|
Fortsättning på trädgårdssidan |
|
|
Fortsättning på trädgårdssidan |
|
Under vårt första sommarhalvår (95) grävde jag. Herregud vad jag grävde. Två spadar slets ut och mina biceps svällde, kilona rasade. Den blå pergolan hade jag sågat och målat inomhus så den var bara att gjuta på plats när tjälen gav sig. Som du kanske förstår vid det här laget är trädgården helt mitt ansvar och nöje. Det har både för och nackdelar. När jag lånade en jordfräs för att underlätta det eviga grävandet stötte jag på en av nackdelarna. En karl hade klarat det men jag flög som en vante efter den självsvåldiga jordfräsen. Så jag får lita till min egen handkraft i fortsättningen med. |
|
 |
Till höger ser du den allra första rosen som blommade på min Helenae buske. Den planterade jag på ena sidan av pergolan hösten 96. I år har den börjat klättra ner på andra sidan. Otroligt starkväxande, dessutom med riklig blommning och en härlig doft av honung. Min första favorit bland perennerna var Aquileian. Den är tacksam, lättodlad och korsar själv fram nya överraskningar till rabatten. En annan favorit är kinesisk riddarsporre som trivs så bra att jag får nya fröplantor varje år. |
|
 |
Våren 97 skaffade vi oss hund. Det innebar stora förbättringar för mina odlingar. Innan dess hade vi både älg och rådjur på tomten, men det är nu ett minne blott. Alla okända fyrfotingar jagas bort bums! Att hunden sedan vill vara med och gräva och gärna avsmaka gödseln jag använder är sånt jag kan leva med. 97 beslöt jag också att göra något av lutningen i trädgården. Det blev en stor rabatt som är "terrasserad". Förutom att det blev vackert är den breda muren en väldigt bra fikaplats tidiga sommarmornar. |  |
| 1998 var inget roligt år. Att det kan regna SÅ mycket. Ett åriga växter trivdes inte men perennerna var vackrare än någonsin i regnet. |
 |
Sommaren 99 tyckte jag att den ettåriga vallmon blev särskilt fin. Här ser du två olika färger på pionvallmo. Det var efter en utflykt till Gullsmedsgårdens plantskola som jag började så in vallmo. På Gullsmedsgården använder man bl.a. vallmo för att väva ihop perennodlingarna (särskilt sina stora pionodlingar) Det roliga med ettårig vallmo är att den frösår sig och kommer tillbaka i helt nya skepnader, spännande! |  |
| Sommaren
år 2000 kom
vallmon tillbaka med oförminskad styrka. Det blev lite för bra, och inte har jag
hjärta att slita upp de vackra blommorna. I år tycker jag att min trädgård börjar
likna en överförfriskad glädjeflicka. Hon har MYCKET parfym och har tagit på sig allt
som hon tycker är vackert. Det finns liksom ingen hejd. Nästa år måste jag få
struktur i det överdådiga kaoset. Min Honungsros har förfört alla med överdådig doft och blommning.Hela busken surrar av humlor. Under välvda tall och granrötter hittar jag, och hunden, humlebonbon i skogen. Men getingarna har inte synts till alls i år. |
 |
|
| År
2001 blev vi hundlösa efter sjukdom och elände. Började intressera mig för pioner på allvar och gjorde besök på Krupkes plantskola Gullsmedsgården norr om Borås. Köpte fyra olika sorter, bland annat trädgårdspionen till höger (återkommer med namnet). Vilken badsommar det blev! Åkte från jobbet med en färdig sallad och dricka till "vår" lilla badsjö där vi åt och badade till sent på kvällarna. Det blev inga äpplen hos oss, det kom en köldknäpp under blommningen men hallona trivde, plockade enorma mängder. |
 |
Till föregående sida |
Till bra trädgårdslänkar | Till Rosorna |
