ur människors gemenskap., De som inte kunde leva upp till alla våra förväntningar och normer, de som var annorlunda, dem såg han och vände sig till i sann och äkta kärlek. Att Jesus själv drog konsekvenserna av allt detta då han såg med kärlekens ögon -- det ledde till att han blev utpekad (förrådd av en av sina egna); blev föraktad (avhopen) och han blev dömd och dödad (för vår skull). Jesus säger: Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er! (Joh. 15:12) Jan Marbenius |
|
Det är ju kyrkoval söndagen den 18 september den här hösten. Vi är mer självständiga som lokal församling med nuvarande Kyrkoordning än tidigare. Men det politiska systemets presenning hänger fortfarande stadigt över vår Svenska kyrka. Flera har framfört frågan varför kyrkan fortfarande ska styras av partipolitiken? Om inte så vore fallet, skulle vi få ett bättre engagemang av kyrkfolket, sägs det. Tyvärr går det ännu inte, att som enskild person medverka i styrelsens verksamhet utan att vara politiskt uppknuten, dvs organiserad i ett av alla instanser erkänt parti. Vad skulle Jesus ha tyckt om denna ordning kan man fråga sig? Hans sändningsord till oss var följande- Gå ut och gör alla folk till lärjungar:döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens anmn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. (Matt. 28:19-20) Jag skulle vilja säga att det ligger såväl en styrka som en svaghet i kyrkans politisering. Sverige är ett land av föreningar och organisationer. Det har nog sina skäl, sedan den enskilde i det gryende föreningssverige hade platt intet att sätta emot i ett ojämlikt avtalsförhållande, arbetare/arbetsgivare, Mången var utlämnad åt ett personligt godtycke som varierade, ibland bra, ibland rent förfärligt. Därför kunde en organisering på ett helt annat sätt skapa en viss enhetlighet i villkoren för arbetet och ge eftertryck åt rättmätiga, mänskliga krav på arbete och hälsa. Svagheten i ett genomorganiserat system kan då vara att den enskilde, genom demokratins tröghet, kan uppleva det svårt att få sin åsikt framförd och därför släpper sitt engagemang efterhand och låter andra ta över. Nu är det som det är, och bästa sättet att påverka "dom som bestämmer" är väl ändå att lägga en röst på de människor du själv anser bäst representerar vår kyrka. Personval ger en möjlighet. Jan Marbenius Sommaren är kort men härlig och den klart ljuvaste tiden att möta det spirande livet med alla de sinnen vi har i behåll. Just det faktum att sommaren har sin blomning gör att det är så viktigt att ta vara på den tiden. Eftersom vår jordevandring är ändlig, så behöver vi också reflektera över den, så att vi kan säga -- jag har haft ett bra liv och är tacksam för det jag fick även om inte allt blev precis så som jag drömde om en gång. men genom Guds kraft har vi likväl vårt liv i våra händer och ingen annan kan leva det livet åt oss. Vi gör våra val och de får däärmed vissa konsekvenser. Skriften ge oss åtskilligt till tröst, vägledning och uppbyggelse om hur vi kan försöka ta vara på det liv som vi nu har fått alldeles gratis, av någ. Bar i Nya testamentet finns följande att hämta: - Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få ta del av Guds härlighet. (Rom. 5:2)... Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. (5:5) Och vidare: - Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda... (8:28) Trevlig sommar För många är sångaren och kompositören PER FILIP bekant då han har gästat oss två gånger tidigare och för två år sedan sjöng han tillsammans med Ore Gospel i Östanviks bygdegård. Per Filip tycker om oss Orebor och den vackra bygden. Därför kommer han gärna tillbaka. Nu ges möjlighet att höra honom än en gång och då tillsammans med sina två bröder och den eminente dragspelaren Mattias Jansson, som var med honom här i kyrkan förra sommaren. Där låg i solen gård vid gård Det är vackrast när det skymmer. Ja, så tätnar höstmörkret omkring oss och ett annat stämningsläge infinner sig i kontrast till den i år kanske alltför korta sommaren. Eftertanken. Om man tänker sig våren och sommaren som själva livet, mitt eget liv, så kan skiftet mot hösten mana mig att ibland fundera över om jag tog vara på den korta tid som var. Pär fortsätter: Allt är nära, allt är långt ifrån. Jan Marbenius "Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du." (Text och musik Ingemar Olsson 1978) Andens vind över världen är rubriken för pingsten. Anden som är sanningens ande, som uppmanar oss att låta kärleken till vår nästa styra våra handlingar och det gör den om jag litar på att jag är sedd som den jag är, oförvanskad och klar. Vad vore gudstjänsten utan kyrkkaffe, det som verkar ha blivit vår tids samling på kyrkbacken efteråt. Om du vill ta med något till kaffet någon söndag så kan flera hjälpas åt med detta. Om det så är lite skorpor, så är det lika bra som något annat. Det viktiga är att vi kan hjälpas åt på något sätt! Sommarens vindar har svept in över vår vackra Orebygd. Jag önskar Dig en god och stärkande sommarperiod med rikliga tillfällen till gudstjänst och avkoppling. Väl mött Jan Marbenius Just nu när ljuset och solstrålarna vänder åter med övertygande krafter då verkar det som om ett nytt år är nära förestående. Det här med kalenderår och kyrkoår har sett mycket olika ut genom tiderna. Kanske är det överraskande att det var först år 1753 som den 1 januari fastställdes som årets första dag. Att börja och sluta ett kyrkoår är historiskt sett tämligen främmande. Det var dagarna, de återkommande firningsdagarna, som var det viktiga, och då med anknytning till årstiderna. I sydeuropa runt Medelhavet räknade man i den gamla romerska kalenderns nyår 1 mars, månårets nyår, som vändpunkten också i kyrkans år. Detta kan vara intressant att tänka på nu, när tideräkningen skall anges i digital form och då med den lilla atomens intensiva svängningar som grund för hela världens tid, World Time (W.T.) För vår Herre är en dag som tusen år och tusen år som den dag (2 Petr 3:8). Med många goda hälsningar till er alla! |
|
|
| Ny evangeliebok, ny psalmbok. Första söndagen i advent togs dessa två böcker i bruk. Främsta anledningen till det är att vi nu också har införlivat gamla testamentets nyöversättning från år 2000. Alltså, de texter som används för läsning i söndagens gudstjänster. 153 nya texter har lagts till evangelieboken medan 113 har tagits bort. Dessutom finns nu möjligheten att läsa 75 texter från Psaltaren. Lägger vi därtill att det precis som tidigare, finns första, andra och tredje årgångens läsningar som används omväxlande, så förstår vi att det nu finns bra mycket att upptäcka av bibelns budskap under respektive kyrkoår. Om vår nya psalmbok kan sägas att den visserligen med tunnare blad är lättöverskådligare med större text och notskrift och har dessutom endast en psalm per uppslag. 100 psalmer har lagts till de som redan funnits i den tidigare psalmboken, och det är inte bara nyskrivet utan också en del av den gamla psalmskatten har lyfts fram och som säkert är välkänd för många av er som vuxit upp med äldre tiders psalmböcker. Jan Marbenius |
Uppdaterad