Det som sedan fick ögonvittnenas berättelser att blekna var den officiella bilden som kom fram först den 2:a mars. Man hade då i ett TT-telegram gått ut och dementerat det som sagts under det första dygnet. Nu gav polisen, via media sin version som i stort sätt endast kom från Fru Palmes uttalanden. Det som hade hänt var att Lisbeth och Olof gått från Saris butik, där Lisbeth kort tittat på något indiskt klädesplagg, gått fram mot Tunnelgatan där man blivit överfallen av en person som dolt sig vid Dekorimas avfasning. Lisbeth säger sig ej ha lagt märke till något före skott ett, varefter hon vänder sig mot vänster då själv blir beskjuten varvid en rispa uppstår utmed skulderbladet.

Vad är det nu som är problemet? Jo, det är så att fem vittnen från Sveavägen oberoende av varandra, vittnar om att det inte alls var ett överfall som ägde rum vid Dekorima, utan tvärtom förekom en kontakt mellan statsministerparet om den blivande gärningsmannen. Då stegrar sig kanske många läsare och tänker: "hur i hela världen skulle fru Palme ha underhållit att berätta om en sådan kontakt"? Trots allt kanske det inte är så märkligt eftersom skandalen skulle bli större om Olof lurats ner till ett möte en sen fredagskväll. Så för Olof Palmes skull, partiet och statens skull blir det "locket på", och detta får man hjälp med av länspolismästare Hans Holmér som självsvåldligt tar över utredningen klockan 10.50 den 1:a mars 1986. En helt orimlig lösning då denne Holmér inte hade någon som helst erfarenhet av att leda mordspaning.

Nu över till de fem vittnen som förhoppningsvis skall visa Er att det ligger substans bakom det som tidigare framförts. Den första och kanske viktigaste iakttagelsen av vad som hände före mordet går till en taxichaufför från Järfälla vid namn Anders Delsborn, som står i mellanfilen söderut på Sveavägen. När han får rött ljus stannar han och låter blicken gå runt och lägger då märke till tre personer som står vid trottoarkanten. Han kan ej avgöra om de talar med varandra, men han ser att Olof och Lisbeth har sina ansikten riktade mot husfasaden och den tredje personen har ansikten mot körbanan.

Efter denna iakttagelse, varvid han också observerar att mannen har en gråspräcklig ulsterrock, vänder han sig om och märker att trafikljuset slagit över till grönt. Detta sker efter 25-35 sekunder och så snart han börjar köra hör han ett skott varvid han stannar till. Efter bara cirka 2 sekunder faller skott nummer två och detta både ser och hör Anders Delsborn.

Nu kanske Ni tror att detta vittne blev ett av polisen viktigaste, men så blev icke fallet. Efter att taxichauffören hörts av Krimjourens Håkan Karlsson klockan 00:15-01:00 direkt efter mordet kallas han ej till förhör. Han blir en "persona non gata" och avfärdas kort vid ett telefonsamtal den 14 mars 1986. Detta telefonsamtal hålls av Krim. insp. Jan Länninge och berör överhuvudtaget inte vad taxichauffören sett före skott ett, dvs mötet.

Det som sedan sker vid Christer Petterson-rättegången 1989 är att taxichauffören tydligt anger för lagman Spaak att han gjort en separat iakttagelse före skotten. Spaaks fråga blir då:
-Släppte du blicken från de här tre personerna?
-Ja, annars skulle jag ju inte se att det blev grönt, svarar taxichauffören.

Av de fem vittnen vi ska behandla sitter tre stycken i bilar och de två övriga befinner sig på Sveavägens östra sidan, allstå samma sida som mordplatsen. Den andra personen som sett de tre personerna vid den reklampelare som finns ca 15 meter norr om Tunnelgatan är en ung kvinna som sitter i en bil tillsammans med Anna Hage (som försökte livrädda statsministern). Detta vittne hörs ej under 1986, utan först vid den nya spaningsledningens utredning 1988 där hon kommer att vallas på Sveavägen. Trots att det gått mer än två år är hon mycket säker på sin sak och säger till polismännen Uvemo och Gustavsson:
-Från den här platsen (reklampelaren) ser jag hur tre personer sneddar in mot Dekorimahörnet.
Uppgiften är så sensationell för Uvemo att han skriver fel i sitt protokoll och får göra en fotnot. "Det är inte två utan tre personer som vittnet lägger märke till.

Den tredje personen som ser något vid reklampelaren är den i massmedia benämnde "musikläraren" som egentligen heter Inge Morelius. Han försöker dra sig till minnes var han först ser makarna Palme och säger då:
-Det är något med den förbaskade pelaren, jag tror de möttes där.
Morelius syftar då på paret Palme och den blivande gärningsmannen.

Vidare säger Morelius redan i ett telefonförhör klockan 09:20 den 1:a mars att han ser hur gärningsmannen går upp bredvid makarna Palme. Detta utesluter ju den officiella versionen om att det var ett överfall som inträffade vid Dekorimas skyltfönster.

Vi lämnar nu Tunnelgatan där vittnet Morelius parkerade sin gula Opel och blev vittne till ett statsministermord, och går över till trottoaren på Sveavägens östra sida. Här går Nicolai Fauzzi (till höger) hem från sitt arbete på en restaurang och möter makarna Palme vid butiken La Caterie och ser då samtidigt en man ca 10 meter snett bakom sig. Först tror Fauzzi att det kunde vara en livvakt, men det skall visa sig vara vårt femte vittne. Efter mötet med Olof och Lisbeth forstätter han norrut och kommer att befinna sig vid Bonnierhuset när han hör skotten eka från Tunnelgatan längs fasaderna norrut. Vad som sedan inträffar är att denna kock blir kallad till vallning den 25 mars varvid man skall upptäcka underliga ting. Det visar sig nämligen att promenaden norrut tog kocken 95 sekunder, men vid promenad söderut i Olofs och Lisbeths spår mot Tunnelgatan stannar klockan på 53 sekunder. Med hänsyn till vissa felkällor, hastighet mm kan man konstatera att ca 30 sekunder saknas! Vad innebär nu detta frågar sig vän av ordning? Jo, om vi ej kan finna en naturlig förklaring till skilladen i tid måste vi anta att makarna Palme sinkats av något och vad vi vet är den enda möjligheten samtalet vid den numera riksbekanta reklampelaren.

Den troligaste anledningen till att fru Palme ej ställde upp på en rekonstruktion på Sveavägen i början av april 1986 är den att hon ej ville utsätta sig för de pinsamma konfrontationerna med "våra" fem vittnen.

Vi kommer nu till de sista av våra mordplatsvittnen, och man måste säga att det var en prestation av polis m fl att få detta vittne att helt försvinna ur media. Mannen heter Anders Björkman och hade under kvällen befunnit sig på firmafest. Redan kl 02:25 den 1 mars berättar han i sitt hem att han på Sveavägen ser hur tre personer går i bredd framför honom "i minst fem meter" som han uttrycker det. Plötsligt kommer handen, som håller om personen i mitten upp, och två skott faller helt plötsligt. Det tre går som om de vore på väg hem från någon fest som Anders Björkman uttryckte det. Han säger vidare att han först trodde att det var en kvinna som föll ner eftersom man normalt inte håller om en annan man när man promenerar. Detta uttalande återupprepar Björkman vid ett hypnosförhör i januari 1988. På en fråga från Ture Arvidsson säger han att det är en kvinna som blir skjuten. Detta innebär ju att upplevelsen ristats in i Björkmans minne och att han skulle ha förväxlat ett överfall med denna omfamning, helt är uteslutet.

Hur kunde nu vittnet Björkman komma så nära makarna Palme och den blivande gärningsmannen? Som sagt ovan i beskrivningen av vittnet Fauzzi så fanns alltså vittnet Björkman snett bakom makarna Palme där Fauzzi mötte dem. Sedan har såväl vittnet Björkman och makarna Palme gått söderut och båda dessa vittnen (Björkman, Fauzzi) säger att paret Palme gick fortare.

Vi vet att Björkman stannat och letat efter fyra eftersläntrare, men inte funnit dessa och då fortsatt söderut. När skotten faller är vittnet Björkman endast ca 5-7 meter bakom paret Palme och således måste också paret Palme ha stannat på sin väg från La Carterie till Tunnelgatan. En möjlig förklaring till mötet vid reklampelaren kan vara kan vara att den blivande gärningsmannen ser vittnet Björkman när denna från trottoarkanten letar efter sina kamrater och då väljer att vänta ut vittnen som dock ej dyker upp, (reklampelaren där de tre står och samtalar har troligen skymt vittnet varför det kan vara så att den blivande gärningsmannen trott att vittnen gått en annan väg). När han så bestämmer sig för den sista 13 sekunder långa promenaden fram till Tunnelgatan bestämmer sig samtidigt vittnet Björkman att gå från sin position norr om pelaren.

Den slutliga frågan blir då:
-Var makarna Palmes promenad längs Sveavägen via Sari och Tunnelgatan av spontan natur eller var det så att man i förväg bestämt träff med någon?

Eftersom fru Palme är i sin fulla rätt att undanhålla oss denna information kommer Palmemordet med all säkerhet att förbli en olöst gåta. Ni som läst denna artikel har i alla fall fått en ny infallsvinkel och med tanke på hur man gjort allt för att dölja dessa fakta är det väl inget som talar för att våra fem vittnen tillsammans kan få oss att tvivla på fru Palmes samlade vittnesmål, som ju från dag till dag varit motsägelsefulla.

Läs också alla vittnes tidsscheman mellan 23:17 - 23:22 samt kartan över mordplatsen.