40 dagar efter jul, den 2 feb. infaller jungfru Marie kyrkogångsdag, som i år infaller på en torsdag. På den dagen gick Maria och Josef upp till templet ty nu hade de 40 dagar gått efter förlossningen under vilket en judisk kvinna ansågs oren. Därför förrättade hon nu sin gudstjänst och tackade Gud för sitt barn.
     Det var nu som hon mötte Symeon, som tog barnet i sina armar och utbrast: "Herre nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk."
     Dagen omnämns som kyndelsmässodagen, och kommer av det latinska namnet "candela" som betyder ljus. I den äldsta kristna kyrkan välsignade man den dagen de vaxljus som skulle användas i kyrkan eller i hemmen under årets kommande högtider.   
     Firandet av kyndelmässan knyter an till ett gammalt hedniskt bruk att vid på denna dag hålla en reningsfest då man tände facklor och tågade runt byarna för att rena dem från all smitta och skrämma allt ont på flykten. Vaxljusen som prästerna välsignat och som sedan togs hem ansågs som ett bra skydd mot Djävulen och alla andra onda makter.
     På kyndelsmässoafton måste spinrocken ställas åt sidan för den som spann, spann bort sin linlycka. Men man fick gärna ställa till med storbyk för då blev kläderna vitare än någonsin. Men man skulle akta sig från att hugga ved för då kunde det hända att husdjuren fick vaglar. Då dagen inte längre är en helgdag, firade kyrkorna i år dagen den 5.

    Samernas nationaldag firades den 6. Dagen firades första gången år 1993, både i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna har en egen flagga och 11 speciella flaggdagar.

   I denna månad (12) finner vi en av söndagarna som benämns med de egendomliga namnen septuagesima. De betecknar den första sönd. i sjuttio-  dagarstiden före påsk. Man lär i Rom under en svår hemsökelsetid ha firat dessa dagar som bönedagar. Dessa dagar varslar om fastans ankomst.

Alla Hjärtans Dag
infaller den 14. Dagen har sina rötter i berättelsen om biskopen Valentin av Terni som levde på 200-talet. I trots mot kejsar Claudius förbud mot giftermål, vigde Valentin många par i smyg. Detta kom så småningom fram och kejsar Claudius lät fängsla biskopen. Men trots att han satt fängslad fortsatte han att på sitt eget vis sprida kärlekens budskap. Historien berättar att Valentin skulle ha smugglat ut ett kärleksbrev till fångvaktarens dotter, strax innan han avrättades den 14 feb. år 270. Valentin helgonförklarades så småningom och utsågs till skyddshelgon för alla förlovade par och andra som ville gifta sig.
     I vårt land började dagen inte firas förrän i slutet av 50-talet. Det var varuhuset NK i Stockholm som då introducerade dagen, inspirerade av den engelsktalande seden med hjärtformade presenter och Valentinkort.

    Fastslagssöndagen infaller i år den 19.  I år sammanfaller högtiden med alla hjärtans dag. Dagen för oss in i fastetiden. Men någon fasta i egentlig mening är väl främmande för de flesta i vår tid. Annat var det i gångna tider. Kyrkan föreskrev inför påsken en förberedelsetid med fasta och försakelse.

     Tisdagen den 21 är fettisdagen som var sista dagen man hade rätt att äta kött och fläsk, så då passade man på att smörja kråset så att man kunde stå ut med den långa fastan.

     Fastan börjar på askonsdagen  dvs. onsdagen före första söndagen i fastan. (22) Då samlades man i kyrkan klädd i botdräkt och med aska i håret och fick av prästen ett kors i pannan som en invigning till fastan.
     Oriktigt benämns ofta fastslagstiden med fast-lagen. Fastlagen är egentligen namnet på den tid som föregår fastan dvs. tiden mellan fastlagssöndagen och fettisdagen. Under dessa dagar firades uppsluppna fester som kallades karnevaler därför att man tog farväl av köttet - på latin carne vale. Hos oss tar sig karnevalsyran inte så drastiska uttryck som i sydligare länder.

    Fastlagsris, björkris med färgglada fjädrar eller pynt. Förr var riset inte utsmyckat utan man brukade på fastlagsmåndagens morgon daska varandra med det. Till fastlagsfesten hörde bl.a. Att slå katten ur tunnan. Ända in på 1870-talet var denna sed levande i västra Skåne. Man stängde in en katt i en tunna som sedan hängdes upp så att den svävade fritt. Sedan red man med högsta fart under tunnan och sökte slå ut dess botten med ett träsvärd eller utrangerad sabel. Den som lyckades befria den vetskrämda katten blev kattkung. Med äran följde förmånen att få ta vem han ville av pigorna  till drottning.